Dagens Nietzsche, om Viljan till makt 1

Kunskap skulle kunna sägas vara den röda tråd som löper genom Flyktlinjer. Allt jag skriver här handlar på ett eller annat sätt om kunskap, om sökande efter kunskap. Sökandet är viktigare än kunskapen. Därför har jag svårt att definiera vad kunskap är. För kunskap är inget, inte i sig själv. Jag känner igen kunskapen när jag ser den. En liknelse: Jag var i Danmark förra veckan, med forskningsprojektet som handlar om destinationsutveckling. Där, på stranden, vid havet, tyckte jag mig se bärnsten. Jag frågade en av danskarna om hur man avgör vad som är en gul sten och vad som är bärnsten? Svaret jag fick var följande: Om du hittar bärnsten, då vet och förstår du. Samma känner jag inför kunskap. När jag hittar den, då vet jag. Men innan jag hittat den kan jag bara ha en vag aning om vad jag söker. Det är därför av lättförklarliga skäl svårt att definiera kunskap, och det blir inte lättare av att det akademiska systemet och skolväsendet avkräver lärare och forskare en tydlig definition, som kan brytas ner i delmål, vilka kan målsäkras. Känner en viss stress över detta, som går ut över sökandet. Kravet på effektivitet och måluppfyllelse går på tvärs mot allt det som jag ser som kunskapens moder, tid för sökande, tid för reflektion, och tid för att utveckla förmågan att identifiera kunskapen när och där den dyker upp. Kunskapsprocesser är som livet, de kan inte effektiviseras. Ändå är det precis detta vi gör i dagens skola, utbildningssystem och forskning. Påtvingar ansvariga ett ständigt ökande effektivitetskrav. Och sedan är vi förvånade över att det går som det går!?

Idag, på tåget, på väg till jobbet och en dag fylld till brädden av handledning och andra uppgifter, hittade jag en gyllengul bärnsten. Hos Nietzsche fann jag insikt som blir till kunskap, som hjälper mig förstå och som gör det fortsatta sökandet efter kunskap lättare. Det har jag lärt mig, är det enda man kan hoppas på, att det fortsatta sökandet ska gå lättare. Och det gör det, för ju mer man vet desto lättare blir det att känna igen ny kunskap när den kommer i ens väg. Livet i kunskapens och sökandets tjänst blir lättare och lättare. Idag behövde jag mer än på länge den inspiration som en kunskapens bärnsten ger. Texten jag hittade handlar om Viljan till makt. Den är lite för lång att rymmas i en bloggpost så det får bli två. På lunchen kan jag behöva lite stimulans.

Om självövervinnelsen. "Viljan till sanning" kallar ni det, ni visaste, det som driver er och gör er fulla av begär? Vilja till allt varandes tänkbarhet, så kallar jag er vilja! Allt varande vill ni först göra tänkbart; för ni tvivlar med god misstro på huruvida det redan är tänkbart. Men det ska foga sig och böja sig efter er! Så vill er vilja. Det ska bli blankt och underdånigt gentemot anden, som dess spegel och avbild. Det är hela er vilja, ni visaste, som en vilja till mak; och även när ni talar om gott och ont och om värdesättandena. Ni vill fortfarande skapa den värld inför vilken ni kan knäfalla: det är er sista förhoppning och berusning.

Detta skrevs alltså för snart 150 år sedan. Fast det är som det talar till oss som lever och verkar idag. Likt Shakespeares texter är Nietzsches ord eviga, för han skriver om livet så som det levs och undersöker kulturens lagar. Och dessa är kanske inte eviga, men de är heller inte på långa vägar när så rörliga som vi människor vill tro. Vi har massor att lära av Nietzsche, massor av inspiration att hämta från hans texter. Inte för att han visste något om vår tid, utan för att han skriver om kulturens komplexitet och dess inneboende logik och dynamik. Den kunskap jag söker ska inte förväxlas med Sanningen. Kunskapen jag letar efter är mer ett slags insikt och förståelse. Sökandet efter sanning ser ut att vara oskyldig, men eftersom världen inte ryms inom den förståelsen för allt, blir sökandet efter sanning allt för lätt och allt för ofta ett uttryck för en vilja till makt. Titta på hur det ser ut i skolan, vetenskapen och i samhället. Överallt en strävan efter foglighet och betvingning. Verkligheten ska betvingas. Kursplaner, lärandemål och annat som förpestar vardagen för lärare såsom kvalitetssäkring, kontroller, utvärderingar och betyg. Vad är det om inte uttryck för en vilja att betvinga? En vilja till makt? Skolan handlar inte om kunskap, den handlar om disciplinering. Skolan handlar inte om sökande efter kunskap, den handlar om att sortera individer i enlighet med marknadens krav. Och forskningens mål är inte kunskap, det är vilja till makt. Varför är det annars viktigare var man publicerar sig, än vad? Och varför mäter och jämför man annars storleken på forskningsanslagen? Överallt finns denna vilja till makt. Nietzsche såg den och jag får hjälp att se den. Om fler lär sig och söker efter uttryck för den kommer fler att förstå och när många förstår ökar chansen att samhällets långsiktiga överlevnad säkras. Utrota viljan till makt går dock inte, den finns där, alltid. Lurandes mellan raderna, inemellan och den genomsyrar kulturen, samhället och allt levande.

Förvisso: de som saknar visdom, folket -- de liknar floden, på vilken en båt driver: och på båten sitter värdesättningarna, högtidliga och maskerade. Ni sätter er vilja och era värden på vardandets flod; vad folket tror på som gott och ont avslöjar för mig en gammal vilja till makt.

Moralen är nyckeln till ett samhälles själ. Där finns kunskap att söka, om hur man resonerar kring vad som är gott och vad som är ont, men också kring vad som är kunskap. Inget eller ytterst lite är givet i människornas värld, det mesta är skapat, ömsesidigt och inom ramen för kultur. Vår värld är inte, den blir till genom våra handlingar, i vardagen. På det sättet är vi alla, mer eller mindre, en flod som bär upp samhällets överbyggnad, kultur och kunskapssyn. Viljan till makt finns överallt och det den som får floden att flyta, som får livet att bli levande, dynamiskt och som driver förändring. Kunskap och insikt om detta finns mitt framför ögonen på oss alla, det gäller bara att öppna dem och om att lära sig se och känna igen kunskapen när den visar sig, glimtvis.

Det var ni, ni visaste, som satte sådana gränser på denna båt och gav dem prakt och stolta namn, -- ni och er härskande vilja! Floden bär nu er båt vidare: den måste bära den. Vad betyder det om de brutna vågorna skummar och vredgat motsäger kölen! Det är inte floden som är er fara och slutet på ert gott och ont, ni visaste: utan denna vilja själv, viljan till makt, -- den outtömda alstrande livsviljan.

Viljan till makt är en mäktig makt i eget namn och det går som sagt inte att komma undan. Alla är en del av den, på ett eller annat sätt och i en eller annan ände. Viljan till makt går inte att hantera, den kan man bara bryta upp, vilket är vad Deleuze och Guattari lär oss. Det är deras sätt att göra bruk av kunskapen som de fann hos Nietzsche. Göra bruk av vetandet, det är det enda möjliga sättet att hedra vetandets gud. Omsätta kunskapen i handling. Viljan till makt som idag, i skolan, finansvärlden och samhället underblåses är en farlig väg att vandra, för viljan till makt kan se ut som en bundsförvant, men den är det inte, den är endast sig själv nod. Förr eller senare kommer den att vändas mot oss alla, och ju snabbare dess makt växer sig stark (vilket den gör när vi underblåser tendenserna till makt genom ökad kontroll, krav på effektivitet och styrning) desto närmare kommer vi alla den punkt då allt rasar samman under tyngden av sig själv. Viljan till makt ska brytas upp, inte betvingas. Lyssna och lär av Nietzsche:

Men för att ni ska förstå mitt ord om gott och ont: därför vill jag nu säga mitt ord om livet och om allt levandes väsen till er. Jag vandrade och sökte efter det levande, jag gick de största och de minsta vägar för att dess ögon skulle tala till mig. Och dess ögon talade till mig. Men där jag fann levande varelser, där hörde jag även talet om lydnad. Allt som lever är ett lydande. Och detta är det andra: den som inte kan lyda sig själv blir befalld. Sådant är det levandes väsen.

Lydande, sådan är viljan till makts lag. Kontroll och styrning. Betyg och utvärderingar. Den som inte kan lyda blir befalld och nåde den som tänker själv och som publicerar sig utanför anbefallda och detaljstyrda samt kontrollerade kanaler. Lydnad och disciplin. Kontroll och redovisning som sänds uppåt i systemet. Så fungerar viljan till makt och alla är vi slavar under den, både den som ser och förstår och den som inte gör det, eller som inte vill göra det. Viljan till makt verkar genom alla dem som strävar uppåt i systemet och som göder makten, som bara lyder under och är sig själv nog. Allt som lever lyder, på ett eller annat sätt. Det är viljan till makt, den är inget man har, den bara är, och den påverkar allt och alla. Detta måst varje generation lära sig på sitt sätt, om och om igen. Därför är Nietzsches ord viktiga, för om vi lär oss lyssna och agerar i enlighet med kunskapen som hans texter rymmer behöver misstagen inte bli så stora och konsekvenserna inte så förödande. Skolan i Sverige idag fungerar dåligt, men utvecklingen går än så länge att vända, med en annan syn på kunskap än dagen och med en annan syn på makt.

Men detta är det tredje, som jag hörde: att befalla är svårare än att lyda. Och inte endast att den befallande bär alla lydandes börda, och att denna börda lätt krossar honom: -- Ett försök och ett vågspel tycktes mig ligga i allt befallande; och ständigt, när det befaller, sätter det levande sig själv på spel. Ja även när det befaller sig självt: även då måste det betala för sitt befallande. Det måste bli domare och hämnare och offer för sin egen lag.

Är detta vad vi håller på med? Vad sysslar vi med i skolan idag, om inte med kontroll och befallande. Nationella prov tar tid från undervisning läser jag i tidningen, vad är det om inte ett befallande som befaller sig själv att lyda. En kunskap som vänder sig in mot sig själv och som är sig själv nog. Vilja till makt i praktiken. Bryt upp, byt upp, innan det är försent. Oändligt är vårt äventyr, men bara om vi slutar lyda och befalla. Allt vi gör gör vi mot oss själva, för allt som lever lever av varandra. Det finns ingen utsida varifrån räddningen kan komma eller problemen förpassas, allt som finns är ett här och ett nu, på insidan.