Språkfilosofiska reflektioner 37

Återvänder till språket, till det mysterium som språket är. Språket får inte den uppmärksamhet det borde ha, i skolan, samhället och den högre utbildningen. Utan språk finns inget annat av allt det vi människor har vant oss vid och känner igen som vår vardag. Ingen kultur, ingen avancerad kommunikation, ingen abstrakt kunskap. Samhället är omöjligt utan språk. Ändå betraktas det som en formalitet, som om det kommer till oss naturligt. Där, i den uppfattningen, finns en viktig förklaring till krisen i skolan och problemen i högre utbildning. Behärskar man inte språket är det omöjligt att utveckla kunskap och förmågan till kritiskt tänkande. Språket är verktyget för allt det andra. Språket är själva det fundament som kunskapen, den mellanmänskliga kommunikationen och kulturen vilar på. Utarmas den rasar allt annat. Satsas det mer på ekonomi kommer pengar att tappa i värde. Språkets betydelse kan helt enkelt inte underskattas.

Kastar mig än en gång ut i lingvistikens värld och mina ciceroner är som vanligt Gilles Deleuze och Felix Guattari. Reflektionerna kring deras text; November 20, 1923: Postulates of Linguistics (som är ett av kapitlen i boken A Thousand Plateaus) är inne på upploppet. Några poster till, sedan fortsätter jag mitt ständigt pågående samtal med filosoferna utifrån en annan av platåerna i deras magnum opus. Här är språket i centrum. Utgångspunkten är att språket inte är något i sig, innan människan och utanför kontexterna där språk används som kommunikationsverktyg. Språk är inte, det blir till i samma process som skapar samhällen och kultur.

Språkets viktigaste komponent, som konsekvent glöms bort, är mellanrummet. Utan mellanrum, ingen kontext. Och kontexten eller sammanhanget är lika viktigt som orden och människorna som använder dem, lika viktigt som konsekvenserna av handling. Ska man förstå språk på det sätt som Deleuze och Guattari gör måste man förstå detta att inget är något i kraft av sig själv, allt blir till i och förändras inom ett sammanhang och det är detta, i sin helhet, som måste undersökas, om man vill förstå språk. Det finns andra sätt att se på språk. Till exempel Noam Chomskys generativa lingvistik, som bygger på tanken att grammatiken är en del av det mänskliga genomet. Deleuze och Guattari menar att den tanken är felaktig, men deras text är inte reaktiv. De kritiserar inte Chomsky och går inte i polemik, även om de tydligt visar på punkt efter punkt var dessa båda sätt att se på språk skiljer sig åt. Deleuze och Guattari driver sin egen linje, på sitt omisskännliga sätt.

Subtract and place in variation, remove and place in variation: a single operation. Minor languages are characterized not by overload and poverty in relation to a standard or major language, but by a sobriety and variation that are like a minor treatment of the standard language, a becoming-minor of the major language.

Språk brukar delas upp i huvudspråk och underordnade språk. Det är dock inte förenligt med den syn som Deleuze och Guattari utvecklar, eller snarare de verktyg som filosoferna skapar för sina analyser av språklig kommunikation och kultur. Som sagt, språk är inte, det blir till i handling. Språk finns bara där och när det används. Därför går det inte att tänka hierarkiskt. Språk kan fungera mer eller mindre väl, kan vara mer eller mindre spritt, men inget språk är överordnat och inget är underordnat. Vill man förstå språk är det användningen av det, ute i samhället, bland människor och deras vardag, som måste ligga i fokus. Språkets tillblivelse är det som studeras med hjälp av de analytiska verktygen.

The problem is not the distinction between major and minor language; it is one of a becoming. It is a question not of reterritorializing oneself on a dialect or a patois but of deterritorializing the major language. Black Americans do not oppose Black to English, they transform the American English that is their own language into Black English.

Allt handlar om användning, kommunikation och mellanmänsklig gemenskap. Språk blir till i handling. Språk är resultatet av handling. Språk görs, av dem som använder det. Det handlar inte om motstånd, språk är inger reaktion, det handlar om kommunikation. Om ömsesidig tillblivelse, för språket skapas och förändras lika mycket som människorna som använder det. Det är viktigt. 

Minor languages do not exist in themselves: they exist only in relation to a major language and are also investments of that language for the purpose of making it minor. One must find the minor language, the dialect or rather idiolect, on the basis of which one can make one's own major language minor.

Vill man förstå språk måste man testa dess gränder. Måste man dekonstruera det och prova nya sätt att kommunicera med hjälp av det. Språk är som sagt en uppsättning verktyg. Kultur blir till och förstås på detta sätt genom att identifiera aktörer, det vill säga allt som kan göra skillnad. Det är det viktiga, det (utan att närmare eller på förhand försöka definiera vad detta är) som betyder något och som förändrar. Aktörerna som gemensamt skapar språket, i handling.

That is the strength of authors termed "minor," who are in fact the greatest, the only greats: having to conquer one's own language, in other words, to attain that sobriety in the use of a major language, in order to place it in a state of continuous variation (the opposite of regionalism).

Språk är variation eftersom det skapas i handling, där och då, av dem som kommunicerar. Förändring är vad lingvister och kulturvetare studerar och kunskapen handlar om att förstå förändring. Men inte bara det, vill man förstå kultur och språk på detta sätt måste man också förstå att det enda som finns är förändring. Världen, människan, språk och kultur blir till. Livet är upprepad skillnad och blivande. Variation och förändring är den enda konstanten, ömsesidig tillblivelse. Därför är mellanrummen så viktiga, för det är där skillnaden uppstår. Därur uppstår kultur, blir samhällen till.

It is in one's own language that one is bilingual or multilingual. Conquer the major language in order to delineate in it as yet unknown minor languages. Use the minor language to send the major language racing. Minor authors are foreigners in their own tongue. If they are bastards, if they experience themselves as bastards, it is due not to a mixing or intermingling of languages but rather to a subtraction and variation of their own language achieved by stretching tensors through it.

Det enda språk någon har är deras eget, det vill säga det språk de använder. Och samma gäller för kultur. Språk och kultur finns bara i handling, där och när de används. Mellan aktörerna. Mellanrum kan aldrig ägas eller kontrolleras, de kan vara ömsesidigt värnas. Sammanhanget bestämmer gemensamt och ömsesidigt över förändringens och tillblivelsens riktning. Ingen enskild aktör kan på förhand pekas ut som viktigare än någon annan. Vill man förstå måste fokus riktas mot helheten. Och man måste förstå att helheten är större än summan av delarna som bygger kontexten.

Aktörer, mellanrum och interaktion, det är vad kulturvetaren studerar. I alla fall om man som jag inspirerats i arbetet av Deleuze och Guattri. Och med dessa ord förklaras härmed arbetsåret 2014 påbörjat. Ett spännande år fyllt av utmaningar. Då kanske jag kan äta lite frukost?