Kött

Ett ord, många tankar. Kött finns med på listan över ord att blogga om, och med inspiration från den spridning som mitt inlägg om just kött fick, om köttindustrins miljöpåverkan, låter jag det bilda utgångspunkt för dagens bloggpost. Kött är ett ord som väcker mycket känslor, det visade inte minst gårdagens retweets. Kött är kontroversiellt, av många olika skäl. Igår ville jag uppmärksamma skillnaden mellan kött och baljväxter, ifråga om miljöpåverkan under tillverkningen (om det uttrycket tillåts). Kött handlar också om etik. Är det rätt att äta kött, att döda djur för att föda människor? Kött får mig också att tänka på uppdelningen mellan biologi och kultur, i arbetet med att förstå processer av människoblivande. Som sagt, ett ord många olika tankar.

Alla ord har potential att bli bloggposter. Det handlar bara om att vara tillräckligt innovativ, om att släppa lös fantasin och om att bege sig ut på upptäcktsfärd. Har man bara inte föresatt sig att förklara, leverera sanningen, att avslöja hur det är egentligen, då är det bara att skriva. Skrivande handlar för mig om att upptäcka tankar. När jag rör mig skapas associationsbanor och det ena ger det andra. Det är så som kultur blir till, och det är följaktligen så som kultur kan undersökas, genom att följa med dit tanken och orden tar en. Kultur är en öppen process av tillblivelse. Kultur skapas i rörelse och interaktion. Att skriva är med andra ord en dubbelriktad handling. Skrivandet avslöjar och skapar, utan att det går att identifiera någon tydlig gräns mellan vad som är vad.

Kulturvetaren skriver med andra ord inte bara om kultur. Kulturen skapas och dess tillblivelse påverkas dessutom av skrivandet. Att sätta ord på något är lika mycket en passiv beskrivning som det är en aktiv definitionshandling. Skrivande har således även med makt att göra, den som sätter ord på något och som blir läst har och får makt. Makten är emellertid fragil, ömtålig och nyckfull. Det som blir retweetat på Twitter är det som slår an en ton, där och då, bland dem som uppehåller sig i just det sammanhanget vid just det tillfället. Intresset och lusten att sprida vidare går inte att räkna på, det uppstår i stunden och avgörs av situationen. Liksom kultur.

Kött var det jag skulle skriva om, och det är som sagt ett ord/begrepp som väcker känslor, som engagerar, mobiliserar. Ordet kött kan alltså sägas påverka människors biologiska vara, liksom dess kulturella dito. Gårdagens debattartikel i SvD följs således upp idag med ett svar från svenska bönder, som (säkert fullt medvetet) under en provocerande rubrik argumenterar för att det borde produceras mer kött, i Sverige. Och man har absolut en poäng. Miljösamband är ALDRIG enkla. Det enda vi vet är att det vi människor gör får konsekvenser som går långt, långt utanför vår personliga förståelsehorisont. Helena Jonsson från LRF skriver.

De svenska bönderna borde producera en större andel – inte mindre – av världens kött. I Sverige är hälften av nötköttet importerat i dag. Såväl producenter som konsumenter kan dra sitt strå till stacken när det gäller utsläppsminskningar. Vi svenska bönder arbetar kontinuerligt med förbättrande åtgärder, effektiviseringar, odling av proteingrödor, ökad odling av frukt och grönt, biogas, nyttjande av naturbetesmarker och andra klimatåtgärder som kan minska svenskt lantbruks klimatgasutsläpp ytterligare. Men helt avgörande är att även utsläppen från konsumtionen minskar. Som konsument bör man välja det mest klimatsmarta alternativet. Och äta upp de 15 procent av maten som man i dag istället slänger.

Hedenus, Bryngelsson och Larsson stödjer sin forskning på en livscykelanalys som inte tar hänsyn till den komplexitet som biologiska system innebär. Man kan inte titta på frågan isolerat, utan måste se den i ett helhetsperspektiv. När det gäller nötköttets klimatutsläpp får man inte glömma bort att idisslarna (dvs korna) är omistliga för betesmarkernas biologiska mångfald och kan produceras på marker där inget annat livsmedel kan odlas.

Människan har ätit kött under tusentals år. Människans biologi har skapats av och genom att kött varit en del av den föda som människor haft till sitt förfogande. Och människans historia är sammanvävd med djurens. Människor har levt nära inpå djur, och har delat mikroorganismer och virus. Därmed inte sagt att det skulle vara naturligt och självklart att äta kött idag. Kött produceras idag i industriell skala, och det ser olika ut på olika platser och i olika länder. Därför går det inte att ha någon kategorisk åsikt i frågan. Och därför behövs kulturvetenskaplig och analytisk kompetens. Vad vi behöver här är inte debatt, för eller emot. Enkla polariseringar. Samtal är ett mycket mer konstruktivt sätt att närma sig ämnet. Om man vill lösa, eller hellre upplösa problemen. Det är inte hållbart som det är idag, och utan kollektiva överenskommelser finns inga fungerande lösningar. Ömsesidig insikt om ämnets komplexitet, och dess paradoxer, är en förutsättning för att komma vidare i frågan.

Detta att kött är en del av en mångmiljardindustri och att handeln är global är en aspekt av ämnet som bidrar till komplexiteten. Kött är pengar, pengar är kött. Och värdet på olika typer av kött växlar. Skillnaden i pris mellan häst- och oxkött är markant, och eftersom det är svårt om inte omöjligt att känna skillnad i smak finns där en ekonomisk klyfta som går att göra pengar på. Och i en värld där ekonomi är överordnat snart sagt allt, kan vi vara säkra på att den typen av möjlighet kommer att utnyttjas. Larmen om hästkött haglar följaktligen över oss. Hur länge har vi ätit häst, och hur mycket häst har vi ätit? Vågar inte riktigt tänka på det, även om jag inte allt är förvånad. Så här i efterhand framstår det som självklart att det var så här det skulle bli. Där det går att tjäna pengar, där ska det tjänas pengar. Det är så kulturen ser ut och fungerar, den kultur vi skapat kollektivt, i och genom att vi lever våra liv på det sätt vi gör. Läser i DN.

För en tid sedan köpte Kvällsposten och TV 4 Nyheterna Malmö in och testade kebaber från tio serveringar som garanterade att dessa bestod enbart av nötkött. I tre fall visade det sig att det fanns griskött inblandat. 

Miljöförvaltningen i Malmö tog nya prover hos de två kebabserveringar som i Kvällspostens och TV 4:s tidigare undersökning visat sig ha högst andel griskött i kebabproverna. 

Hos båda dessa serveringar hittades återigen griskött i kebab som enligt innehållsförteckningen till hundra procent skulle bestå av nötkött. Det handlade i båda fallen om mellan en och fem procent griskött per kebab.

Båda serveringarnas kebaber innehöll även hästkött. Den exakta andelen hästkött ger inte proverna svar på, men i det ena fallet var det mer än 50 procent, i det andra mer än 30 procent.

Den som förvånas över att det blivit så här borde ta sig en allvarlig funderare, borde tänka på samband. Vad kostar det att producera, och vad får jag betala? Om det verkar misstänkt, då är det troligen det. För det går inte att trolla. Det borde inte vara svårt att räkna ut vad det borde kosta att producera kött på ett etiskt och miljömässigt godtagbart sätt, och sedan är det bara att jämföra. Vill vi vara med och bygga en bättre värld måste vi räkna mer, på olika sätt. Vi måste lära oss se och analysera samband. Det kan man lära sig genom att reflektera över ett ord som kött.

Kött handlar också om vårt vara i världen, eller en del av det. Människan är lika mycket kultur, som biologi. Ingen av aspekterna är överordnad den andra, det är i samspelet och dynamiken som uppstår mellan, som människan blir människa. Tillsammans med andra människor. Svaret på vad frågan, vad är en människa är just detta, att det skapas interaktivt genom att människor lever som människor, med allt vad det innebär. Vi vill vara logiska, vill göra gott och vill vara med likar. Och just därför försätter vi oss enskilt och kollektivt i paradoxala situationer och dilemman, gång på gång. Det är också en delaspekt av människans tillblivelse.

Där hamnar jag, och detta landskap öppnar upp sig när jag reflekterar över ordet Kött. Andra ord leder i andra riktningar. Ändå handlar det om kultur. Kulturvetaren har således aldrig tråkigt. Kultur är materia och ord, tankar och handlingar. Liv är både biologi och kultur.

Mellan, det är där allt som räknas händer. Ingen äger mellan. Det är vårt tillsammans, att förvalta ömsesidigt. Mellan, där finns kulturen. Och dit söker sig kulturvetaren.