New York. En studie i rött.

Gult är den mest utmärkande färgen på New York, följt av rött och blått. Ska försöka visa det. Märker att bilderna med rött som tema inte blev riktigt lika bra, men de ger i alla fall andra ingångar till stadens själ, som jag uppfattar den.

Första kvällen. Middag på anrika John's pizzeria i The Village. Fast en äkta Italiensk New-York-pizza är minst lika god här hemma. Fast det var i New York som vår svenska italienska pizza föddes. Genuin mat kommer inte alltid varifrån man kanske tror.

På just denna plats (vid Union square) stod, förra gången jag var i New York, en staty av Andy Warhol. Denna gång stod detta konstverk där. Och tittar man genom hålet ser man huset (Decker building) som när det begav sig hyste Warhols legendariska The Factory. Idag är det en anonym affärslokal. Inget varar för evigt, och New York är en stad som inte vilar på lagrarna. Rastlös, ständigt på väg.

Mycket konst finns i gaturummet. Temporära utställningar. Som här i vackra Madison Square park.

Det finns många kyrkor i New York. En av världens största kyrkor finns där. Cathedral of Saint John the Divine.

USA är inte känt för att ha stenkoll på resten av världen, men New York skiljer sig på många sätt från resten av USA. New York är mer som Europa. Och denna gång hamnade vi mitt i protesterna mot frisläppandet av den som sköt Trayvon Martin, på Union Square. Fast detta är en bild på några andra som visar missnöje och som vill väcka opinion.

Gillar kontraster. När vädret blev bättre och värmen tryckande tog vi tunnelbanan till stranden vid Coney Island.

Förra gången fikade vi på det svenska konditoriet i Brooklyn, vars filial i The Village, här fångats på bild. 

Finanskvarteren är inte speciellt charmiga, men ändå dras man dit. För de höga husen, och för närheten till vatten. Inget land kan som USA bygga lastbilar, och många sådana blir det när det byggs som det görs just nu i New York. Och ska man ta bild på den berömda tjuren vid Wall Street, då får man vara där tidigt på morgonen, vilket man så klart inte är.

Bedagat och kontraster är två ord som för mig fångar mycket av New York.

Myllrande, tutande, liv och rörelse, är några andra karakteristika.

Syns inte så väl, och vi hann aldrig tillbaka för att se det färdiga resultatet, men detta är ett sandslott i vardande.

Till stadens ljudbild hör polis- brand- och ambulanssirenerna. Och särskilt stolta är brandmännen.

Och vad vore New York och USA utan den dryck som kan sägas fånga hela den amerikanska livsstilen? Som kontrast till bandmännens röda bilar.

Medelpunkten i mitt New York är Union Square. Mellan Times Squares affärskvarter och The Village. Och där ställer farmarna från New Jersey upp sina stånd. Närproducerat och ekologiskt. USA är inte bara skräpmat! Framförallt är inte New York bara skräpmat.

Myller, människor och massor med solbelyst tegel och skyltar i rött och gult.

Utsikten från hotellrummet.

En bild tagen i Brooklyn, som är väl värt ett besök!

China town växer så det knakar. Och det är som att komma till Asien. Bara kinesiska restauranger, kinesiska tidningar, kinesiska som talas och skrivs. Ändå är det väldigt typiskt New York. Alla får liksom plats och räknas. Fast det är så klart en sanning med modifikation. Fattigdomen och utslagningen är påtaglig, också. Det går inte att blunda för. USA är brutalt på många sätt. Samtidigt som man bryr och tar hand om varandra och sina gäster.

Det enda som finns kvar av det som en gång var Little Italy är restaurangerna, som mest är parodiskt italienska. Den italienska befolkningen har flyttat till New Jersey, som jag förstått saken.

Längtar tillbaka. Till kontrasterna, människorna och pulsen. Tröstar mig med att lyssna till den fina New York grove.

I'l be back!