Smink

Bad om, och fick, en utmaning. Eller närmare bestämt 11 utmaningar. Tänker här framöver ta mig an dem alla, en efter en. När det passar ska jag skriva om, reflektera över, tänka högt kring 11 ord eller begrepp. Vilka, kommer att visa sig. Men tanken är att sätta orden och begreppen i samband med kulturvetenskap för att se vad som händer i mötet. Tar gärna emot förslag på ämnen och utmaningar att sätta tänderna i. Tillsammans kan vi undersöka var gränsen för ämnet kulturvetenskap går, och därigenom undersöka det sammanhang vi skapar i vardagen i och genom kollektiv handling.

Smink var ett av orden. Inte mycket att säga om det, kan man tycka. Och så är det ofta, i vardagen. Att den bara finns där. Vardagen är det vi tar för givet, det självklara, det som bara är, eller blir. Inget vi ägnar några tankar. Och för många är smink en sådan fullkomligt trivial del av vardagen. Man sminkar sig av gammal vana. På tåget till jobbet ser jag ofta kvinnor som sminkar sig, till exempel. Inget märkligt med det.

Tänker man närmare på saken inser man dock en viktig sak. Det är bara halva befolkningen som sminkar sig, grovt sett. Smink är något kvinnor använder, eller män som vill klä sig som och se ut som kvinnor. Män som sminkar sig är undantaget som bekräftar regeln. Plötsligt är ämnet inte riktigt lika trivialt. Smink blir, om man ser på det på detta sätt, en könsmarkör. Smink gör på detta sätt skillnad i vardagen. Smink ingår i den uppsättning verktyg eller tekniker vars funktion, eller konsekvens är att dela upp mänskligheten.

Drar mig till minnes hur min dotter började sminka sig, och hur fult jag tyckte resultatet var. Min rosenkindade flicka, ville plötsligt förstärka nyanser, markera linjer och förbättra det som hon givits av evolutionen. Plötsligt dög hon inte som hon var, och vem som fick henne att se på sig själv med andras ögon och varifrån behovet att sminka sig kom det har jag ingen aning, egentligen. Men alla indicier pekar mot: Kulturen. Denna överindividuella instans som reglerar livet för alla som vill vara del av en kontext. Kultur var det som fick henne att börja experimentera med smink.

Det spelar väl ingen roll kan man tycka. Vad är det att uppröras av? Håller med om det. Smink är inget att uppröras av, i sig. Det är bara fett och pigment, puder och annat som inte har någon verkan i sig, utom möjligen för de djur som vissa produkter testas på. Upprörd finns ingen anledning att bli. Den som sminkar sig gör det vanligast helt frivilligt. Har svårt att tänka mig att någon tvingas att sminka sig. Ändå är det många som känner sig nästintill tvingade att sminka sig. Det är alltså starka krafter som kulturen sätter igång. Rätt som det är framstår inte längre smink som ett trivialt och ointressant inslag i kulturen.

Den som gjort sminkandet till en vana och som sminkar sig varje dag. Hen kommer förr eller senare att förändra sin syn på sig själv. För att känna igen sig krävs smink, om man gör det varje dag. Samma sak som med glasögon, skägg och hårfärg. Eftersom utseendet är en viktig del av människans identitet i den kontext vi skapat för oss kommer sminket att införlivas i och med identiteten. För att kunna känna igen sig själv, krävs för de allra flesta av oss något yttre. Få känner sig som mest naturliga i naket tillstånd. Det är ett pris vi fått betala för att kunna njuta fördelarna av samhället. Till vårt biologiska vara knyts på detta sätt en rad teknologier som behövs för att vi skall kunna leva och vara som oss själva. Smink är en sådan teknologi, men det som skiljer den från glasögon, hörapparater och blindkäppar, kläder samt frisyrgelé är att det är en teknologi som (i dagens västerländska samhälle) skiljer män och kvinnor åt.

Smink disciplinerar. Smink har en egen inverkan på människors liv. Smink i samverkan med kultur påverkar dem som lever i samhället, på många olika sätt. Både individuellt och kollektivt påverkas män och kvinnor av smink. Kvinnor genom att det ger dem sin identitet, och män eftersom det påverkar synen på kvinnor, vilket får konsekvenser i det sociala spelet som är en del av reproduktionsprocessen.

Smink ingår som en del i den uppsättning teknologier som makten har till sitt förfogande. Tänker här på den opersonliga makt som finns mellan allt och alla och som påverkar världens blivande. Smink är som sagt en del av en mycket större helhet. Därför är det inte meningsfullt att uppröras av förekomsten av smink. Förbjuder vi smink kommer inget att förändras, förutom ytan. Makten kommer att finnas kvar, och den kommer att hitta andra sätt att påverka, disciplinera. Makt uppstår i relationer, och eftersom relationer utgör en fundamental del av människoblivandet kommer makt aldrig att kunna utrotas. Utan makt, inget samhälle. Bara att acceptera. Att klaga på sminket är bara slöseri med tid, om man verkligen vill förändra det asymmetriska maktförhållande som råder mellan män och kvinnor.

En bättre väg att gå, en mer konstruktiv strategi för att främja mångfald och utjämna ojämlikhet är att reflektera över vardagen, över det man tar för givet i sitt liv. Om fler tänker bara lite mer på det som tas för givet kommer fler aspekter av vardagen att kunna synliggöras och lyftas upp och därigenom kommer fler sidor av tillvaron och kulturen att upptäckas. Och det gör att fler kommer att kunna förhålla sig lite mer aktivt till sina liv. Det är enda sättet att uppnå varaktig förändring. Utan handling, ingen jämställdhet.

Smink i sig har inget med relationen mellan män och kvinnor att göra, det är bara ett redskap bland många för makten. Och makten är resultatet av samtliga tankar och handlingar i ett givet sammanhang.