En dag i raden. Ett liv i mängden.

En dag i ett liv. Tänker på vad det är, en dag. Ett antal timmar, närmare bestämt 24 timmar, som kan brytas ner i timmar, minuter, sekunder. På det, objektiva sättet, är alla dagar lika. Det handlar alltid om samma antal. En dag är lika lång som alla andra dagar. Det är sanningen om dagarna, men om livet är DET ingen sanning. Att säga att en dag består av 24 timmar är ett meningslöst påstående. Svaret 24 timmar ger mig ingen som helst ledning och livet får varken mening eller riktning av den typen av påståenden. Ändå är det den typen av kunskap som efterfrågas och satsas allt mer resurser på. Det självklara. Det triviala. Bara för att det är exakt och otvetydigt. Fast alla vet att det inte går att bygga ett liv på sådana insikter.

En dag. Denna dag. Liksom alla andra dagar har den för mig börjat med att jag vaknat, stigit upp och druckit kaffe. Resten av dagen följer också mönster, mer eller mindre. Livet som helhet följer även det mönster, går sin gilla gång. En dag, liksom ett liv, är på väldigt många sätt förutsägbara enheter. Oftast är det mesta sig likt. Även det oväntade kan inom vissa gränser och oftast vara väntat, går för det mesta att grovt räkna på. För det mesta är nyckelordet här. Oftast. Men inte alltid, det är viktigt.

En dag är inget i sig själv. En dag kan sägas vara ett kärl, en form, som fylls och som går att fylla, med innehåll av skilda slag. En dag kan fyllas med förutsägbart innehåll, eller med överraskningar. Både det väntade och det oväntade kan vara kontrollerat, kan vara ett resultat av kontroll. Det går att planera för både kontinuitet och omväxling. På det sättet är en dag fylld av möjligheter. Dagarna som är livet är öppna enheter, bara till dels givna på förhand. Hur mycket man än planerar vet alla att fullständig kontroll aldrig går att uppnå. Kontinuiteten kan brytas och det oväntade kan utvecklas till något fullständig trivialt.

En dag, varje dag, är en gåva. Om man väljer att se på dagarna på det sättet. Livet är en gåva, en möjlighet. Allt är aldrig möjligt, men oftast är mer än man förstone tror möjligt. Om man väljer att se på dagarna och livet på det sättet. Kontinuitet och överraskning kan betyda väldigt många olika saker. Det går att få kontinuitet i överraskningarna och vardagen kan fyllas av överraskningar. Om man väljer att gripa sig an dagen och livet med den inställningen och på det sättet.

Det är inte så att alla kan allt eller att allt är möjligt, det är inte det jag säger eller menar här. Inget är dock givet helt i detalj på förhand, utom då möjligen att dygnet består av 24 timmar, men det är som sagt ett trivialt påstående. Det jag reflekterar över och vill visa är vad som händer om vi väljer att fokusera på det triviala, det självklara och det som är exakt. Gör vi det förlorar både dagarna och livet en stor del av den mening och den betydelse som tillvaron skulle kunna få, om fler valde att se på tillvaron på det sättet. Det vill jag försöka visa och reflektera över.

Alla dagar och livets öppenhet intresserar mig. Det är så lätt att glömma det, att även om livet och dagarna, betraktade i backspegeln, ser ända in till en bedövande tråkighet lika ut, är det aldrig givet på förhand att det är så det måste bli. Och bara för att det har sett likadant ut under lång tid är varje ny en ny möjlighet. Allt går alltid att göra annorlunda, mer eller mindre beroende på kontext och tillfälle. Jag och du har alltid ett val och att inte välja att ta vara på möjligheterna är också ett val. Vill dock inte reducera allt till människors val. Jag är överhuvudtaget inte ute efter livets grundbult, dess ultimata, fundamentala princip. För letar man efter något sådant hamnar man förr eller senare i det triviala och meningslösa. Och livet och alla dagarna är allt annat än meningslöst och triviala.

Livet och dagarna är allt vi har och vi kan alla mer eller mindre påverka vad som händer och vad vi väljer att göra. Livet är lika lite som denna semesterdag som just börjat, givna enheter. Jag har en plan för dagen och även mål och ambitioner i livet. Och dessa planer, mål och ambitioner kan ändras. Kan alltid modifieras och är aldrig skrivna i sten. Ofta måste planerna ändras på grund av faktorer som står utanför min kontroll. Livet utspelar sig i mellanrummet mellan det givna och det önskade. Viljan, valen och fantasin som krävs för att formulera målen, önskningarna och valen som leder aningen bort från eller till önskat läge är centrala delar av livet, som tyvärr allt för ofta glöms bort eller förnekas. Och dessa tendenser förstärks av att vi allt oftare fokuserar på det exakta, givna och triviala.

Kunskaperna rasar och livet utarmas som ett resultat av vår önskan att veta och kontrollera, dagarna, livet och samhället. Framtiden är öppen och vi är medskapare till vårt eget öde, både som individ och samhällsmedborgare. Dagarna och livet är plastiskt formbara mellanrum mellan det givna, det som var och det som komma ska.

Har semester. Detta är en påminnelse, både till mig själv och till er som läser. Det är så oerhört lätt att glömma, att en dag alltid är fylld av möjligheter. Kanske inte alltid spektakulära möjligheter. Vissa dagar kan man bara välja mellan ost och skinka på smörgåsen, men det är ett val och jag försöker ta vara på möjligheterna, både de små och de stora, att välja. Vill inte fastna i det triviala. Vill upptäcka livet, dagarna och mig själv. Och det gör jag genom att välja och agera på alternativa sätt där och när det går och fungerar. För att undersöka livets öppenhet, vilka möjligheter och begränsningar som finns i varje givet tillfälle. 

Semester när här och de dagarna är värdefulla. Försöker hålla ambitionerna på en lagom nivå för att inte bli besviken. Det går oftast bra, men påminnelser av denna typ av viktiga. I alla fall för mig. Önskar alla den bästa semestern, utifrån respektives förutsättningar. Dagen ägnar jag åt att skapa ett trivsamt och fungerande gäst- och arbetsrum, och åt skönlitteratur och promenader, åt att ta vara på livet!