Ekonomins avsaknad av fundament måste accepteras och hanteras

Svenska Dagbladets näringslivsbilaga på söndagarna är en guldgruva för den som vill förstå hur ekonomin fungerar, vilket direkt påverkar hur samhället fungerar. Ekonomins roll är stor och viktig, inte för att det är någon naturlag utan för att vi har bestämt att det ska vara så. Direkt och indirekt, genom tankeakter och i handling har ekonomin kommit att spela en central roll. Därför är det otroligt intressant att läsa Andreas Cervenkas krönika, En ny kapprustning. Han skriver att,

De enorma mängder utländsk valuta som strömmat in i landet tack vare exportindustrin skulle normalt sett ha gjort att värdet på den kinesiska yuanen rusat. För att förhindra det har centralbanken People's Bank of China på schweiziskt manér köpt upp dollar och euro och betalat med nyproducerade yuan. För att de pengar som en centralbank skapar ska leda till att mängden pengar i samhället ökar krävs att de förökar sig i banksystemet genom utlåning. För att förhindra att Kina översvämmas av yuan med risk för skenade inflation som följd har Kinas centralbank på olika sätt försökt begränsa den effekten, eller sterilisera pengarna som det heter på centralbanksjargong. Ett uttryck som antyder att det handlar om en verksamhet med stor risk för smittspridning. När finanskrisen kom bestämde sig kineserna för att lätta lite på bromsen. Det ledde till vild utlåning. Sedan början av 2008 har mängden pengar i Kina fördubblats. Räknat sedan slutet av 90-talet är ökningen nästan 20 procent om året, dubbelt så mycket som tillväxten i ekonomin.

Ett exempel bland många där ekonomins inneboende logik blottlagts. Det som skymtar fram mellan raderna här är inget mindre än det fundament på vilket samhället vilar. Och det är ingen nordisk, urgammal, trygg och fast berggrund av granit vi talar om.

Världsekonomins fundament är eteriskt flyktig, även om alla aktörer vill få resten av världen att bortse från detta faktum. Bankpalats byggs (eller byggdes) inte i sten för inte, det man saknar i innehåll får man kompensera i yta. Allt handlar om förtroende. Det är fundamentet som världens ekonomier vilar på. Det är tryggheten i vars händer vi lagt våra liv. Och att det verkligen handlar om liv förstår alla som belånat sin villa eller bostadsrätt till max. Skulle systemet krascha, om förtroendet naggas i kanten, då står man där med kostbara åtaganden som måste uppfyllas, oavsett vilket värde marknaden anser att huset eller lägenheten representerar.

Studerar man ekonomin inser man således något centralt, något som kulturvetare talat om länge. Nämligen det faktum att alla människor är ömsesidigt beroende av varandra. Dagens globaliserade ekonomi binder samman jordens befolkning. Om förtroendet för det ekonomiska systemet vacklar på en plats på jorden, då kommer känslan av osäkerhet att sprida sig. Orsaken är en enkel. Jag säger det igen: Ekonomins fundament är virtuellt och samproduceras med kulturen.

Ekonomi och kultur är två sidor av samma sak. Skillnaden mellan den ekonomiska vetenskapen, den som premieras med priser till Alfred Nobels minne, och kulturvetenskapen, som av politiker och beslutsfattare anses överflödig, är följande. Kulturvetenskapen har insett det faktum att ekonomin följer samma lagar och logik som kultur, att det i princip är samma sak. Kulturvetenskapen har väl utvecklade verktyg för att förstå och hantera den typ av komplexa processer som kultur och ekonomi resulterar i. Ekonomin däremot, och ekonomerna, saknar (allt för ofta) insikt om detta. Ekonomer visar i bästa fall förståelse för fenomenet, i sämsta fall ignorerar man problemen. Ekonomer är mer intresserade av kartor och modeller, än av livet här och nu.

Problemet är bristen på förståelse för vad som är lämpliga åtgärder för att lösa problemen. Ekonomerna jobbar med modellerna, och när dessa fungerar klanderfritt försöker man med hjälp av riksbankschefer på olika sätt anpassa verkligheten efter modellerna. Kulturvetare däremot inser att verkligheten, livet här och nu, är det man måste jobba med och att modellerna, teorierna bara är verktyg för att uppnå förändring i världen.

Skillnaden är avgörande. Verkligheten är exakt den samma. Det handlar bara om olika sätt att förstå och försöka förändra den. Kulturvetenskapen må vara teoretiskt abstrakt, men den sysslar alltid med verkligheten. Och verkligheten skapas i spelet mellan materia och teknologier, och immateriella aspekter. Först när den förståelsen accepterats och integrerats i arbetet med att förstå världens blivande, dess inneboende möjligheter och begränsningar, först då kan en potent politik skapas. Först när man insett människans paradoxala roll som pendlar mellan avgörande betydelse och total betydelselöshet, beroende på sammanhang. Först då kan arbetet med att skapa en långsiktigt hållbar värld inledas.

Ju mer jag läser om ekonomi, desto starkare blir min tro på kulturvetenskapens nytta!