Därför är humaniora nyttigt!

Humaniora och nytta, i samma andetag. Det uppfattas, av en del, provokativt. Humaniora skall inte vara nyttigt. Kan man få höra. Varför då, undrar jag? Vilka är argumenten? Nytta är ju dessutom ett otroligt mångfacetterat begrepp. Går det överhuvudtaget att vara kategorisk, eller är det en definitionsfråga, detta med humanioras nytta? Jag lutar åt det senare. Någon form av nytta måste man kunna avkräva alla som uppbär lön av det allmänna. Det i sig kan och får inte uppfattas som en provokation. Humaniora är viktigt, livsviktigt. Det är min fasta övertygelse, och därför är verksamheten nyttig. Dock inte direkt, och nyttan är svår att räkna på i kronor och öron. Nyttan handlar mer om vad som händer om ämnesområdet försvinner från akademin. Syre kanske man inte tänker på i termer av nytta, men alla vet att vi inte klarar oss utan syre, alltså förstår man att det är nytta. Samma är det med humaniora, med den skillnaden att det inte råder koncensus om humanioras betydelse i och för sammhällsbygget. Det finns starka krafter som vill bortrationalisera den kostnad som humaniora oundvikligen står för. Och det finns vidare många människor som lever i villfarelsen att vi klarar oss utan humaniora.
Humaniora är alltså hotat idag, från olika håll, men kanske tydligast från kraven av ekonomisk avkastning som finns överallt. Och det är så klart provocerande att tvingas försvara något som man vet är viktigt, speciellt som man också vet att det inte går att räkna ekonomiskt på det. Jag förstår att frågan om nytta uppfattas som provokativ, men nu är det så det ser ut och att sticka huvudet i sanden kommer bara att resultera i att resurserna dras in. Om inte humanisterna kan eller vill förklara nyttan med ämnesområdet, då kommer det att försvinna. Oavsett hur vi ser på begreppet nytta måste vi alltså arbeta med frågan.

Tänkte försöka dra mitt strå till stacken här. Börjar dagen med att skissa på några tankar om nyttan med humaniora, i vid mening. Vad gör vi, och varför är det viktigt, inte bara för oss själva utan även för samhället att vi får fortsätta och att vi får arbetsro och slipper oroa oss för framtiden? Kort sagt vad är nyttan med humaniora? Här kommer mina tankar. Fyll gärna på, eller kom med invändningar. Det som följer är förslag, inga dogmer.

Av namnet framgår att humaniora handlar om människor. Vad innebär det att vara och leva i världen som människa? Hur kan man tänka kring och förstå begreppet människa? Det kan tyckas vara självklart, men inget är mer felaktigt. Fråga en präst och en medicinare så får du två olika svar. Det är inte självklart hur begreppet skall definieras, men vilken definition man väljer att leva efter ger upphov till konsekvenser för byggandet av ett samhälle. Därför är den frågan otroligt viktig, för alla. Humaniora har verktygen att undersöka den frågan. Kunskaper och insikter om innebörden i begreppet människa är nödvändig för att kunna bygga ett samhälle. Det är ett sätt att definiera nytta.

Insikten om och förmågan att förstå och hantera komplexa problem, vilket begreppet människa är ett exempel på. Den finns inom humaniora. Och det är viktigt, oerhört viktigt. Kultur är något som uppstår mellan människor. Kulturens viktigaste kännetecken är förändring. Kultur är vidare, per definition komplext och ofta motsägelsefullt. För att förstå att detta inte är ett problem utan en förutsättning för mänskligt liv krävs djupa kunskaper, år av träning och inte så lite mod och styrka. Det är en insikt som går på tvärs mot allt sunt förnuft, men det är lika fullt så det är. Det är utgångspunkten för humaniora. Och humaniora behövs följaktligen för att förvalta den insikten och för att förstå vilka konsekvenser som detta för med sig, för individer, grupper, samhällen och världen. Skillnaden mellan ett komplicerat problem och ett komplext, den är avgörande. Det är svårt, men just därför viktigt (nyttigt) att arbeta med detta problem.

Ett centralt arbete inom humaniora är att utveckla verktyg att tänka med hjälp av. Och dessa verktyg får inte förväxlas med verkligheten. Kultur är verklig, och ger upphov till konsekvenser. Men, och det är detta som gör frågan komplex, kultur kan alltid se annorlunda ut. Kultur är per definition kontingent. Därför behövs inte bara verktygen utan även förmågan att hantera komplexitet utan att förenkla. Förmågan att förstå att det rådande måste man förhålla sig till, men samtidigt kan och bör man arbeta för förändring för att minimera problemen som finns överallt och alltid inom alla system. Det måste anses vara nyttigt, för utan dessa insikter och verktygen att hantera kulturen vi alla lever i är människorna utelämnade åt dolda maktordningar. Och analyser av makt är ett annat centralt inslag inom humaniora. Makt är liksom begreppet människa högst komplext och samtidigt något som genomsyrar alla aspekter av mänskligt liv. Makten är det som får, det istället för detta, att uppfattas som självklart och normalt, fast det i själva verket är kontingent. När vi förstå det kan vi arbeta för förändring, ökad mångfald och jämställdhet. Det är i allra högsta grad nyttigt, även med ekonomiska mått mätt. Det handlar om effektiv och hållbar resurshantering.

Humanioras uppgift är vidare att förvalta språk. Latin till exempel är ett språk som många av de historiska (ett annat område som behövs för att förstå vad det innebär att vara och leva som människa) källorna, vilka i sin tur behövs för att förstå hur vi hamnade där vi är idag, är författade på. Och eftersom kultur ständigt förändras måste man kunna återgå till källorna. Så med ett lite större perspektiv inser man omgående att även studier av ett utdött språk är viktiga och därmed nyttiga för samhället. Språk är dessutom det verktyg människor använder för att kommunicera, och det behöver självklart undersökas för att man skall kunna förstå vad det är och hur det fungerar. Talat och skrivet språk är en förutsättning för mänskligt liv, för kultur.

Det är vad jag kommer att tänka på direkt. På tåget, på väg till jobbet. Det finns säkert andra aspekter och saker att ta upp. Detta är en början. Redan här finns en hel massa argument för humaniora. Dessa behöver kommuniceras brett i samhället. Det är detta som debatten om högre utbildning skall handla om. Humaniora får inte ställas mot något annat ämne. Humaniora är lika viktigt som till exempel ekonomi, medicin och naturvetenskap. Ett samhälle med bara ingenjörer och naturvetare är inget samhälle. Och alla har inte de intresset och de fädrigheter som krävs för att ta till sig den typen av kunskaper. Men alla behövs, och det är mixen av kompetenser och olika männiksor som ugör basen i samhället, det fundament varpå allt vilar. Tillsammans bygger vi världen, på jorden som är den enda plats i Universum där mäniksor kan leva, som just människor, med allt vad det innebär. 

Avslutningsvis vill jag lfta fram en sak till, som man lätt glömmer. Inom humaniora skriver man monografier. Det är inte bara en tradition, och det är långt ifrån trivialt. Tendensen inom akademin och kravet från mer inflytelserika ämnen är att skriva sammanläggningsavhandlingar. Kungsvägen till sanning och kännetecknet på vetenskaplighet är publicering i internationella referee-granskade tidskrifter. Att skriva monografier har dock ett värde, som tyvärr håller på att gå förlorat. Att skriva en monografi, att arbeta i fyra åt på ett sammanhållet arbete. Att bygga en argumentation som sträcker sig över 100 sidor, det ger den som arbetar med och har lärt sig detta sätt att forska viktiga färdigheter. Så bara genom att skriva en avhandling i form av en monografi kan man sägas få med sig kunskaper och kompetenser som är viktiga och nyttiga. Självständigt, kritiskt tänkande. Utan det har vi inget samhälle. Utan en väl utvecklad och spridd förmåga till självständigt kritiskt tänkande står vi illa rustade att möta hotet från, till exempel främlingsfientliga krafter. Och om vi dessutom glömmer eller förringar de erfarenheter som mänskligheten under stort lidande har samlat på sig, då är vi alla illa ute.

Den som hävdar att humaniora inte är nyttigt är med andra ord helt fel ute. Det måste vi bli bättre på att kommunicera, annars vet vi hur det går. Så, alla uppgivna humanister där ute. Sluta lipa. Stå upp för det ni kan och tro på. Tillsammans är vi starka, och vi behövs!

P.S
Ett svep över dagens tidningar får exemplifiera några av alla de frågor där kulturvetenskapliga och humanistiska kunskaper och färdigheter är oundgängliga. Yttrandefrihet, EU-frågan, lobbyism, demokratiarbete, och den eviga frågan om Romerna. Det finns så klart otroligt mycket mer. Gräv där du står. Kultur finns överallt. Därför är humaniora nyttigt!