Tänker om och med rhizom VIII

Ska föreläsa här i vår om rhizome som tankemodell för ett hållbart samhälle, tyckte därför det passar att ta upp denna tråd igen. Den har legat nere under jul och här de senaste veckorna, först på grund av ledighet från allt som hade med jobbet att göra, sedan på grund av arbetsbelastning. Nu är det helg. Barnhelg. Hemma, lite krasslig, och med tid över. Kastar mig in i teorin igen, för att vila och för att få bränsle till tanken.

The same applies to the book and the world: contrary to a deeply rooted belief, the book is not an image of the world. It forms a rhizome with the world, there is an aparallel evolution of the book and the world; the book assures the deterritorialization of the world, but the world effects a reterritorialization of the book, which in turn deterritorializes itself in the world (if it is capable, if it can).

Boken som bild av världen, samhället, kultur. Ett slags uttryck för samproduktion. Så sant. Lätt att tänka på samhället som ett slags träd, med maktens krona som skuggar stammen och rötternas myller av slitande arbetare som forslar vatten och näring uppåt i systemet. Hierarkier, överallt ser man dem. Hierarkierna som ordnar världen, och sorterar människorna. Boken är en utpräglad trädstruktur, linjär, logisk och bestämmande över läsningen. Boken som förpackning av ord kontrollerar, låser fast och pressar sina bilder och tankar på läsaren som får svårt att värja sig.

Boken och trädet är bilder, verktyg för tanken. Bilderna är emellertid inga avbildningar, och det är en avgörande skillnad. Vad är hönan och vad är ägget? Båda samproduceras i och genom att kulturen blir till i handling, genom människors levda liv. Frågan om vilka bilder vi omger oss med, vilka liknelser vi anammar är viktig. Om man vill förstå samhället och kultur finns mycket kunskap och förståelse att hämta i analyser av begreppen som florerar i olika sammanhang. Och trädet/boken är en sådan bild, som styr tanken och reglerar vad som framstår som normalt och önskvärt i organiserandet av samhället och människors levda vardag. Säger det igen, för det är avgörande för förståelsen: Metaforerna som finns i kulturen och som används i vardagen är inga avbildningar, de samproduceras tillsammans med samhället, blir till gemensamt med kultur.

Mimicry is a very bad concept, since it relies on binary logic to describe phenomena of an entirely different nature. The crocodile does not reproduce a tree trunk, any more than the chameleon reproduces the colors of its surroundings.

Världen som innehåll och uttryck skapas i samma process av tillblivelse. Det finns inga dikotomier, bara mer eller mindre medvetna uppdelningar av sammanhanget som allt och alla delar. Konsekvenser av maktordningar, resultat av agens, skillnadsskapande. Handling, icke-linjär tillblivelse, rörelse och slumpvisa utkast av än det ena än det andra. Så frambringas världen, om man ser den med glasögonen som tillhandahålls av Deleuze och Guattri. Världen blir till i och genom handling, genom att lägga till, och, och, och, och. Världen växer där den kan, av det den kan och så länge det är fruktbart att röra sig i den riktningen. Som ett rhizome. En struktur utan centrum, avsaknad av hierarki, en föränderlig plats under kontinuerlig tillblivelse.

The Pink Panther imitates nothing, it reproduces nothing, it paints the world its color, pink on pink; this is its becoming-world, carried out in such a way that it becomes imperceptible itself, asignifying, makes its rupture, its own line of flight, follows its "aparallel evolution" through to the end.

Rosa Pantern ser ut att vara en förvrängd imitation av en riktig panter, men så måste man inte se på saken. Det är ett val man gör. En rosa panter på film är lika verklig som en svart panter i djungeln, de är bara olika. Varför skilja mellan verklig och påhittad, mellan kopia och original? Varför ordna världen på det sättet? Vem har bestämt att det är så man ska göra, och varför går det inte lika bra att orda den och bedöma den utifrån dess effekter? Detta är frågor som väcks av Deleuze och Guattari, som utmanar den gängse bilden av världen, som vill få oss att tänka mer kritiskt kring samhället och kulturen som skapas i och genom våra handlingar i vardagen. Att lägga sig platt för makten är att underordna sig, och det leder till utvecklandet av en lydnadsbenägen befolkning. Och en befolkning som har lätt att marschera i takt är en sårbar befolkning, för den kan lätt manipuleras. En stark ledare kan enkelt kanalisera sin vilja genom folkets breda lager, och det kan ge upphov till fruktansvärda konsekvenser. Det är inte hållbart. Därför är rhizom som tankeverktyg och ordnande princip att föredra.

The wisdom of the plants: even when they have roots, there is always an outside where they form a rhizome with something else-with the wind, an animal, human beings (and there is also an aspect under which animals themselves form rhizomes, as do people, etc.). "Drunkenness as a triumphant irruption of the plant in us."

Allt och alla hänger ihop, livet på jorden är olika aspekter av samma. Allt och alla utgör delar av samma helhet och interagerar med varandra. Blir till i samma process, skapas gemensamt. Det finns inte ett sätt att se på världen, det bästa, bara olika sätt. Var och ett med sina olika konsekvenser kopplade till sig. Därför är det viktigt att reflektera, tänka kritiskt och noga välja vilka tankeverktyg man använder för att orientera sig i världen och tillvaron. För det spelar roll, valet påverkar utfallet av tillblivelseprocessen. Oavsett om det är medvetet eller ej, det är viktigt. Väljer vi att inte välja är det också ett val, och det kommer att leda till konsekvenser, konsekvenser som vi får leva med. På gott och ont. Lika viktigt är det att göra sig medveten om att kultur aldrig går att styra, den blir till som en konsekvens av allt och allas handlingar. Ett slags multitud, en komplex och icke-linjärt föränderlig, helhet. Det är kulturen, om vi väljer att se den så.

Always follow the rhizome by rupture; lengthen, prolong, and relay the line of flight; make it vary, until you have produced the most abstract and tortuous of lines of n dimensions and broken directions. Conjugate deterritorialized flows. Follow the plants: you start by delimiting a first line consisting of circles of convergence around successive singularities; then you see whether inside that line new circles of convergence establish themselves, with new points located outside the limits and in other directions.

Överallt finns brott och bristningar, överallt. Utan dessa funnes inget liv. Mellanrum som aldrig går att nå. Där verkar slumpen, där uppstår liv. Tänker på Leonard Cohen, på hans låt Anthem, och på textraden som lyder: "Ring the bells that still can ring. Forget your perfect offering. There is a crack in everything. That's how the light gets in.", tänker att det är en vacker beskrivning av världen förstådd med hjälp av rhizom som tankeverktyg. Inget i världen är hermetiskt tillslutet och totalt avskilt från allt och alla andra, för det är det samma som död. Träd ser ut att vara eviga, och de lever länge, är mäktiga. Men när de faller, då faller de stort. Som dinosaurierna som under lång tid dominerade världen. Plötsligt ändrades förutsättningarna och deras konstitution, hur maktfullkomlig den än var, kunde inte anpassa sig efter de nya förhållandena. Andra arter fick nu chansen, mer rhizomatiska arter, organiseringar av liv. Det finns en spricka i allt, det är där som ljuset kommer in och liv skapas, icke-linjärt, rhizomatiskt.

Write, form a rhizome, increase your territory by deterritorialization, extend the line of flight to the point where it becomes an abstract machine covering the entire plane of consistency.

Bryt upp, och sök dig fram längs nya vägar. Våga prova, lita på slumpen. Testa. Tänk lite som en duktig musiker som missar en ton. Det är ingen katastrof, det går kanske att skapa något av ljudet som uppstår. Brotten och missarna är inga problem, inga tecken på svaghet. Det är livet, skapelsen moder. Tillblivelse, ömsesidig produktion av ...? Av liv. Och hållbart liv skapas ut mångfald och integration, monokulturer är oerhört sårbara. Ett litet hot som fungerar kan ta död på hela populationen, om den består av samma typ. En population byggd på mångfald är svårare att förgöra, för det krävs en massa olika typer av hot. Följ dina egna spår, våga söka nya. Bryt upp. Agera som ett rhizom, om fler går så bygger vi ett mer hållbart samhälle tillsammans. Det handlar som sagt om vilka tankemodeller man anammar och använder, i vardagen. Kollektivt.

"Go first to your old plant and watch carefully the watercourse made by the rain. By now the rain must have carried the seeds far away. Watch the crevices made by the runoff, and from them determine the direction of the flow. Then find the plant that is growing at the farthest point from your plant. All the devil’s weed plants that are growing in between are yours. Later . . . you can extend the size of your territory by following the watercourse from each point along the way."’

Det finns sprickor och brott överallt. Detta är inget problem, det är en förutsättning för livet. Kultur blir till i mellanrummen. Där verkar slumpen, där uppstår flyktlinjerna som kan förnekas eller användas. Vi väljer, hela tiden, i vardagen, om vi ska göra något konstruktivt av det som sker, eller om vi ska ignorera och följa planen, lägga oss för makten. Valen sker medvetet, eller omedvetet. Konsekvenserna av dessa val, resultatet av den ömsesidiga produktionen av liv, det är kultur och samhälle. Levt liv, vardag. Om man väljer att se rhizom, istället för träd.

Music has always sent out lines of flight, like so many "transformational multiplicities," even overturning the very codes that structure or arborify it; that is why musical form, right down to its ruptures and proliferations, is comparable to a weed, a rhizome."

Musik är toner som harmonierar och svänger i takt. Musik är resultatet av skapande, av slumvisa försök. Musik skapas genom lyssnande, genom tillvaratagande av möjligheter. Musik blir till när någon upptäcker och tillvaratar en flyktlinje som hittats i mellanrummen, som växer ur tystnaden. Musik är som livet, som ett rhizom. Om vi tillsammans väljer att se på världen på det sättet, väljer att förstå den med sådana tankeverktyg.