Kunskap kan inte läggas ut på entreprenad

Följer med växande oro hur ledande krafter inom näringslivet tänker och förhåller sig till svensk högre utbildning och forskning. Läste igår i DN det senaste utspelet. Har skrivit om detta tidigare, men det är uppenbarligen något som behöver uppmärksammas. För när ekonomin styr är det viktigare än någonsin att försvara kunskapen. Och när höjdarna inom ekonomin inte bryr sig, då måste forskarna göra det. Jag har vigt mitt liv åt kunskapen och känner stor oro inför hur företagsledarna och Svenskt Näringsliv tänker.

Öppna för nyetableringar. Allt fler av de bästa universiteten i världen öppnar filialer i andra länder. Förenkla det svenska regelverket, bjud in lärosätena och utnyttja de ­redan etablerade kontakterna, så kan Sverige fortsätta vara en ledande forsknings­nation, skriver näringslivsföreträdarna Tobias Krantz och Maria Rankka.

Bara den som inget vet, eller som inte bryr sig, om hur kunskap blir kunskap och hur lärande växer fram kan resonera på det sätt som Krantz och Rankka gör. Bara den som ser mer till ekonomin än till kunskapen lägger fram sådana förslag. Företrädarna förstår inte ens vad de inte förstår. Kunskap som kunskap liksom, och det bästa universitetet måste ju vara bäst? Enkel mattematik, liksom. Varför de bästa universiteten är bäst reflekteras det inte över. Man bara konstaterar att de är bäst och att de borde få verka här.

Världens bästa universitet är bäst för att bara ett lärosäte kan vara bäst och när detta väl utsetts, i konkurrens med andra, kommer det lärosätet att dra till sig de bästa och mest ambitiösa studenterna och lärarna. Och eftersom det är en merit att ha gått där och att arbeta där kommer de bästa att tävla om att få gå där. Det handlar alltså inte om något annat än om en framgångsrik sortering av redan kunniga och ambitiösa människor. För det är inte så man utvärderar lärosäten.

Det bästa lärosätet, om det är kunskap man är ute efter, är det lärosäte där man har bäst metoder för att lära. Det är lärosäten där man ser studenten, fångar upp studenter från studieovana miljöer och där man låter studenterna växa. Det är lärosäten som satsar på kvalitet i undervisningen, som fokuserar vägen till kunskap. Inte slutprodukten. Men det är inte detta man lägger vikt vid i utvärderingar. Bara resultatet, utfallet. Därför är det bättre att höja antagningströskeln än att satsa på god kvalitet i undervisningen, för det gör vägen mot en bra slutprodukt kortare och billigare. Och detta har de "bästa" universiteten i världen lyckats med.

Högre utbildning och forskning i världsklass är avgörande för om Sverige ska vara ett attraktivt land för företagande, jobb och välfärd också i framtiden. Kraven i den globala ekonomin blir allt tuffare. Att öppna den svenska högskolan för nya influenser, för förändring, för nya aktörer är centralt för att vässa kvaliteten och stärka konkurrenskraften.

I dag presenterar vi en rapport som kartlägger etableringsfriheten inom svensk högre utbildning, både för svenska och utländska aktörer. En viktig slutsats är att hindren för att exempelvis etablera ett utländskt lärosäte i Sverige är mycket höga. Det är häpnadsväckande i en tid av tilltagande internationalisering. Och i relation till hur andra länder nu agerar har Sverige hamnat rejält på efterkälken.

Högre utbildning och forskning i världsklass är ett mål som jag också strävar efter, men vägen dit är jag inte ense med företrädarna om. För deras tankar går på tvärs mot allt jag lärt under mina år inom akademin, och det börjar bli ganska många år nu, över tjugo. Och jag ser ingen fördel med att låta internationella toppuniversitet etablera sig här. Tvärt om riskerar det att utarma hela den svenska utbildningssektorn, allt det som vi tror på och värnar här. Alt som byggts upp av generationer kan hur enkelt som helst raseras, för en dröm som bara är en dröm, utan stöd i någon forskning eller erfarenhet.

Vi vill se en helt ny inriktning på politiken. Om något av världens ledande universitet överväger att öppna en filial i norra Europa, bör Sverige ha som mål att vara ett huvudalternativ. Ett sådant toppuniversitet, i exempelvis Stockholm, skulle kunna ha en stor betydelse för studenter, forskare och näringsliv, och även kunna inspirera svenska lärosäten. Det skulle ge en vitamininjektion till den akademiska världen i Sverige.

Kanske fungerar det så inom näringslivet. Men kunskap är ingen produkt, inget man kan producera enligt löpande-band-principer. Och möjligen kan redan högpresterande och karriärsugna studenter och forskare som suktar efter prestige och vetenskapliga insignier lockas av ett starkt forsknings/utbildnings VARUMÄRKE, för det är vad detta handlar om. Anledningen till att toppuniversitet etablerar sig på andra platser har inget annat än med pengar att göra. Idag är även utbildning business. Därför etablerar de sig på andra platser, för att de kan och för att det är lönsamt. Att låta redan duktiga människor konkurrera och därigenom ge sken av att man har bättre metoder än andra, det är befängt.

Det är av yttersta vikt att Sverige fortsätter att vara en ledande forsknings- och kunskapsnation. Svenskt Näringsliv och Stockholms Handelskammare vill uppmana regeringen, och andra berörda aktörer, att inleda arbetet med att positionera Sverige som ett attraktivt alternativ för utländska toppuniversitets filialer – och generellt underlätta för fler nya aktörer att etablera sig inom högskolesektorn. Det kommer att krävas översyn av regelverk, en tydlig målsättning och ett samordnat och proaktivt arbete. Det kan vi börja med redan i dag.

Jag håller som sagt med om målet, Jag vill också att Sverige ska vara en kunskapsnation, en av de bästa (även om det i sig aldrig kan vara målet, för man kan vara bäst och ändå vara dålig) länderna i världen. Men jag håller inte med om att vägen dit stavas: Internationella toppuniversitet. Kokar man ner högre utbildning till sin essens så handlar det alltid om relationer mellan människor. Lärande växer underifrån och ska man bli en kunskapsnation är det bredd man måste satsa på, inte spets. Det är ut djupet som varaktig kunskap växer fram. Det är när fler får tillgång till högre utbildning och när man satsar på dem som har svårt eller som inte förstår. Och de eleverna är toppuniversiteten inte intresserade av. Toppuniversiteten är liksom näringslivet bara intresserade av att tjäna pengar.

Svenskt Näringsliv har makt, och politikerna lyssnar på den som har makt. Och så länge det stora flertalet i samhället tror att kunskap är makt kommer denna utveckling att fortsätta. Kunskap är inte makt, men makt är kunskap. Det bevisar debattartikeln med all önskvärd tydlighet. Att det jag skriver har stöd i forskning och bygger på många års erfarenhet väger lätt som en fjäder i relation till näringslivets, av pengar nedtyngda, men likväl, tomma, argument.

Svaret på frågan om hur Sverige blir en ledande kunskapsnation finns här, mitt framför fötterna på oss. Inte på något av toppuniversiteten.