Sätt att se på företag

Näringslivet är en av samhällets stöttepelare. Utan näringslivet klarar vi inte att upprätthålla den vardag vi lärt oss att ta för givet. Näringslivet tillhandahåller majoriteten av alla de tjänster, varor och den service som krävs för att det moderna samhället även fortsättningsvis skall vara just modernt. Om detta råder det ingen som helst tvekan. Detta vet alla, även om alla inte är positivt inställda till allt som näringslivet gör och står för. 

Näringslivet angår oss alla, på många och på olika sätt. Men vad är näringslivet, egentligen? Var börjar och slutar näringslivet? Finns det någon absolut gräns mellan inne och ute när man har med näringslivet att göra? Jag hävdar det inte gör det. Näringslivet är en del av samhället, och samhället är en del av näringslivet. Jag klarar mig lika lite utan näringslivet, som näringslivet klarar sig utan mig (och alla andra konsumenter sammantaget). Näringslivet är inte en avskild del av samhället. Näringslivet är synonymt med samhället. Näringslivet är liksom samhället ett slags funktion. Politiken är en annan funktion, liksom skolan, vården och försvaret. Alla är de funktioner med centrala uppgifter. Vill se mer av ett sådant tänkande. Idag behandlas näringslivet annorlunda än övriga funktioner, och det är inte bara olyckligt, det är riskabelt.

Balansen mellan funktionerna som krävs för att upprätthålla livet på jorden så som vi känner det är känslig och om den rubbas kan det leda till fatala konsekvenser. Så, hur är det med näringslivet egentligen. Hur ser man på den funktionen idag, och hur ser företrädarna för den funktionen på sig själva och på samhället? Om det tänkte jag reflektera lite. Upphovet till behovet av reflektion är följande rader, från SvDs näringslivsbilaga.

Nyheten om att Volvo trots miljardvinster under flera år nolltaxerat i Sverige fick stor uppmärksamhet under fredagen. SvD kan nu berätta att det ser likadant ut för flera andra storbolag på Stockholmsbörsen.

Volvo, Sveriges flaggskepp och stolthet. Resultatet av väldigt många svenskars kunskaper och ansträngningar. Varför vill företaget, som på inget sätt är ensamt, inte betala skatt till det samhälle varur det vuxit fram? Jag tycker den frågan är berättigad, och skulle vilja höra hur man motiverar denna typ av beslut. Tycker det är ett rimligt krav och en relevant fråga att ställa, till företaget. Volvo är en aktör och som sådan har den en vilja, och en strategi. Volvo och andra företag kan ställas till svars, och det borde man göra mer och oftare.

Viktigt dock att frågorna ställs i en icke anklagande ton. Samtal om hur företag som Volvo ser på sin roll i samhället borde kunna föras tillsammans med olika aktörer. Utbildningsväsendet, politikerna och näringslivet. Visst borde dessa kunna mötas i samtal med syftet att lära känna varandra? Idag är det människor som möts, men människor sitter på olika stolar, vilket gör det svårt att veta i vems intresse de talar. Företagen är aktörer och borde betraktas som just det, moraliskt ansvariga aktörer. Och då ökar chanserna till att förståelse uppnås. Ställer frågan igen, hur ser Volvo på sitt ansvar? Vad är rimliga krav att ställa på företaget, om företaget får bestämma? Och svaren på frågorna kan användas som underlag till samtal med övriga aktörer.

Samhället är resultatet av samtliga aktörers handlande. Samhället är resultatet av samproduktion. Företags moral går att undersöka, om man förstår att ett företag kan betraktas och behandlas som en aktör. Det tänkesättet skulle kunna leda till en helt annan typ av samtal än dem som förs idag. Carema och Attendo Care, eller friskoleföretag ägda av riskkapitalster, hur moraliska är dessa aktörer. Viktigt i den typ av samtal jag tänker på är att bemöta företagen som aktörer. Aktörerna skall föra sin egen talan. Idag låter man människor med egna intressen i företagen föra deras talan, och alla vet hur den som är trängd reagerar. Den som gått i försvar är inte mottaglig för samtal. Men om företagen bemöts som aktörer i eget namn, då öppnas nya möjligheter att hitta lösningar. Jag är övertygad om att jag har en majoritet av Sveriges befolkning bakom mig och att det jag säger inte är kontroversiellt när jag hävdar att ingen vill ha med omoraliska eller cyniska företag att göra! Ändå är det precis vad vi ser, överallt idag.

Samhället lägger sig alldeles för ofta platt inför näringslivet, som därigenom inte blir den stöttepelare som tillsammans med andra institutioner bär upp helheten utan istället förvandlas till ett slags centrum efter vilket allt annat skall anpassas. Resultatet av att företagen behandlas på detta sätt blir att de ställer sig över allt och alla andra. Likt ett ouppfostrat narcissistiskt barn skapas härigenom ett slags gökungar som gapar efter mer, mer, mer (här kan det finnas en poäng att peka på intressant forskning om vad pengar gör med den aktör som har gott om den varan). Detta är inte hållbart på sikt, varken för samhället eller företagen. Därför behövs ett ordentligt räfst och rättarting, i form av samtal mellan aktörerna som bygger den gemensamma helheten.

Detta sätt att se på och bemöta företagen är kritiskt, men inte kritiserande. Det syftar till ökad förståelse istället för fördömande. Det är en konstruktiv och lösningsinriktad metod som bär på göda möjligheter att uppnå samförstånd, vilket är vad som krävs för att uppnå långsiktig hållbarhet.

Låt oss avslutningsvis fundera lite på vad företagen kan få för sig och vilka konsekvenser deras handlande kan ge upphov till. Och reflektera över hur moraliska de är och vilka frågor man skulle kunna ställa till dem, som aktörer.

Allting går fort idag och det är därför lätt att glömma. Men folket som bor i närområdet har inte glömt det som hände i den mexikanska golfen, på grund av BPs agerande. En fråga som jag skulle vilja ställa till Attendo Care är hur man motiverar sitt sätt att agera både gentemot sina chefer, de äldre och samhället. Och till bankerna finns en hel uppsättning berättigade frågor att ställa. Hur se de, som moraliskt ansvariga aktörer, på sin roll i samhället? Det finns hur många exempel som helst, på frågor att ställa och på problem där det finns en viktig poäng och uppenbar nytta med att behandla företagen som moraliskt ansvariga aktörer.

Detta borde man kunna vara eniga om, oavsett var man står på den politiska skalan. Eller?