Är detta verkligen en nyhet?

Medierna lever och verkar i enlighet med en mycket speciell logik, och den är i sin tur otroligt intressant för en kulturvetare att studera. Vad som blir nyheter, det är en fråga som det inte finns något bestämt svar på. Svaren är per definition kontingenta, möjliga men inte nödvändiga. En nyhet är helt enkelt det som uppfattas som en nyhet bland den breda allmänheten. Och genom att studera mediernas utbud, speciellt nyheterna som får mycket uppmärksamhet, kan man lära mycket om hur människor och kultur fungerar. Det är alltså en viktig kunskapsbas för kulturvetare.

Okej, vilka nyheter fäster i medibruset? Vilka nyheter läses av många? Det säger något om vilket samhälle vi lever i, och det säger mycket om vilka möjligheter till förändring som finns. Den kunskapen hjälper oss att förstå vilka krafter som behöver mobiliseras för att uppnå önskad förändring. Så, vad är det då vi alla har att kämpa mot, om vi vill nå ut med vårt budskap? Förstår vi det ökar chanserna till att man kan skapa ett bättre samhälle. Det är ämnet för dagens bloggpost.

I en tidigare bloggopst publicerade jag det öppna brev som skrevs av en av upptäckarna av en diamantplanet nyligen, där han påpekade att den upptäckten var av ringa betydelse för astronomin. Hans poäng var att upptäckten fick ett otroligt genomslag, och han ville berätta för oss att om han vore klimatforskare, då skulle hans rön aldrig rönt sådan uppmärksamhet. Det brevet blev ingen nyhet, men väl den betydelselösa upptäckten av en planet bestående av diamant. Det borde mana till eftertanke!

Så, vad är det för nyheter som lockar många läsare, och vad säger detta om oss som kulturvarelser och möjligheterna för förändring i samhället? Ett svep över dagens tidningars mest lästa nyheter ger följande resultat. På listan över DNs 10 mest lästa nyheter just nu (strax efter åtta på fredagsmorgonen) finner man detta.

1. Nyheter om det norska kryssningsfartyget, det som det brann på igår, som håller på att kantra i hamnen
eftersom pumpningsarbetet går för långsamt.
2. Nummer två på listan handlar om att man har slutat kontrollera biljetterna på Öresundstågen efter att konduktörerna där hotats.
3. Valet i Danmark.
4. Nyheten om katten Willow som återfunnits, 258 mil från sitt hem.
5. Här kan man läsa om en resenär som fick betala 2653:- för en taxiresa på tre mil, från Arlanda.
6. Valet i Danmark, igen.
7. En före detta riksdagsman har dömts till böter för sexköpsförsök.
8. Åtta åtalade i sexhärvan i Italien, kring Berlusconi.
9. I Australien kan man nu markera X i passet om man känner sig osäker på sin könsidentitet.
10. Här står det om den dråpåtalade läkaren som uttalat sig i rätten.

Det är nyheterna just nu, men det ändrar sig snabbt. Innan jag kom till nummer sju hann nyheten om att tre astronauter landat säkert på jorden försvinna från listan. Men den var å andra sidan bara på några rader och innehöll ingen annan information än att de kommit välbehållna till jorden. Fram i eftermiddag kan man se vilka nyheter som lyckats försvara sin plats i mediebruset. Det som styr är antalet klick på nyheten. Ju fler, desto större nyhetsvärde. Och det som fungerar, det som ger många träffar, gillas av tidningens ekonomiavdelning. Detta påverkar naturligtvis vad som anses vara värt att rapportera om. Vi får med andra ord de nyheter vi förtjänar.

Så ser logiken ut. Vad kan vi lära av detta? För det första kan vi lära att det är skillnad på vad man säger och vad man gör. På frågan om vad som är viktigt får man en typ av svar, svar som ligger i linje med rådande moral. Går man uteslutande på det när man undersöker människornas värld, om man bara frågar dem, då får man en typ av svar. Den officiella versionen. Men söker man svar på frågan på andra ställen, till exempel på listor över tidningarnas mest lästa nyheter, eller mest populära sökord på Google, då framträder en lite mer komplex bild. Ingen av dem är sann. Svaret finns någonstans mitt emellan, och det förändras ständigt.

Det är ett faktum att det är så. Det är så världen ser ut och fungerar. Därför räcker det inte att studera människans gener, eller synapser i hjärnan, för att finna svaret på vad det innebär att vara människa. Svaret finns bara delvis där, i biologin. Den kunskapen är viktig, men lika viktig är kunskap om de sammanhang där människan lever och interagerar med andra människor, med teknologier och annat som gör skillnad och påverkar. Kunskap om kultur är lika viktig för att förstå begreppet människa och innebörden i det. Tyvärr är det nästan bara naturvetenskapliga forskningsresultat om människan som när ut och fäster i mediebruset.

Språket är en annan viktig aspekt av mänskligt liv.  Språk är och kan per definition aldrig vara ett neutralt verktyg enbart för överföring av information från en individ till en annan. Språk är uppbyggt och organiserat efter sin egen logik, och den ger upphov till konsekvenser hos den som använder det i samspel med andra. Nyheter om språk och frågorna som ställs om språk, i bland annat Alltinget på P4, handlar dock nästan uteslutande om detta: Varför säger vi som vi gör? Varifrån kommer det ordet?

Insikter som ovanstående aspekter av mänskligt liv finns inom mitt ämne kulturvetenskap. Tyvärr är vi lite som naturvetenskapens klimatforskare. Vi blir ofta ifrågasatta, just eftersom resultatet av vår forskning aldrig är exakt, och aldrig kan vara exakt. Det finns alltid och måste alltid finnas ett moment av osäkerhet när kunskapen presenteras. Orsaken till det är den samma som inom klimatforskningen. Vi sysslar med oerhört komplexa system. Definitiv kunskap om den typen av system är omöjlig att uppnå, och når man det har den ändå blivit inaktuell innan den presenterats. Kritik mot detta bygger på ignorans och okunskap. Att kritisera kulturvetaren för komplexa forskningsresultat är det samma som att skjuta på budbäraren. Och vi når följaktligen sällan ut i medierna med våra kunskaper.

På gott och ont är det så här som världen ser ut och fungerar. Vem tjänar på att det inte blir eller accepteras som en nyhet? Det kan och bör man fundera på!