Titeln på föreläsningen hade hon emellertid ändrat, för på hennes inledande Power Point stod följande att läsa: "Förnuft och Känsla versus Manligt och Kvinnligt." Talar man om manligt och kvinnligt, då är man inne på kulturvetarnas område. Om det finns inget att säga från biologiskt håll. Kultur är kultur, och biologi är biologi. Redan här börjar irritationen krypa sig på, men jag tänkte ändå att så länge hon talar om sitt kompetensområde och har evidens för det som hävdas finns inte så himla mycket att säga om det. Hon har fått utså mycket och att bråka om petitesser leder ingen vart.
Dahlström presenterades som professor (emerita), och legitimerad läkare, och som författare till 340 vetenskapliga artiklar (det korrekta vore nog att använda ordet med-författare, för det är ju så man arbetar inom det område där hon verkar ...). Hennes bok, Könet sitter i hjärnan nändes också.
Inledningsvis poängterades att det hon talar om rör medelmannen och medelkvinnan. Skillnaderna som tydligen går att iaktta mellan mäns och kvinnors hjärna handlar alltså om statistiska skillnader, och även om skillnaderna är signifikanta så handlar det om skillnader på gruppnivå, inte på individnivå. Dahlström påpekade för övrigt dessutom att den mänskliga hjärnan är otroligt plastisk och föränderlig, anpassningsbar i förhållande till omgivningen. Hur det förhåller sig med vad jag hört från andra forskare (till exempel Martin Ingvar), att människan till 100% är präglad av arv (biologi) samtidigt som man till 100% är präglad av miljö (kultur), det föregicks med tystnad (för den som är intresserad rekommenderar jag denna sida, fylld med forskningsresultat från bland annat genetik). Dahlström för genomgående fram sina rön med en tvärsäkerhet som inte hör hemma inom vetenskapen. Vi vet mycket, men det mesta går att diskutera.
Trots det. Så långt var allt i princip gott och väl. Jag kan köpa det hon sa om att forskning på däggdjurshjärnor visat att evolutionen utvecklat en variant specialiserad på omhändertagande egenskaper och en variant specialiserad på skyddande dito. Som sagt, detta handlar om statistik, och rör dig om en generell överindividuell nivå. Människan tillhör däggdjurssläktet, och är en biologisk varelse. Det går inte att förneka! Men vi är som sagt också, lika mycket, och samtidigt kulturvarelser. Vi lever bara till mycket liten del i naturen.
Min forskagärning och vetenskapliga intresse handlar om att förstå vad det innebär att vara människa, vilka möjligheter och begränsningar som man måste förhålla sig till. Den kulturvetenskap jag bedriver måste förhålla sig till fakta om kroppen. Jag har läst en hel del om den senaste forskningen om hjärnan, och anser att alla som vill uttala sig om människan måste förhålla sig till de kunskaper som finns. Annars är det inte vetenskap man sysslar med. Det gäller givetvis även Dahlström. Hon och andra naturvetare måste lyssna på och ta till sig forskningsrön från kulturvetare. Det är i mötet mellan kompetenser och kunskaper, i respektfullt lyssnande samtal som ny och viktig samt användbar kunskap växer fram.
Annika Dahlström håller sig uppenbarligen med en annan vetensskapssyn. Jag kan inte bedöma evidensen i det hon säger om hjärnan och biologin (det finns dock andra som kan det, se här till exempel. Fast jag vill inte ge mig in i den diskussionen. Det spelar ingen roll för det jag vill visa här, även om det helt klart är tankeväckande), men när hon väljer att använda orden manligt och kvinnligt i titeln då klampar hon in på mitt kompetensområde. Kulturella aspekter av kön, det är vad min forskning handlat om. Och om jag förhåller mig till fakta om kroppen tycker jag att det är rimligt att ställa det kravet på dem som uttalar sig om saker som rör mitt område.
Dahlström ljuger med fakta, det blir skrämmande tydligt när hon börjar tala för publiken. Hon drar på i en rasande fart och på en nivå som går låååååångt över publikens kunskapsnivå. Under en halvtimmes tid presenteras utdrag från artiklar hämtade från olika håll, företrädesvis från inflytelserika tidskrifter som Nature, Science och neurobiologiska databaser. Med reservation för felstavningar fyller hon föreläsningen med följande termer och begrepp som ingen utanför hennes profession förstår eller kan bedöma,
Acetylkollin, östrogenreceptorer, nervterminaler, peptider, exitatoriska, extra-hypotalamiska, synapsspalten, ovibitala prefontalcortex, diffunderande peptider, extracellulära rum, epigenetiska mekanismer, glycocortioider och förkortningar som crf, acth.Vad publiken får sig till livs innan hon går över och talar om män och kvinnor, eller närmare bestämt kvinnor och mäns hjärnor, är en medicinsk föreläsning på hög akademisk nivå. Enda anledningen till att tala till allmänheten på det sättet är att sätta sig själv i respekt. Undandra sig kritik. Mörka det faktum att vad hon har kunskap om är en mycket, mycket begränsad aspekt av människans biologi. Dahlström presenterar ett flagrant exempel på hur man kan ljuga med fakta, och hon tillåts göra det eftersom hon har en hög akademisk titel. Detta är så långt ifrån öppenhet och genomlyslighet man kan komma!
Jag förutsätter att allt det hon säger om synapser, celler, molekyler, hormoner och däggdjurshjärnor är sant (att hon omärkligt hoppar mellan rön hämtade från råtthjärnor, aphjärnor och människohjärnor lämnar jag också därhän, det gör varken från eller till för min uppfattning av henne som föreläsare och forskare). Vill inte tro att hon ljuger, men hon är ändå djupt oärlig och använder härskartekniker som politiker och andra som uppträder offentligt aldrig skulle våga använda. Ett skrämmande praktexempel på hur det kan gå om man lyssnar mer på vem som talar än vad som sägs!
Publiken som sitter i min gamla högstadieaula lyssnar hänfört och andäktigt, även om mycket få i salen förstår ens ett uns av vad forskaren där uppe säger. Men så plötsligt dyker det upp en bild som alla kan relatera till och som väcker publiken till skratt och som ger upphov till igenkännande kommentarer. Det är en metafor, till skillnad från tidigare svepelektronmikroskopbilder, artikelutdrag och statistiska tabeller. Bilden visar två apparater, den ena har en av- och en på-knapp, och den andra är full av reglage. Rätt gissat, den första är beskriver en man och den andra en kvinna. Och detta vet ju alla och kan känna igen. En billig poäng som inte har något med det övriga att skaffa, men som förför publiken vilken härigenom känner sig delaktiga och med i gamet igen.
Dahlström använder sina kunskaper om hjärnans biologi till att bekräfta fördomar om hur män och kvinnor är (och bör vara). Och denna fördom bygger hon sedan vidare på när hon går över till att tala om samhället, föräldraledighet och politik vilket är frågor som hion inte har någon som helst vetenskaplig kompetens att uttala sig om. Hon är histolog och läkare! Att stress är skadligt, det är för övrigt det enda av substans och relevans som sägs under den timme hon har publikens uppmärksamhet. Men det behöver man inte vara varken läkare eller neurolog för att förstå. Slutsatsen är därför att Dahlström missbrukar sin vetenskapliga titel, vilken bara används för att övertyga. Att hon ändå bemöts med respekt och att hon tydligen kommer att bjudas in igen, att hon överhud taget får tillgång till det offentliga rummet är inget mindre än en skandal. Det bekräftar Michel Foucaults ord om att vi människor lyssnar mer på vem som talar, än vad som sägs, vilket är skadligt för både samhällets långsikitiga överlevnad och för individerna som lever i och skapar det kulturella sammanhang som vi människor (och våra hjärnor) har att anpassa sig efter.
Det sista hon talar om, det som varit hennes mål med hela upplägget, är hennes högst personliga förslag på införandet av föräldralön för att underlätta för mammaor att stanna hemma under barnets tre första år. Det är vad hon kommit för att tala om, inget annat. Det hon sagt om celler och om hjärnan är obegripligt för alla utom dem som inte har studerat biologi, eller är det medicin?
När jag lämnar aulan är det med en mycket obehaglig känsla i kroppen, och den sitter kvar fortfarande. Det var tveklöst det mest oärliga föredraget jag varit på. Kan inte känna annat än förakt för Dahlström, och det har som sagt uteslutande med hennes retorik att göra. Om det dessutom skulle visa sig att hon slarvat med fakta, då är det en vetenskaplig skandal som står i paritet med Christopher Gillberg. Jag tror inte att Dahlberg har fuskat, men hon är fruktansvärt slarvig och oärlig med sina källor och referenser. Det är illa nog.
Kulturvetare brukar anklagas för att vara flummiga, men vi talar om ett ämne som är komplext och abstrakt och ofta motsägelsefullt. Kultur behöver man samtala om för att förstå, och kultur är per definition föränderligt. Det är utgångspunkten för mina offentliga framföranden. Jag respekterar publiken och har förståelse för att det jag talar om är svårt. Anika Dahlström däremot möter mig med ett djupt förakt, och hon kör obegripliga fakta och komplicerade vetenskapliga termer ner i halsen på mig, utan att ens försöka förklara dess innebörd. Hon vill inte förklara, vill inte samtala, hon vill missionera och sprida unkna och förlegade, POLITISKA åsikter. Det är till detta hon använder sin titel och det anseende som är kopplat till den.
Nåväl, jag fick i alla fall en lektion i hur man ljuger med fakta. Och eftersom hon tydligen är mer än välkommen tillbaka till Lerum, eftersom publiken älskar henne, förstår jag ännu bättre hur människor fungerar som kulturvarelser. Jag inser nu vidden av att man vill bli ledd, att man vill okritiskt vill lita på auktoriteter, och att man inte bryr sig om att man blir lurad, bara man blir det av någon som har en hög vetenskaplig titel och som säger: Lita på mig!
Trodde aldrig att det skulle vara lätt att vara kulturvetare. Men nu inser jag än mer hur mycket vi behövs i samhället!
Vad säger man? Det är just den bilden jag hade av henne. Jag hade hoppat jämfota av ilska om jag varit där! Var hon mottaglig för frågor?
SvaraRaderaJa, visst vill vi människor bli ledda och förförda av någon vi tror vet mer än vi själva. Det finns en lockelse i det. Flykten från friheten, som Erich Fromm skrev om. Det är en viktig kamp, att visa värdet av att inte ducka från det ansvar som vi alla har, att vara vakna människor.
Så som upplägget såg ut hade hon ju försvårat för publiken att ställa frågor.
SvaraRaderaHon såg till att nämna så pass många olika vetenskaplga termer att ingen i salen kunde hänga med, och det gick i en rasnade fart. Råtthjärna, sa hon plötsligt, när hon nyss visat en bild på en människohjärna. Fullkomligt obegripligt var det, även för mig som läst en del och som är intresserad av neurologi. Men för den som inte är tränad i kritiskt tänkande eller den som inte vågar ifrågasätta auktoriteter var det så klart förförande.
Det fanns tid för frågor, men de handlade om östrogenbehandling som Dahlström lovordare. Och som i förbifarten sa hon även att nikotin, liksom östrogen har läkande effekter på hjärnans synapser.
Som sagt det fanns hur mycket som helst att ta upp, men jag ville koncentrera mig på det viktigaste, det som handlar om ren fakta. Hennes oärliga retorik, och dunkla syfte.
Jag tycker att det är extremt provocerande detta att en professor blir så beundrad för sin titel att (de flesta) sväljer allt som sägs med hull och hår. Samtidigt är det en klassfråga: alla har inte möjlighet att vara kritiska, eftersom de saknar redskap, både i form av kunskaper och modet att ta strid. Det är så lätt att man blir elitistisk och tänker att "folk" är korkade som går på sånt här.
SvaraRaderaDen fällan får man så klart akta sig för att falla i Annika! Folk är inte dumma, men de har inte förutsättningarna för att vara kritiska. Därför är det så oerhört viktigt, tänker jag att vi som har dessa kunskaper använder dem för att hjälp andra att se hur man kan förhålla sig kritisk. Den inomvetenskapliga kritiken, den som handlar om kunskapen och hur underlagen/empirin skall tolkas, den får vi hålla i de forum som den är lämpad för.
SvaraRaderaHär anser jag att kulturvetenskapen har ett stort ansvar, eftersom den ligger så nära människors vardag. Och när man då kallas för flumig, av dem man bryr sog om och vill hjälpa, då blir jag ledsen! Men som du säger, människor är inte dumma. Det får man aldrig anklaga någon för att vara.
Du var lite emotionell i detta inlägg. Det bryter mot mönstret om man jämför med dina andra inlägg. Men intressant icke desto trots.
SvaraRaderaJag håller absolut med om att vetenskapen inte får användas som ett politiskt verktyg. Det har visat sig innan vara förödande.
Metaforen med av-på knappen som representerar mannen och skjut-reglaget som representerar kvinnor är ju fruktansvärt löjlig. Men det reser frågan om hur långt man kan gå i retoriken utan att det förvränger och översimplifierar informationen.
Du har så klart rätt, Joakim, i att detta blev lite emotionellt, även om det inte var min mening. Förklaringen tror jag är att jag igår på föreläsningen fick allt det jag skrivt om och bearbetat teoretiskt åskådligjort mitt framför ögonen på mig. Den nakna maktens kraft träffade mig, och även om jag var förberedd blev jag överrumplad.
SvaraRaderaNär det gäller retorik har jag nog inget mot den i sak, så länge man kör med öppna kort. Det jag vänder mig mot är att den bilden blandats in bland de övriga, och i det sammanhanget blir det svårt för en lekman att förstå den fundamentala skillnaden.
Man lär så länge man lever, uppenbarligen!
Var också på Dahlströms föreläsning i Lerum och tänkte i många stycken precis som du (motbjudande med den billiga poängen med reglagen tex) MEN jag tror att du underskattar publiken. Är inte alls lika säker som du på att det mesta gick över de flestas horisont. Blev t o m riktigt förolämpad. Var själv där i ett sällskap med barnläkare, biolog och psykolog (om nu bara formell utbildning medger kritiskt lyssnande) Men synd, tycker jag också, att hon politiserade som hon gjorde mot slutet, tappade pinsamt i nivå och i stringens då. Inger
SvaraRaderaHej Inger, och stort tack för kommentaren! Intressant att få ta del av dina tankar och synpunkter, extra intressant eftersom du själv är insatt i det Dahlström talade om. Det krävs absolut inte formell utbildning för att tänka kritiskt, tvärt om skulle jag säga. Aktiva seniorer är ett föredöme i samhället, om du frågar mig. Lerum är vidare ett ställe där många är pålästa och duktiga, det vet jag ju. Och jag är själv intresserad av och inläst på delar av det Dahlströms ämne. Ändå gick det över huvudet på mig, och, tänker jag, den breda allmänheten. Mycket beroende på hennes slarvigt forcerade sätt att presentera sitt ämne, och framförallt för de logiska felsluten och den problematiska retoriken. Ber om ursäkt om du eller någon annan känner er förolämpade, det var på inget sätt min mening! Jag skriver heller inte om publiken, utan om Dahlström. Och jag tycker att hon är både oärlig och arrogant när hon lägger sin föreläsning på den nivån hon gör.
SvaraRaderaDet här inlägget kanske skulle passa som debattartikel i Lerums Tidning?
SvaraRaderaTanken har slagit mig, men det är lite väl känslomässigt. Det behöver nyanseras. Vi får se om jag har tid och ork. Får fundera.
SvaraRadera