Ett bildningsbegrepp för en hållbar framtid

Har återvänt till staden där jag fann min väg in i akademin, Umeå. Ganska likt från förr, men nästan ingen snö. Så var det aldrig under de sex år jag bodde här mer eller mindre på halvtid. Och det har byggts, oj vad det har byggts. En ny station och siluetten av centrum är helt förändrad. Känns bra. Trivdes här och att staden inte bara lever utan växer och att det finns en framtidstro inspirerar. Framtiden kommer oss aldrig till mötes, den skapas av oss, gemensamt. Om ingen tror, vill eller är beredd att göra något rinner sakta det vi har som sand mellan våra fingrar. Malmö, som vad den staden där jag blev vuxen, den första staden jag upptäckte på egen hand, liknar Umeå på många sätt, slår det mig. Även där satsas det och finns det inte en tro på framtiden, men en övertygelse om att framtiden skapas.

Är här för att tala om bildning och ska också presentera min bok om samtal, om samtal om kultur. Ett och ett halvt dygn, med fokus på lärande och kunskapsutveckling. Även det handlar om skapande, eller kanske hellre tillblivelse. Bildning och kunskap är inget som bara finns där, lika lite som sanningen. Kunskap är vetande som skapats och som fungerar, är lika mycket handling som fakta. Utan fakta ingen handling, men lika lite handling utan fakta. Det vill säga mänskligt handlande, andra tillblivelser och förändringar påverkas så klart inte av att människan finns eller ej. Det är så jag ser på bildning, som vetande satt i verket.

Bildning brukar annars uppfattas som ett slags lista av kunskaper och texter som ska memoreras, ett slags kanon att vårda och försvara, med sitt liv om det behövs. Mitt vetande, vår kunskap. Den bästa kunskapen. Så har bildning definierats, så kan det se ut. Fast det är som sagt inte så jag ser på kunskap eller bildning. Jag vill lägga betoningen mycket mer på det som är mellan, det som allas eller ingens. Bildning är delad kunskap. Gemensamt vetande. Inget någon har eller som går att äga. Har även problem med tanken på att någon skulle kunna vara bildad, för det konnoterar något annat än det jag far efter.

Bildning handlar om förmågan att använda kunskaperna man på olika sätt och via olika kanaler har tillgång till. Och det handlar om konsekvenserna av det man lärt sig och det man vet. Kunskap som inte används (fast det handlar här inte om något slags nyttiggörande. Använda ska förstås i ordets vidaste bemärkelse) är ingen kunskap. Vetande som inte satts i verket och som inte följer med i den förändringsprocess som allt och alla är delar av är något annat än bildning. Kunskap som ingen gör något med har jag svårt att förstå. Jag vill se på bildning som att det har med förmågan att förändra att göra. Detta glöms allt för ofta bort i dagens effektivitetshetsande samhälle, där bildning gärna ses som en lista som man gör bäst i att memorera på kortast möjliga tid och med minsta möjliga möda. Den synen på kunskap håller vår utbildningsminister på att implementera i grundskolan och den knackar på akademins dörr. Därför känns dessa dagar viktiga. Bildning måste ständigt försvaras, för allas skull.

Jag vill se ett bildningsbegrepp som går utöver det bokstavligt repeterbara. Bildning måste vara levande och befinna sig i rörelse tillsammans med allt och alla andra, med kulturen och samhället, med dig och mig och resten av mänskligheten. Bildning måste bli till, och till, och till. Bildning är ingen form, den är samspelet mellan form och innehåll. Mellanrummet som är allas och ingens, en gemensam resurs som ger stadga åt förändringens riktning och som håller ihop samhället. Bildning är det som läggs till det som redan finns. Kunskap och handling, förändring och kontinuitet.

Jag söker med andra ord en definition på bildning som förpliktigar som tvingar den som gör anspråk på att ”vara” bildad till handling. Kunskapen måste visas upp och omsättas i handling för att det ska kunna sägas handla om bildning. Utbildning handlar därför om rörelse, om att hantera tillvaron på ett långsiktigt hållbart sätt. Bildning har inget med uppnådda resultat att göra, eller med betyg och examina. Bildning kan och får inte handla om gamla meriter, fokus måste vara på det som är här och nu. Framtiden, om förmågan att säkerställa att det finns en framtid för kommande generationer, det handlar bildning om. I alla fall om man frågar mig.

Processen och förändring måste tydligare fokuseras. Rörelsen, tillblivelsen. Det ömsesidiga, det som finns och som växer fram mellan oss alla. Bildning är det centrum runt vilket allt och alla cirkulerar. Det som håller ihop och som borgar för en hållbar utveckling. Bildning är det som överskrider det som är här och nu, som sagt KOMBINATIONEN kunskap och handling. RESULTATET av vetande och görande. Och det är vår gemensamma egendom. En delad resurs som blir vad vi gör av och med den. Bildning är ett kollektivt fenomen, inte en individuell egenskap. Därför är ingen bildad, men alla kan bli det genom att läsa, lära och samtala med varandra.

Ett skrämmande framtidsscenario vore en värld där kunskap är synonymt med betyg och examina, något som finns på ett papper med vederbörliga stämplar. En värld där kunskap och bildning bestäms av den som har makten och som det gäller att memorera. Räds synen på bildning som något man plockar fram till kaffet och avecen, som underhållning i väntan på nästa kvartalsrapport. Bildning som yta eller en tom form, utan innehåll, utan mening. En formalitet, eller ett slags inträdesbiljett till annat. Skräms av att den synen på kunskap håller på att växa fram och vinna mark, vilket talet om effektivisering och målsäkring av utbildning är tydliga tecken på. Den dagen det är vad jag förväntas förmedla till studenterna, den dagen är jag långt borta. Men fram till den dagen tänker jag kämpa för en annan akademi, en annan syn på bildning. Tänker jag kämpa för ett samhälle där kunskapen står i centrum och där bildning omsätts i handling och handlar om utbyte av vetande och erfarenhet.

Bildning handlar, skulle man kunna säga, inte om att få rätt, utan om att ha rätt. Och det handlar om att lyssna mer på vad som faktiskt sägs (och om vilka konsekvenser det får), än på vem som talar. Vi får se hur dessa tankar tas emot av seminariets deltagare. Men först har jag en bok att presentera och samtala om. Ut i solen, en stärkande promenad, från centrum upp till universitetet.