Samtalar med Deleuze IV

Detta blir den tredje bloggposten idag. Tre olika vägar mot samma mål, ökad samverkan. Brinner för och tror på utbyten av kunskap mellan människor och över gränser. Debatten gynnar inte utbyte, främjar inte lyssnande, leder inte till den ödmjukhet som är en förutsättning för alla ömsesidigt utvecklande och lärande möten. Debatter är helt enkelt bildningsfientliga. Ändå är går utvecklingen mot allt mer av debatt och allt mindre av samtal. Debatten förenklar, polariserar och ger den starke fördelar. Men det är inte samma sak att få rätt som att faktiskt ha rätt. Det är bara som som det ser ut när man idealiserar debatten.

En mer samtalsinriktad akademin och kunskapssyn är att föredra, för alla. Frågor som dryftas inom ramen för ett samtal blir bättre och mer ingående belysta än frågor som manglas genom en debatt. Och det är väl det vi vill ha, bättre vetande? Vad ska vi annars med en akademin att skaffa? Bättre vetande kan man bara få om man arbetar förutsättningslöst, och om man utjämnar maktförhållandena mellan dem som deltar i kunskapsprocessen. Därför vill jag med hjälp av Deleuze undersöka möjligheterna som ligger i samtalet.

Man kan alltid invända att vi väljer fördelaktiga exempel, som Kafka — tjeckisk jude som skriver på tyska, Beckett — irländare som skriver på engelska och franska, Luca med rumänskt ursprung och även Godard som är schweizare. Än sen? Det är inte ett problem för någon av dem. Vi bör vara tvåspråkiga till och med inom ett enda språk, vi bör ha ett min­dre språk inuti vårt eget språk, vi bör använda vårt eget språk mindre.

Alldeles för mycket fokus inom akademin läggs på att försvara sina egna ståndpunkter, resultatet av min forskning. Kollegor uppfattas som hot och konkurrenter, vilket leder till slutenhet och polarisering. Och det i sin tur leder till minskat utbyte, som hindrar kunskapsutvecklingen som annars skulle fått möjlighet att växa utifrån sina egna premisser. Så kan man använda tanken om att använda sitt eget språk mindre. Inom etnologin funderade man mycket under 1990-talet på detta med hemmablindhet, och det utvecklades metoder för att göra sig främmande för det invanda. Bara så kan kan få syn på kulturen, genom att inte koncentrera sig så förtvivlat. Genom att släppa på kontrollen och ta sig utanför sin trygghetszon.

Återkommer ofta till kulturvetarens dubbla kompetens. Dels måste man leva och verka ute i samhället, på samma premisser som alla andra, dels måste man utveckla en analytiskt abstrakt förståelse och verktyg för att se och förstå premisserna för kulturen. Bara så kan man uppnå kunskap om det som förenar oss människor. Genom att omväxlande träda in i och ut ur expertrollen. Genom att ständigt växla perspektiv. Inspiration kan hämtas från citatet/ordspråket: Tala med bönder på bönders vis, och led de lärde på latin. Det tvingas kulturvetare bli bra på, och därför kanske samtalet ligger närmare till hands för humanister, än naturvetare där kunskapen mer av karaktären rätt eller fel. Fast faktum kvarstår, vi har mycket att lära av varandra. Och då är samtalet att föredra framför debatten.

Att vara flerspråkig innebär inte bara att man behärskar flera system där vart och ett i sig är homogent; det är först och främst flykt- och variationslinjen som inverkar på ett system och förhindrar det att på så sätt vara homogent. Man ska inte tala som en irländare eller en rumän på ett annat språk än sitt eget utan tvärtom tala som en främling på sitt eget språk.

Om jag talar om mina kunskaper och min förståelse av naturvetenskapen, då kan jag få hjälp att utveckla den kunskapen av en som är insatt i ämnet. Och den forskaren får samtidigt en fördjupad insikt i hur hens kunskaper uppfattas och tas emot av en som inte är insatt. Samma gäller för naturvetare, som kan förmedla sin syn på kultur. Ömsesidigt kunskapsutbyte, lärande och gemensam produktion av ny kunskap. Är alla parter bara tillräckligt öppna och nyfikna är en ny akademi och kunskapssyn möjlig. Om ändå fler vågade och oftare talade som främlingar på sina egna språk.

Proust säger: »God litteratur har skrivits på ett slags främmande språk. Var och en av oss ger varje ord sin betydelse eller åtminstone sin bild vilket ofta är en missuppfattning.

Debatters livsluft är missuppfattningar. Blottorna hos motståndaren utnyttjas hänsynslöst, mycket mer egentligen än de egna kunskaperna. Debattens syfte är som bekant att vinna, inte att lära sig något. Seger är allt som räknas. Synen på missuppfattningar är därför kunskapsfientlig. Och här har akademin mycket att lära från konst och litteratur.

Men i god lit­teratur är alla missuppfattningar bra.« Det är ett bra sätt att läsa: alla missuppfattningar är bra, givetvis under förutsättning att de inte är tolkningar utan avser användningen av boken, att de ökar använd­ningen, att de skapar ytterligare ett språk inom dess språk.

Mutationer är ett slags missuppfattningar, och det är dessa som driver evolutionen. Det glömmer man lätt. Speciellt om man är koncentrerad på att vinna. En missuppfattning kan leda till något positivt, om det inte uppfattas som ett tecken på svaghet. Väljer man att se missuppfattningen som ett försök, då kan man testa den mer förutsättningslöst. Och då kanske den visar sig vara en konstruktiv möjlighet, en flyktlinje. Detta underlättas om man möts i ett samtal, och försvåras i en debatt. Tänker på många av forskningens största genombrott. Det är undantag att de dyker upp där man letar efter dem. Mycket vanligare är det att misstag och misslyckanden leder till framgång. Viagra är det klassiska exemplet. Det var en substans som testades för hjärtat. Erektionerna som rapporterades om var en oönskad biverkning, ända tills någon insåg att det fanns en potential i substansen. Tänk om den tanken kunde bejakas inom akademin. Avfallet och misslyckandena inom en disciplin, eller ett akademiskt sammanhang, kanske kan användas inom ett annat område. Men för att inse detta krävs utbyten, lyssnande samtal.

»God litteratur har skrivits på ett slags främ­mande språk ...« Det är definitionen på stil. Här är det också en fråga om tillblivande. Människor tänker alltid på en framtid i storhet (när jag blir stor, när jag får makt...). Medan problemet handlar om ett mindretillblivande: inte låtsas, inte vara barnslig eller härma barnet, galningen, kvinnan, djuret, den som stammar eller främlingen utan bli allt detta för att kunna uppfinna nya krafter och nya vapen.

Mindretillblivanden, det är vad utveckling handlar om. Ingen kan bli makthavare eller överordnad, det är något omgivningen tillskriver en. Tillblivelse handlar alltid om mindreblivande, vilket också är nycken till förståelse för vad det innebär att vara människa. Makthavaren som blir man, mannen som blir kvinna (eller en annan underordnad identitetsposition), människan som blir djur, djuret som blir materia, materien som blir molekyler och så vidare. Identifikation av skalnivåerna som allt och alla blir till i och genom. Jag och du är ett par, vi tillsammans med andra är en grupp och grupper bygger samhällen, länder, världsdelar och ytterst mänskligheten, livet på jorden. Och vidare, upp och ner längs skalorna.

Makt kommer alltid underifrån. Den organiseras kollektivt. Kungen bestämmer aldrig över sitt eget öde, annat än på ett högst personligt plan. Kungen görs till kung av folket. Han kan alltså bara bli mindre. Samtal om vad det innebär att vara människa kan blottlägga sådana samband, och det kan ge en fördjupad förståelse för samhället och människoblivandet. Och ökad förståelse för individens obetydlighet i de större sammanhang som människor alltid utgör delar av, det är en förutsättning för eller i alla fall en hjälp på vägen mot insikt om behovet av strategier för hållbarhet.

Lite ödmjukhet, helt enkelt. Samtalet främjar det, till en ringa kostnad. Priset för att ställa upp i en debatt däremot är högt, och vinsten mycket osäker. Samma gäller på en kollektiv nivå. Högmod går före fall, brukar man säga. Samtalet kan ses som ett slags vaccination mot det, mot hybris och förhävelse. Alla kan alltid lära av varandra. Det får bli slutord, även om det inte innebär att någon punkt sätts för samtalet. Återkommer inom kort.