Demokratins bräckliga grund, och mediernas roll i förfallet

Fox News är en synnerligen problematisk kanal att skaffa sig nyheter via. Enligt en undersökning gjord i USA kan man misstänka att den som använder den kanalen vet mindre än den som inte alls är intresserad av nyheter. Men frågan är kanske vad som är hönan och vad är ägget. Blir man ointresserad för att man tittar på Fox, eller tittar man på Fox för att man är ointresserad? Egentligen spelar det emellertid ingen roll. Som alltid är det viktigare att se till resultatet än att ägna tid och möda åt att undersöka dess yttersta orsak.

Och en konsekvens av hur medierna styrs och fungerar idag, vilket är en tendens som Fox bara dragit till sin spets, är att man gått från att rapportera om viktiga och avgörande händelser, till att mer och oftare rapportera om sådant som ger uppmärksamhet. Och eftersom ekonomin är överordnad uppdraget att förmedla nyheter som betyder något skriver man allt mer sällan utifrån egna källor, man rapporterar istället, dels om sådant som talar till människors känslor, dels vad andra medier rapporterat. Som här, till exempel, där DN skriver om Amishmän som åtalats.

Samuel Mullet, han söner och svärsöner inledde en kampanj för att hämnas biskopsrådets beslut, berättar bland andra ABC och AP. Flera gånger under hösten har de tagit sig till hus där de biskopar bor som motsatt sig Mullet, angripit dessa och deras söner och tvångsklippt deras skägg med sax och rakapparat.

När medier rapporterar om mediers rapporter, när och om detta anses vara helt okej, då är steget inte långt till innovationer som Fox News, där man i alla fall är ärliga med att man ger sin version av världen. Fox har, som jag förstår saken, ingen ambition att vara objektiva.

Hur ska man se på denna tendens? Man kan acceptera den som tecken i tiden, och gå vidare med sitt liv utan närmare eftertanke. Det finns andra problem, mer akuta, att ta tag i, kanske man tänker. Eller så kan man bli upprörd och ropa på åtgärder från politiker eller andra med makt. Inget av detta leder emellertid till något konstruktivt. Om man bara ger upp, eller ställer sig likgiltig inför världen, då underblåser man utvecklingen. Och om man tänker sig att någon annan skall göra det man själv inte orkar, då händer inget annat än att politikernas och andra makthavares makt ökar. Makt korrumperar som sagt, och faran är då att man lierar sig med medierna (som jag tycker skall granska makten, inte följa den) istället för att underlätta för dem att rapportera enligt sin egen logik.

Italiens ledare, tills för bara några dagar sedan, Silvio Berlusconi hade makten över medierna. Liksom Putin i Ryssland. Och Fox kan sägas ha makt över politikerna. Vem som sitter i vems knä spelar ingen roll, egentligen. Konsekvensen blir ändå den samma, att folket förlorar och det leder ytterst till att samhället förlorar. Vem skall se till att det inte blir så? Vem skall granska makten, och undersöka konsekvenserna av det som sker och hålls för sant och riktigt? Är det Uppdrag Granskning? Nej, inte bara i alla fall! Även om UG gör ett gott jobb så krävs det mycket mer granskning, mycket längre ner och ut i samhället. Fler måste engagera sig i samhällets blivande och dess konsekvenser.

Det som togs upp i gårdagens UG, och som får en fortsättning på DN Debatt idag är bara ett exempel på vad som händer och vad som görs möjligt i ett samhälle där den breda massan förlorat intresset för det som är viktigt. Samhällets långsiktigt hållbara överlevnad. Peter Althin, advokat. Mårten Schultz, professor i civilrätt och Nils-Eric Schultz, statsåklagare, skriver

Rättsväsendet måste ha kraftfulla och effektiva verktyg i kampen mot den grova brottsligheten. Men rättsväsendet, och polisverksamheten kan aldrig tillåtas bli en stat i staten. Likt all offentlig verksamhet måste det finnas möjligheter till insyn och kontroll. Även när det gäller att bekämpa den grövsta brottsligheten måste de rättssäkerhets- och humanitära aspekter vi redovisat beaktas. De grundläggande principerna är aldrig så sårbara som då ett samhälle mobiliseras för att möta faror och hot. I sådana lägen är det särskilt viktigt att påminna om rättsstatens grundbultar.

Frustrerad över att se detta och liknande saker ske på allt fler håll och kanter, allt närmare min egen vardag, tvingas jag dessutom se på när det ämne, kulturvetenskap, som jag skolats i och verkar inom, och där vi arbetar med och utvecklar metoder för just det som efterlyses i debattartikeln, håller på att monteras ner. Och skälet för nedmonteringen är det samma som inom medierna, kortsiktig ekonomisk överordning inom verksamheten.

På måndag börjar FN:s klimatmöte, i Durban, Sydafrika. Var finns rapporterna om detta event, och var finns klimatet i nyhetsrapporteringen? Var finns rapporterna om AIDS-offren i Afrika? Var får allmänheten reda på vad som sker i världen, av betydelse för dess långsiktiga hållbarhet? På nätet, där men drunknar i informationen, och av eget initiativ? Hur vill vi ha det egentligen? Och framförallt, vilka konsekvenser får vårt kollektiva handlande, nu och sedan?

Det som belyses och reflekteras över i denna bloggpost är exempel på frågor som vi Kulturvetare är utbildade att arbeta med. Vi gör det inte för egen vinning skull, bara för den lön som vi behöver för att kunna fortsätta arbetet över tid. I en tid där medierna sviker sitt uppdrag, det uppdrag de skapades för, att granska makten och det som sker i världen, då är det än viktigare att det finns någon som kan över den rollen. Kulturvetarna är redo, och har både metoder för och vilja att granska samhället.

Vem tjänar på att medierna slutat granska, och att ämnen som kulturvetenskap (och andra liknande vetenskaper) avvecklas eller marginaliseras genom minskade anslag? Fundera på det, ofta. Och agera i enlighet med det du anser leda till ett gott och långsiktigt hållbart samhälle. Det är ur våra handlingar samhället växer fram, inte våra tankar om hur det borde vara.