Kunskap kan lagras, på papper, i böcker, på band och hårddiskar, på nätet och i telefoner och läsplattor och andra kommunikationsverktyg. Gott så. Då kan vi slå oss till ro då, och koncentrera oss på att få vår budget i balans och livspusslet att gå ihop. Eller? Är lagrad kunskap och information sak som klokskap. Bara för att vi vet att, vet vi därigenom också hur, när och varför, till vad? Knappast! Läser i dagens tidning om tillståndet i USAs byggsektor just nu.
Det är CNBC som sätter fingret på ett fenomen som även blev resultatet av krisen här hemma i Sverige under den första halvan av 1990-talet: utbildad arbetskraft inom byggsektorn blev en bristvara. I USA har nu historien upprepat sig när Lehman Brotherskraschen specifikt och finanskraschen generellt, i sällskap med en bolånekrasch, svepte bort två miljoner byggnadsarbetare ”over there”. Många av dessa har inte tagit steget tillbaka till en bostadssektor som fortfarande är svajig men där statistik på senare tid talar sitt tydliga språk. Tillståndet blir stadigt bättre.Tänker på företagsledare som på presskonferenser "modigt" säger det de anser sig tvingade att säga, det som aktieägarna delvis tvingar dem att säga: 2000 ska bort. Ekonomiskt sett, och på kort sikt, är det lönsamt att tänka så. Men så vänder det, vilket det alltid gör. Efter regn kommer solsken, och då måste man nyanställa, ofta kvalificerad arbetskraft. Så för att beslutet att avskeda skall vara ekonomiskt hållbart på sikt krävs att det finns välutbildade, dugliga, peppade och anpassningsbara människor inom räckhåll. Idag gör det inte det, inte i USAs byggsektor i alla fall.
I en allt mer pressad och effektiviserad, snabb och tidssynkad företagsvärld blir det allt viktigare att allt och alla är på plats när det behövs och där det behövs. Om samhällets infrastruktur inte lovar vad den håller, då kostar det pengar. Mycket pengar kostar det, och alla blir lidande.
Osäkerheten påverkar enligt Jonas Eliasson, professor i transportsystemanalys på KTH, en hel rad samhällsfunktioner.Allt och alla är sammankopplade, i komplexa och överblickbara system. Och även om man ofta använder modeller för att beräkna denna typ av kostnader så vet alla att vi lever våra liv i en verklighet som är långt mer komplex. Modellerna är verktyg, liksom budgetar. Verkligheten tränger sig hela tiden på, även om vi kanske inte alltid ser det och tänker på det. Men den senaste veckans snökaos kan inte ha undgått någon. Se där, ytterligare ett exempel på dels hur behov av kvalificerad arbetskraft kan uppstå plötsligt, dels hur svårt det är att räkna på kostnader för samhällen och människors levda liv. När det snöar mer än normalt då spricker budgeten.
– Man kan spåra det till ekonomisk tillväxt, bostadsmarknad och arbetsmarknad.
[...]
Den årliga förseningsnotan för Stockholms län är enligt Trafikanalys nya beräkningar 5,98 miljarder kronor. Uträkningen är baserad på all typ av kollektivtrafik som används för pendling i länet.
– Den infrastruktur vi har är högt utnyttjad, händer det något är systemet ganska sårbart. Dessutom reser stockholmare mycket, totalt sett innebär det att huvuddelen av landets förseningskostnader hamnar här, säger Krister Sandberg, utredare på Trafikanalys.
– Den kommer att spricka med uppåt 40 miljoner kronor. Då har vi tagit höjd för mer kommande snö. Vi budgeterar inte för snöbortforsling, utan för en så kallad normalvinter. Fram till nu har vi forslat bort mer än en fjärdels Globen, säger Mats Freij, pressansvarig vid trafikkontoret.Det finns en mycket enkel lösning på samtliga problem som beskrivs skissartat här ovan: Större marginaler och robustare system. Den som forskar om modeller och som lever med siffror. Den som fjärmar sig från vardagen och som tvingas av sammanhanget att rikta sin uppmärksamhet mot kvartalsrapporter och väljarundersökningar hen kommer att få svårt att förstå det samhälle eller det företag, den organisation man är satt att ansvara för. Och det blir bara fler och fler som tvingas till denna typ av tunnelseende på grund av den allt snabbare hastigheten och i takt med ökande effektiviseringar.
Eftertänksamhet, förvaltning, omsorg, tid för omställning och återhämtning, kunskapsutveckling och klokskap. Smaka på orden. Fundera på om det går att effektivisera dessa centrala inslag i ett långsiktigt hållbart samhälle. Fundera också på vad det skulle kosta att nyutbilda kvalificerad arbetskraft och hur lång tid det skulle ta. Reflektera över din egen position och roll i helheten. Är det klokt det vi gör tillsammans? Är vi på väg i rätt riktning? Igår kom det siffror som visade att fjärdeklassarnas läsförmåga sjunker, vilket är alarmerande. Att kunskaperna i naturvetenskap ökar är positivt, kanske. Men om läsförmågan samtidigt sänks är den trenden dömd att mattas, förr eller senare. Detta är avgörande frågor, allt för viktiga att överlåta till företagsledare och politiker, som bara ser något kvartal fram eller bara bryr sig om nästa mandatperiod. Det är nyckeln till hållbarhet. Insikt om vikten av reflektion och förmågan till kritiskt tänkande.
Kunskap måste hållas vid liv för att kunna komma samhället tillgodo. Och någon måste hålla den vid liv. Någon måste vårda humankapitalet, för att näringslivet skall kunna dra nytta av det när de vill, vågar och kan. Alla har ett absolut behov av detta. Ingen kommer undan. Detta är en gammal sanning inom humaniora, vars kunskapsintresse är människans levda liv, historien, språket och vetandets förutsättningar. Humaniora kräver tid för reflektion, och förmåga till kritiskt tänkande. Och det i sin tur är kunskaper som behövs i arbetet för att främja samhällets hållbarhet. Om man bortrationaliserar humanisterna och deras kunskaper kommer inget direkt att hända, inte omgående. Det är som med tågen, de rullar ändå, under ganska lång tid. Men rätt som det är behövs kunskapen, och då tar det mycket lång tid att återupprätta den, till enorma kostnader.
Vi har inte råd att inte ta kostnaderna för byggandet och förvaltandet av samhället, och vi behöver marginaler och tydligare fokus på det liv som levs och den värld som vi lever i. Och för att förstå detta måste samhället som helhet ständigt förbättra sina läskunskaper och sin förmåga till kritiskt tänkande.
Förstår vi inte detta, riskerar vi alla att förlora allt det vi tar för givet idag.
Många kommuner kan undvara delar av sin "inomhuspersonal" för att röja snö ett par dagar då och då istället för att sitta på kontor hela tiden. Det behövs bara lite kompletterande utbildning så att de kan köra snöplogar, traktorer,sand/salt-spridare och kanske en eller annan lastbil. Varför skall kommunerna då hyra in snöröjning från privata entreprenörer när deras egen personal skulle kunna göra jobbet. Vi sitter alldeles för hårt fast i yrkesroller. Alla byråkrater är inte omöjliga att använda till praktiskt arbete. Därför bör politiker agera om detta, personalavdelningar bör lägga upp utbildningsprogram och se till att det rekryteras personal som inte motsätter sig de dubbla rollerna.
SvaraRaderaJag hörde en historia om en systemingenjör som pensionerats och som därefter besvarade ett mail från sina gamla kollegor så här:
SvaraRadera"Orginalprogrammet finns på hålremsa i mellersta arkivskåpet. Hålremsan kan läsas in, konfigureras och kompileras på Novan i källaren. Den kompilerade versionen kan sedan konverteras på en ABC-800 för att slutligen anpassas till datorerna med styrsystemet. Sedan skall allt fungera med den nya givaren."
Sådant kallas kunskapsöverföring...