Språkfilosofiska reflektioner 39

Efter flera år av ovisshet, där jag just för att allt varit oklart och osäkerheten därför varit stor, som kulminerade i våras med hot om uppsägning på grund av arbetsbrist, som en följd av nedläggning av Kultur- och samhällsanalysprogrammet, ser framtiden just nu ljus ut. Då kommer den, tröttheten och känslorna av tomhet. Kroppen har tagit stryk av att pressas till det yttersta, ända fram till julen som kom som en räddande ängel och lyfte bördan av mig rygg. Två veckor utan krav, helt ledig från alla jobbens måsten och små saker som måste tas om hand omgående för att inte växa en över huvudet. Överfalls av en obeskrivlig trötthet och känner att den får komma. Var sak har sin tid. Om jag kan känna efter bör jag också göra det och inte noja över det. Jag anpassar mig. Bidar min tid. Och avvaktar med att känna press. Måste det, för att hålla fram till pensionen. Bara för att arbetet är stimulerande, viktigt och ger mig massor betyder inte att jag inte har ett liv. Hållbarhet på det personliga planet kräver balans och följsamhet.

Vad jag försöker göra här inledningsvis är att visa hur man kan använda den nomadologiska ansats som Deleuze och Guattari lanserar i boken A Thousand Plateaus, även på annat än vetenskapliga problem. Det finns en poäng med att göra så, om man vill lära känna en vetenskaplig skola, ett tänkande, en teori. Omsätta den i levt liv. Jag följer med, tar vara på flyktlinjerna, där och när de dyker upp, söker möjligheter och tar sikte på en punkt långt borta vid horisonten. Reflekterar över vad jag vet och hur den kunskapen kan användas på bästa sätt för att klara den strapatsrika resan mot den där punkten långt där borta. Nomaden detaljstuderar inga kartor, hen följer med och gör det bästa av varje situation, utan att förlora sig i detaljerna. Hela tiden med fokus på den punkt, långt där borta, som förefaller vara mest lämplig att sträva efter. Regelbundet revideras beslutet om vart man är på väg. Små justeringar görs hela tiden i vardagen. Och det är så jag försöker leva. Idag, igår, imorgon.

Nomadologi handlar om att förstå helheter och processer av tillblivelse, om att analysera förutsättningar för förändring. Det handlar om minor science, till skillnad från Major Science, där detaljer och kontroll står i fokus fokus och utgör ledord. Nomadologin är ett slags verktygslåda som hela tiden fylls på med användbara verktyg som kan användas för att klara resan på bästa sätt. Verktygslådan innehåller små och till synes triviala verktyg som används för att omforma. Sinnebilden av en nomadologisk vetenskapsutövare är den ambulerande smeden som drar från plats till plats och omformar lokalsamhällets råvaror, hela tiden i rörelse, uppbyggandes en allt större och vidare kompetens, vilken erbjuds dem hen möter längs vägen. Så vill jag se på nomadologin och det är så jag förstår minor science. Och som metod att förstå kultur och språk, allt som är föränderligt och som skapas mellan människor, inom ramen för helheter, är nomadologin oslagbar.

Det handlar i tidigare bloggposter och här nedan om språk, men bara på ett plan. Filosofin är skapad för att jobba med helheter och därför kan det lika gärna handla om min livssituation som om kulturella processer på makroplanet. Förra bloggposten uppehöll sig vid frågan om minoriteter och majoriteter, handlade om makt. Passagen i platån Postulates of Linguistcs som bearbetades handlade vidare om att lära sig se förändring och variation, serier av upprepning, istället för mönster och lagar. Om tolkningsföreträdets makt och vetenskapens inflytande över uppfattningen om världen. Fortsätter reflektera över detta. Följer med och reagerar på orden och innehållet, så som det landar hos mig. Skriver inte om Deleuze och Guattari, men med. Försöker samtala med originaltexten.

The major and minor mode are two different treatments of language, one of which consists in extracting constants from it, the other in placing it in continuous variation.

Språk är liksom vetenskap en mänsklig verksamhet, med allt vad det innebär. Man kan försöka kontrollera processen = major mode, eller man kan följa med = minor mode. Två vägar eller strategier för att hantera livet. Hela tiden en kamp om vad som anses bäst. Tänk på skolan, på Björklunds närmast desperata försök att visa handlingskraft. Det senaste förlaget som förenklat handlar om att ta kontroll, för att det anses vara den enda vägen att gå. Med hjälp av ansedda, utländska forskare, ska den svenska skolan lyftas till en placering bland de tio bästa i världen. Jag ser det som en desperat åtgärd av maktlöshet mer än som en lösning på problemen. För det går inte att förändra utifrån eller uppifrån. Sanningen är att det finns ingen kungsväg till framgång för en så pass komplex process som skolan. Hållbara åtgärder måste växa inifrån, underifrån och inte bara från eller i skolan. Sverige får den skola landet förtjänar. Skolans resultat är avhängigt folkets, helhetens engagemang i och för skolan. En mer nomadologisk hållning är därför att föredra, tror jag. Tror inte att ett fåtal experter kan lösa problemen, för det kan vi bara göra tillsammans. Det är synen på skolan som en separat produktionsenhet med ansvar landets kunskapsförsörjning som är problemet i kombination med att ansvaret lagts exklusivt på lärarens axlar.

The order-word is the variable of enunciation that effectuates the condition of possibility of language and defines the usage of its elements according to one of the two treatments; we must therefore return to it as the only "metalanguage" capable of accounting for this double direction, this double treatment of variables. The problem of the functions of language is in general poorly formulated because this order-word variable, which subsumes all possible functions, is overlooked.

Om vi fortsätter med skolan och betraktar det som händer där genom det prisma som Deleuze och Guattri håller upp blir det enkelt att se och förstå frustrationen hos utbildningsministern. För han verkar inom en kontext där det krävs av honom att han visar handlingskraft, men han har ingen makt över helheten, över hur allmänheten ser på och tolkar den information som föreligger. Hur det order-word ser ut som påverkar hur skolan och kunskap ska förstås råder ingen enskild. Möjligen handlar det om belöningssystemen och vad som mäts i kvalitetsgranskningar och uppföljningar, och att det är något annat än kunskap som är det man strävar efter. Tänker vidare och landar i akademin, där man mäter storleken på forskningsanslagen och antalet publikationer och citeringar och på hur det aldrig självklart kan sägas vara en lämplig indikation på kunskap. Det är ett slags order-word, för börjar man mäta andra saker kommer praktiken och vardagen inom akademin att ändras omgående. Maktordningar ställs på huvudet och resultatet av verksamheten förändras. Utfallet blir ett annat. Kultur fungerar på det sättet. Processen går inte att detaljreglera, den följer sin egen inneboende dynamik. Först i efterhand kan man identifiera det order-word som i ett slag förändrade allt. Björklund hoppas uppenbarligen att han äntligen hittat nyckeln, men jag tror inte gårdagens utspel är ett order-word. Fast jag vet inte. Det gör ingen. Framtiden skapas här och nu, den går bara att studera i backspegeln.

Following Canetti's suggestions, we may begin from the following pragmatic situation: the order-word is a death sentence; it always implies a death sentence, even if it has been considerably softened, becoming symbolic, initiatory, temporary, etc. Order-words bring immediate death to those who receive the order, or potential death if they do not obey, or a death they must themselves inflict, take elsewhere. A father's orders to his son, "You will do this," "You will not do that," cannot be separated from the little death sentence the son experiences on a point of his person. Death, death; it is the only judgment, and it is what makes judgment a system. The verdict.

Domen över skolan fälls kanske men inte nödvändigtvis av utbildningsministern, den kan lika gärna fällas av finansministern, eller av föräldrarna som kollektiv. Poängen är att ingen kan veta vad som påverkar helheten. Kulturella förändringsprocesser är icke-linjära. Fjärilseffekten är ett begrepp som kanske kan användas för att förstå vad vi har att göra med. Men den viktigaste insikten jag får av att läsa och jobba med den filosofi som förs fram av Deleuze och Guattari är att kulturella processer inte kan kontrolleras, det enda man kan göra är att följa med och göra det bästa av det som finns och uppstår inom helheten. Externa lösningar eller förpassande av problem till utsidan är dömda att misslyckas av det enkla skälet att in- och utsidor är tankefigurer utan bärighet i den värld vi människor bebor tillsammans med allt och alla andra.

But the order-word is also something else, inseparably connected: it is like a warning cry or a message to flee. It would be oversimplifying to say that flight is a reaction against the order-word; rather, it is included in it, as its other face in a complex assemblage, its other component. Canetti is right to invoke the lion's roar, which enunciates flight and death simultaneously. The order-word has two tones. The prophet receives order-words just as much in taking flight as in longing for death: Jewish prophetism fused the wish to be dead and the flight impulse with the divine order-word.

Order-word uppstår på insidan och kan bara upptäckas i efterhand. Ett slags paradigmskifte, en radikal förändring av förutsättningarna. Plötsligt är världen förändrad, fast allt är sig likt. Dagligen och stundligen tas beslut som har potential att bli order-words, men som inte blir det. Och rätt som det är tas ett beslut som kanske uppfattas som trivialt, men som visar sig ha potential att radikalt förändra hur vi ser på saker och ting. När det beslutades att Kultur- och samhällsanalysprogrammet skulle läggas ner var det ett beslut bland andra på högskolan, men för mig innebar det ett radikalt förändrad livssituation. Ett slags order-word i det lilla. Men det lilla och det stora är delar av samma helhet, olika aspekter av samma värld. Pedagogiska exempel är just bara exempel för att förklara hur man kan tänka, inga bevis för att tanken är sann. Det är viktigt. Världen finns där ute och vi är alla en del av den. Den skapas av oss, i handling, här och nu.

Världen, kultur och språk förändras icke-linjärt eller blir till genom ömsesidig interaktion. Processen går inte att kontrollera för makten som ligger i ett order-word överstiger med råge jordens mäktigaste politiker eller andra makthavare. När det uttalats och satts i verket, vilket bara kan upptäckas i efterhand, aldrig planeras för, är allt och jag menar verkligen allt, förändrat. Efter förändringen råder helt andra lagar och logiker. Därför blir mins slutsats att nomadologi och minor science är överlägset, i alla fall om man vill förstå kultur och språk.