Läser på DN.se att fler riskerar att förlora jobbet framöver, att varslen om uppsägning ökar. Är inte förvånad, alls. Klart det blir så i en ekonomi som prioriterar kortsiktiga vinster framför långsiktig försörjning av kompetens. Klart det blir så i ett samhälle där det är viktigare att konsumera än att arbeta. Självklart blir det så när man under en längre tid har lånat pengar, både som individer och som samhälle, för att upprätthålla konsumtionen, som är grunden för välståndet. Förr eller senare är det dags att betala tillbaka. Vid någon tidpunkt (och om den är här nu, eller om det fortfarande finns potential att tänja på gränserna är ovidkommande för det jag har att säga här) har man nått gränsen, och då brister det. Klart arbetslösheten ökar då. Vi får det samhälle vi förtjänar. Den miljö vi skapar i och genom handling. Allt hänger ihop, i komplexa samband. Dags att lära sig se detta. Hög tid att öka förståelselsen i samhället för kulturens logik.
Om man anser att det är ett problem att arbetslösheten ökar i landet finns det en del frågor man kan och bör ställa sig innan man tar några som helst beslut om vilka åtgärder som bör vidtas. För det första, vilket samhälle vill vi ha? För vem är samhället till för? Vilka rättigheter OCH skyldigheter har medborgarna i landet? Vem är medborgare och vem står utanför? Och när man svarat på dessa frågor bör man, också innan man tar beslut om åtgärder, undersöka samhället med fokus på helheten.
Allt hänger som sagt ihop, och hög lönsamhet i enskilda företag är ett dåligt mått på ett lands välstånd, av uppenbara skäl. För lönsamhet kan på kort sikt nås på en rad olika sätt, från det som är sunt och hållbart till fifflande med bokföringen. Och någonstans på skalan finns även möjligheten att låna pengar (det vill säga inteckna framtida vinster) eller köpa arbetskraft från låglöneländer, eller sälja varor till dem som har det bättre ställt än vi. De senare strategierna är vad som begagnats i Sverige under lång tid. Klart arbetslösheten ökar då!
Det borde inte behöva sägas, men det är inte hållbart på lång sikt att bara se till vinsterna och överskotten. Förr eller senare måste systemen underhållas, för att kunna vara till nytta i framtiden. Satsningar på tågtrafiken, till exempel. Om dessa bara handlar om nybyggnation skjuter man ett gigantiskt problem framför sig. För när samhällets medborgare vant sig vid och gjort sig beroende av järnvägen, då kommer den att användas. Användandet sliter på materialet, och om det inte underhålls kommer det att bli störningar i trafiken. Oundvikligen!
Samma gäller ekonomin. Om man lånar pengar för att klara sig idag, då måste man betala imorgon. Utan undantag (ifall inte långivarna efterskänker lånen, men det är ovanligt och inget någon kan räkna med). Möjligen kan man köpa sig tid, eller i lyckliga (undantags)fall eliminera problemen, med hjälp av en rejäl högkonjunktur. Det som på kasinot, ska jag ta förlusten och bita i det sura äpplet, gå hem och slicka såren och ta nya tag medan tid är, eller ska jag satsa allt på rött? Har ingen aning om ifall Sverige och resten av världens ekonomier är där, men mycket talar för att vi är nära.
Vad krävs för att en högkonjunkturcykel skall inledas? Pengar som sätts i rullning. Och vad krävs för det? Det är knäckfrågan som allt annat faller tillbaka på. Svaren på frågan ser olika ut beroende på vem som får frågan och vilken politik ens hjärta klappar för. Men det finns vissa saker som ingen kommer ifrån, vissa samband som inte har med ideologi att göra.
Så länge som konsumtion är det som driver välstånd, så länge som det är motorn i världens ekonomier, kommer högkonjunkturer att sätta jorden under ökad press. Det krävs råvaror för att skapa välstånd, inom nuvarande ekonomiska system. Det som framförallt konsumeras är varor, och för att framställa varor krävs järn, kol, olja, mineraler. Materia som förädlas till varor, det är grunden för välstånd och ytterst vad som ökar efterfrågan på arbete. Ju starkare högkonjunktur, desto större efterfrågan på råvaror. Oundvikligen är det så. Och här finns en hel rad begränsningar att ta hänsyn till. Sinande oljeresurser är bara en av dem, men en viktig.
Alternativet är att öka tjänsteutbytet, och det vore en bra idé, för det gör sambanden mellan oss människor tydligare. Om jag vill att du ska städa hemma hos mig, då måste vi komma överens om en ersättning för detta. Vad vill du ha för att hjälpa mig? Vad måste jag betala för att slippa städa? Ytterst är det så som alla ekonomiska transaktioner fungerar, tillgång och efterfrågan styr priset. När vi har med råvaror att skaffa osynliggörs en hel del av processen. Brukaren ser inte hur råvaror utvinns, förädlas och produkter sätts samman. Annat är det med städning, massage, vård och liknande saker. Det sker inför våra ögon, i realtid.
Vinst i vården har debatterats, och det sätter frågan om landets välstånd på sin spets. För hur mycket går det att sänka kostnaderna och öka effektiviteten, utan att kvaliteten försämras? Det är en fråga allt för sällan ställd. Det viktiga är inte vinsten, utan vägen dit. Och dålig kvalitet i/på vård kan uppnås även utan vinstkrav. Det finns inget kausalt samband mellan ekonomi och kvalitet. Viktigt att inse det!
Vård och andra tjänster är mellanmänskliga och liknar samhället i stort. Det visar hur beroende vi är av varandra, även på andra områden. Om jag själv inte är beredd att arbeta för den lön jag anser mig ha råd att betala för tjänsten jag vill få utförd, hur går kalkylen då ihop? Om detta behöver det samtalas mycket mer i dagens samhälle. Det är vad Rut och Rot handlar om, om kulturella samband och samhällets organisering.
Allt hänger ihop. Klart fler riskerar att förlora jobbet då. Klart arbetslösheten ökar i Sverige om de enda arbeten som finns är arbeten som inbringar löner som det inte går att leva på, i Sverige. Om produktion inte kan utföras i Sverige, och det kan den inte för då blir varorna för dyra. Och om ingen svensk är beredd att arbeta för de löner som erbjuds för de tjänster som efterfrågas, klart svenskarna förlorar sina jobb då. Det är enkel mattematik. Det vore konstigt om det inte vore så, och orsaken till att det har tagit tills nu att synliggöra det har att göra med olika typer av budgettrixande (låna pengar, mörka samband eller fokusera på fel saker). Men förr eller senare kommer det att synas.
Hållbarhet kan aldrig fejkas, den antingen är eller inte är. Och vad som är hållbart kan man käbbla om, men konsekvenserna av våra handlingar kommer ingen undan. Först när alla förstår det, och först när politiken tar detta till sig och låter denna typ av insikter slå igenom i beslut och handlingsplaner. Först då kan vi hoppas på en varaktig vändning i ekonomin och på arbetsmarknaden.
Vilket samhälle vill vi ha? För vem ska det vara till för? Vad krävs för att nå dit? Vilka konsekvenser medför genomförandet, och vilka samband är relevanta? Samhället är en helhet, det finns ingen utsida varifrån oändliga resurser kan hämtas och dit problem och sopor kan förpassas. Vi lever här på jorden, tillsammans. Alla människor hänger ihop, och det jag gör idag får konsekvenser för dig och för mig, förr eller senare! Så är det bara, det kan ingen ändra på!
Vem i vår värld kommer till insikt om vår konsumtionstakt och kapitalets makt över oss människor. Kanske måste det till ett brett ifrågasättande om rätten att tjäna pengar på pengar. Låter kanske konstigt men med tanke på att pengarna inte längre har ett verkligt värde måste även kapital granskas på samma sätt som allt annat, exempelvis arbete.
SvaraRadera