Samma tendenser och konsekvenser över hela linjen

Försvaret har tydligen problem. Och, tänker jag först, som inte tror på krig som lösning. Lägg ner militären och satsa pengarna på skola och vård istället. Sedan tänker jag att kanske inte är en jättebra idé ändå, trots allt. Jag vet inte var jag står i frågan. Kanske behövs någon form av försvar. Militären kan definitivt reformeras och dess uppdrag kan absolut omförhandlas. Men försvaret kan nog inte skrotas helt. Sverige är inte isolerat från resten av världen, tvärt om. Och som händer där, påverkar oss här. Det finns som sagt ingen utsida och ingen insida, bara processer av tillblivelse.

Försvarets kris är intressant på många sätt. Försvaret är liksom sjukvården, infrastrukturnätet och universitetsväsendet verksamheter som bekostas av allmänna medel. Det är stora, materialtyngda organisationer med höga löpande kostnader. Upprätthållande av samma standard kommer enligt ekonomins lagar, även om man effektiviserar, att kosta mer för varje år. Det går inte att göra punktinsatser, verksamheterna är beroende av ett jämnt flöde av kapital. Vill man satsa läggs ytterligare kostnader till de befintliga, och underhållskostnaderna ökar.

Det rimmar illa med hur politiken är organiserad och hur vi väljer representanter till parlamentet. Den som kämpar för att bli återvald har inga pluspoäng att hämta på beslut om att öka kostnaderna i den typen av verksamhet. Det leder obönhörligen till att statens offentliga kostnader ökar, vilket krymper utrymmet för skattesänkningar. Alliansens mantra har varit: "En budget i balans." Vad får det för konkreta konsekvenser i en sådan verksamhet som försvaret?

När försvarsminister Karin Enström tillträdde den 18 april förklarade statsminister Fredrik Reinfeldt hennes uppgift med orden:

–Att fortsätta reformerna så att vi ska få ett försvar som vi kan använda, vara stolta över med hög kvalitet och ta ansvar för vår säkerhet, såväl när det gäller försvaret av Sverige som i insatser tillsammans med andra utomlands. Och att det dessutom görs med ordning i ekonomin, det är det nya: det krävdes en alliansregering för att få ordning i ekonomin, underströk Fredrik Reinfeldt.

Men myntet har en baksida. Balans i ekonomin har uppnåtts genom att materielinvesteringarna skruvats ner. En granskning som SvD gjort visar att 20 projekt som varit planerade skjutits framåt. Kostnaden uppgår, lågt räknat, till över 5 miljarder kronor.

Läser om detta i SvD, och där står också, lite längre fram att,

Han ser samma typ av problem över hela linjen:

–Vi har öar av system som fungerar – men de kan inte samverka. Arméns stridsfordon saknar samband för att ledas effektivt och har heller inte samövat. Försvaret kan inte genomföra stora operationer och resultatet är att det svenska försvaret inte kan sättas in i strid om det skulle bli nödvändigt, säger Johan Tunberger.

System som samverkar med system finns även i sjukvården, trafiken och i skolans värld. Det är så ett modernt samhälle är uppbyggt, det är så det fungerar. Och det har inget med ideologi att göra. Hållbarhet kan nås på många olika sätt, där finns utrymme för ideologisk variation, men den är inget man kan välja bort. Vissa kostnader är inte förhandlingsbara helt enkelt. Åter till försvaret.

Alla de projekt som SvD redovisar i dag är de som ingår i dagens planer och ekonomi. ÖB Sverker Göranson redovisade i fredags att det därutöver finns behov att från år 2015 ersätta äldre materiel för totalt 25 miljarder kronor. Enligt vad SvD erfar får den nya generationen Gripen inte plats i dagens försvarsekonomi. Men extra pengar till Gripen blir det inte, enligt regeringen:

–Vi tycker att det ska rymmas i den ekonomi vi angivit, sade Fredrik Reinfeldt den 18 mars.

Men enligt Johan Tunberger är detta ett recept för katastrof:

–Försvaret suger redan på ramarna. Rätt vad det är kommer den totala kollapsen. För att få en operativ förmåga så att försvaret ska fungera krävs det mycket mer pengar, uthålligt över lång tid.

Slutsatsen man kan dra av detta är att en budget i balans kostar mer än vad regeringen ger sken av, och det i sin tur betyder att antingen ljuger man om tillståndet i landet, eller också mörkar man kunskap man har. Allt i akt och mening att få behålla makten i Sverige. Vem är det som lurar vem? Är det politikerna som för folket bakom ljuset, eller är det väljarna som desperat försöker äta kakan samtidigt som man vill ha den kvar? Lika illa vilket som!

Den typen av helhetssyn, och det övergripande perspektiv på samhället som krävs för att kunna föra ett verklighetsbaserat samtal om hela Sverige, kräver en helt annan syn på kunskap och utbildning än den rådande. Även där sugs det på ramarna, och den totala kollapsen kan mycket väl vara nära förestående. För att upprätthålla samhället krävs mycket mer pengar, uthålligt över tid. Alla andra påståenden är, som Peps Persson sjunger: Falsk mattematik.