Kvalitet

Kvalitet är som hållbarhet, och kultur, notoriskt diffust och svårdefinierbart. Det är emellertid inte något problem. Problemet är att denna implicita egenskap hos begreppet ignoreras. Kvalitet är omöjligt att definiera, klart och tydligt, en gång för alla. Kvalitet är inget, det blir till i samspel. Kvalitet är aldrig sig lik, den är kontextuell och förändras i takt med sammanhanget. Kvalitet är en relation, liksom kultur och hållbarhet.

En sådan som Harry Schein ägnade mycken möda åt kvalitetsbegreppet. Det gick som jag förstått saken, sådär. Och han möttes för detta med ifrågasättanden. Eftersom han hade problem att definiera vad kvalitet är slog det tillbaka på honom (fast tiden har gett honom rätt). Liksom kulturvetaren som avfärdas som flummig eftersom kultur är svårt att förklara på ett entydigt sätt. Budbäraren får problem när budskapet inte faller mottagaren på läppen. Var ligger problemet egentligen? Hos den som inte kan förklara, eller hos den som inte förstår, om det handlar om ett problem som inte går att definiera klart och tydligt? Svaret borde vara givet, men är det inte.

Kvalitet måste upplevas för att få mening. Liksom kultur måste levas, och hållbarhet iscensättas. Det finns ingen annan metod att förstå. Det spelar ingen som helst roll att många, många med makt och inflytande, föredrar och idealiserar entydighet. Det finns en gräns för hur mycket man kan förenkla ett begrepp. Drar man strävan efter enkelhet för långt kommer man till en punkt där man plötsligt talar om något helt annat. Det är vad som händer ständigt ifråga om kultur, hållbarhet och kvalitet. Och det får konsekvenser för alla.

Kulturen reglerar vardagen överallt, och premisserna för detta går att förstå, om man bara accepterar rådande förutsättningar. Hållbarhet är inget i sig, det är ett tillstånd av jämvikt helt avhängigt handlingarna som leder dit. Och kvalitet är något man känner igen först när man upplever det. Inget av begreppet har något eget innehåll.

Natrium är ett grundämne, liksom klor. Det är rena ämnen som går att beskriva på ett sätt, klart och tydligt. Salt däremot är en förening. Salt går inte att definiera närmare än att det är ett ämne bestående av två andra ämnen. Salt är klor och natrium, varken mer eller mindre. Eftersom handlar om två ämnen i förening uppstår emellertid ingen komplexitet och förklaringen kan hållas enkel och tydlig. Annat är det med hållbarhet och kultur, som uppstår i samspel mellan många olika komponenter, vilket ger upphov till komplexitet.

Kvalitet är som sagt en relation, ett komplext samspel. Många, och många olika, komponenter samverkar på ett intrikat sätt om och när kvalitet uppstår. Kvalitet går inte att räkna på, vilket arbetet med det gyllene snittet illustrerar på ett tydligt sätt. Kvalitet undflyr alla försök att låsa fast det. Kvalitet är inget man äger, det är en nåd att bedja för. Kvalitet kräver lyhördhet och flexibilitet. Det är inget man kan ta för givet. Ofta upptäcker man det först i efterhand.

Laleh är en artist som skapar kvalitet, liksom Håkan Hellström. De är i och lever sin musik. De är lyhörda och tar inget för givet. Deras arbete får kvalitet genom att publiken bjuds in och känner sig delaktig. Hellström och Laleh anpassar sig inte efter publiken, de skapar musik i relation till åhörarna och skivköparna. Deras artisteri utgår från och vilar på ödmjukhet. Genom att inget tas för givet tillförs en komponent av ovisshet till helheten som gör att värdet ökar och blir beständigt. Det är kvalitet, ett sätt att tala om och förstå begreppet. Det finns emellertid andra sätt, också. Kvalitet är som sagt inget, det blir till i relationer, kontexter och förändras över tid.

Kvalitet kräver att hänsyn tas till det oväntat oväntade, annars blir det som skapas inte kvalitet. Ger man bara beställaren det beställaren vill ha, eller lever man bara upp till förväntningarna skapas ingen kvalitet. Kvalitet kräver något mer, men vad detta mervärde består i går bara att upptäcka i efterhand. Och det är som sagt bara ett problem för den som inte förstår att det inte kan vara på något annat sätt.

Försöker man ta ett troll ur skogen, ut i ljuset, för att studera det i detalj, då dör det. Samma gäller för kvalitet. Försöker man definiera det, då låser man fast det, och då försvinner kvaliteten som sand mellan fingrarna. Man kan inte få det ena utan att förlora det andra, hur man än försöker. Bara att acceptera, om man vill förstå och arbeta med frågan. Lite som inom kvantmekaniken, där varje försök att bestämma en partikels värde påverkar resultatet. Att det inte är ett problem för naturvetarna, att leverera den typen av slutsatser lovar gott för kulturvetare. För vad är skillnaden, förutom graden av makt och inflytande i samhället? Det är också en relation, och som alla relationer är den föränderlig.