Pengars flyktiga värde

Dagens SvD innehåller den kanske viktigaste artikeln, någonsin. Den handlar om pengar. Vad är pengar, egentligen? Vet vi det? Knappast. Läs artikeln så förstår ni hur svårt det är, och hur viktigt det är att man ändå försöker förstå. Det är allas vår framtid som står på spel. Från guld till skuld heter den, och artikeln är författad av Andreas Cervenka.

Ett datum är viktigare än andra, i historien om pengar. Den 15 augusti 1971 hände något avgörande. Snacka om defining moment i historien. Det var dagen då USA hoppade av det ekonomiska Bretton Woodssamarbetet. Och det beslutet, som tvingades fram för att USA skulle kunna betala för sina insatser i Vietnamkriget, var allt annat än trivialt. För där och då förändrades förutsättningarna för hela världsekonomin. Fram till dess fanns en reell koppling mellan pengars värde och materialitet. Fram till 1971 var ekonomin kopplad till jorden. Värde kunde, förenklat (jag vet), bara genereras genom nya, handfasta resurser.

Fram till 1971 fanns i västvärldens ekonomiska system ett slags inbyggt motstånd. Systemet hade en tröghet som gjorde det relativt stabilt. Människor immateriella (och därigenom gränslösa) önskningar om mer pengar och välstånd balanserades mot jordens ändliga resurser. Detta ändrades alltså i ett enda slag, den där dagen 1971. Och vi lever fortfarande i och med konsekvenserna av det beslutet.

Sedan dess är alla stora valutor helt pappersbaserade. Eller digitala för att vara mer korrekt. Och det är faktiskt detta som får många av Christer Granaths [Guldcentralens VD] kunder att fylla kassaskåp och garderober med guld.

– Folk har börjat inse att världens monetära system blivit ett slags Monopol där det ständigt trycks nya papperspengar. Det håller inte hur länge som helst och då vill man ha något vars värde består och som man kan hålla i sin egen hand, säger Christer Granath.

Ett sådant uttalande kan få vem som helst att slicka sig nervöst om läpparna. Men om inte guld längre har något med saken att göra, vad bestämmer värdet på pengar?

Hur mycket pengar finns det i Sverige? På den frågan svarar Marianne Nessén, doktor i ekonomi följande: Det är omöjligt att svara på.

– Hur mycket sedlar och mynt som finns vet vi förstås, det handlar om ungefär hundra miljarder kronor. Men om vi pratar om pengar i vid mening är begreppet otroligt fluffigt och flexibelt. Jag kan inte sätta en siffra på det, säger hon.

Pengar är vad människor kommer överens om är pengar, förklarar Marianne Nessén.

– Jag kan skriva en lapp till mina döttrar att jag är skyldig dem hundra kronor. Det tycker de är ett giltigt betalningsmedel. Men det betyder inte att de kan gå till affären med lappen, för affären har inte samma förtroende för mig.

Pengar är vad människor kommer överens om. Det gäller så klart även guld, mark bostäder och andra tillgångar. Men i en värld där det inte finns någon som helst koppling mellan pengars värde och någon typ av materialitet, där har man släppt fria enorma krafter. Den kris vi lever i och med just nu kan sägas vara ett tecken på det. Idag är det förväntningar som styr, ytterst vilar världsekonomin på människors tro på den egna förmågan. Och det är som fundament betraktat så klart inte speciellt stabilt.

Filosoferna Gilles Deleuze och Felix Guattari har skapat en modell, ett verktyg att tänka med, Assemblage, som jag använder för att sätta mig in i (de alarmerande och viktiga) tankarna som förs fram i dagens tidning. Jag har skrivit om detta tidigare, i andra bloggposter, men det är en inte helt lättillgänglig modell, så det finns anledning att upprepa. Och den har inte använts tidigare för att förstå pengar.

Artikeln om pengar visar med all önskvärd tydlighet att det saknas analyser av förbindelserna som pengar uppvisar med omgivningen och undersökningar av sammanhangen som ekonomier och värde samproduceras i och genom. För att kunna utföra det arbetet behövs verktyg att tänka med. Det är kulturvetenskapens paradgren och, menar jag, dess viktigaste bidrag till samhällsbygget. Assemblagebegreppet kan användas både som analysverktyg och för att illustrera hur stora delar av ekonomin som vanligtvis lämnas obeaktade på nyheter och i näringslivsbilagor.

För att börja någonstans vill jag presentera ett citat från Deleuze och Guattari, som menar att:

We know nothing about a body until we know what it can do, in other words, what its affects are, how they can or cannot enter into composition with other affects, with the affects of another body, either to destroy that body or to be destroyed by it, either to exchange actions and passions with it or to join with it in composing a more powerful body. (Deleuze & Guattari 2003a:257).

Citatet handlar om hur viktigt det är att identifiera de iakttagbara spår som går att hänföra till, i fallet ekonomi, pengar. Ett assemblage (tänk här ekonomin som helhet) existerar bara när det gör något och kan bara iakttas via effekterna det ger upphov till. Och assemblaget består å ena sidan av materiellt innehåll, och å andra sidan av imateriellt uttryck. För att förståelsen av ekonomin ska bli balanserad behöver båda aspekterna uppmärksammas lika mycket.

För att förklara begreppet närmare kan det vara lämpligt att göra som Deleuze (2006:242. Se även Deleuze och Guattari 2003a:43) och ta hjälp av en annan fransk filosof, Michel Foucault, och hans tankar om fängelset. Vill man förstå fängelset med hjälp assemblagebegreppet bör man först uppmärksamma fenomenets innehåll, vilket delas upp i formaspekter (fängelsebyggnaden som fysiskt fenomen), och substansaspekter (fångarnas kroppar). Fängelsets uttryck motsvaras i fråga om form av kriminallagen och substans av brottslingen som juridiskt fenomen. En byggnad där man låser in människor blir ett fängelse först när den kopplas samman med en juridisk apparat. Fängelset blir med andra ord ett fängelse först när samtliga aspekter förts samman och hålls ihop.

Samma gäller för alla fenomen i världen, även ekonomier. Allt och alla består av såväl uttryck som innehåll, och dessa båda aspekter har både form (övergripande regler) och substans (specifika exempel). Assemblagebegreppet är ett oundgängligt verktyg för att bena upp snart sagt alla komplexa problem. Och vad man än må ha har hört om Deleuze och Guattari så är det ingenting annat än ett verktyg för tänkandet som har presenterats.

Assemblage är sammanhållna fenomen som bara existerar i kraft av den verkan de har i och på världen. Ekonomin och pengar blir med denna förståelse fenomen som ständigt blir till i och genom processer av interaktion mellan innehållsaspekter, som ifråga om form kan sägas vara valutor och börskurser och ifråga om substans sedlar och mynt eller saldon på bankkonton och så vidare. Uttrycksaspektens form är lagar och olika typer av ekonomiska överenskommelser (som till exempel nämnda Bretton Woods) som bestämmer vad som kan godkännas som betalningsmedel, och substansen består av enskilda individers önskningar om ägande och tro på sin egen betalningsförmåga.

Betraktat på detta sätt blir det uppenbart hur stor del av problemkomplexet som försummats hittills och för att skapa en adekvat och mer användbar förståelse för vad pengar är blir det samtidigt uppenbart att frågan är allt för viktig för att överlåtas enbart till ekonomer. För att kunna skapa en mer hållbar förståelse för hur ekonomier fungerar och vad pengar är egentligen krävs att kompetens från såväl kulturvetare som jurister används. Ingen disciplin sitter ensam inne med svaret. Men det räcker inte med vetenskaplig spetskompetens, lika viktigt är det att kunskaperna som finns inom akademin sprids till en bred allmänhet. Vetenskapens uppgift kan inte vara att tala om för människor hur de ska göra, det måste bestämmas demokratiskt med ledning av vetenskapligt beprövad kunskap och genom dialog. Bara så kan en långsiktigt hållbar ekonomi byggas, bara så kan ett hållbart samhälle skapas.


Samtal är vad som behövs. Assemblagebegreppet skulle kunna fungera som utgångspunkt för sådana samtal. Men då bör modellen kompletteras, och då kan det vara bra att känna till att Deleuze och Guattari utgår från ett slags grundmodell i sitt tänkande där också aspekter av förändring finns med. Världen framskrider i ett slags ständigt pågående tillblivelseprocess, och den aspekten kan enkelt illustreras genom att hänvisa till upplösande krafter av deterritorialisering, och sammanhållande krafter av territorialisering.

Om analysmodellen kompletteras på det sättet får man ett slags diagram uppbyggt av linjer som löper mellan polerna eller ytterligheterna, total sammanhållning och fullständig upplösning och linjer som löper mellan Innehåll och Uttryck (som alltså både har form- och substansaspekter).

Överfört till ekonomi och pengar kan ekonomiska system som bygger på planekonomi förstås som exempel på territorialiserande eller sammanhållande krafter. Det är krafter som saktar ner processen genom att fixera sig vid innehållsidan, vid kopplingen till materia. På motsvarande sätt kan neoliberala tendenser förstås som exempel på deterritorialiserande eller upplösande krafter. Krafter som snabbar på processen genom att släppa alla band till materia. Absolut sammanhållande är att betrakta som lika problematiskt som total upplösning.

Vad som behövs för att hitta långsiktigt hållbara ekonomier är ett balanserat förhållande där hänsyn tas till alla aspekter av problemet, och genom att förstå världen i termer av diagram eller assemblage underlättas förhoppningsvis det arbetet.