Vad alla vet, men ingen vill tala om

Idag är det folknykterhetens dag. Dessutom är det studenttider. Ämnet är med andra ord högaktuellt, och samtalen om frågorna behövs hållas vid liv. Här kommer mitt bidrag.

Fortfarande med utgångspunkten att alkohol är en drog ska här förutsättningarna för ett mer balanserat förhållningssätt till alkohol diskuteras. I en tidigare bloggpost konstaterades att de som vill tala och talar om alkoholens positiva sidor väldigt sällan eller i väldigt liten grad också talar om drogens negativa sidor, (och att sådana finns har visats i en lång rad studier. Se t.ex Berit Anderssons (1999) studie Att förstå drogmissbruk och Tom Leissners och Ulla-Carin Hedins (2002) antologi Könsperspektiv på missbruk).

Det har slagit mig att de båda aspekterna av drogen sällan diskuteras samtidigt och det kan få som konsekvens att de som borde läsa om alkoholens baksidor inte nås av den kunskap som finns. Detta skulle ett ansvarsfullt drogperspektiv på alkohol kunna råda bot på genom att det tvingar båda sidor att uppmärksamma och förstå att alkohol är ett komplext fenomen.

Idag när någon försöker ta upp alkoholens problematiska sidor i en ”positiv” skrift blir det inte sällan i förbifarten, som ett slags reservation, oftast i slutet. På nätet har jag helt i linje med denna trend bara hittat en sådan anmärkning. Den lyder så här:

Spumante Universe behandlar alkohol som ett njutningsmedel. Vår åsikt är dock att upplysning om alkoholens skadliga effekter är viktig. Därför hänvisar vi gärna till mer kompetenta källor på området.

Ett sätt att tolka avsaknaden och de ganska pliktskyldiga reservationerna som den ovan är att de bygger på tanken att problemen får andra ta hand om, alternativt att den som drabbas får skylla sig själv. Om alkohol av samhället betraktades som en drog så skulle ovanstående påpekande framstå som absurt. Eftersom alla droger, för att ge de positiva effekter man efterstävar, kräver rätt dosering som ofta skiljer sig från individ till individ, blir det uppenbart att de lobbyister som inte tar detta i beaktande inte bryr sig om brukarna, kunderna.

För att alkohol ska kunna vara ett njutningsmedel så krävs det ju att man som brukare lär sig vad som är den individuellt optimala dosen. Och om man verkligen vill verka för att öka njutningen i samhället, då borde det vara en aspekt som ägnades mycket större kraft och intresse. Annars kan inställningen som citatet ovan ger uttryck för lika gärna tolkas som dubbelmoral.

Samma sak gäller den praxis som alkoholproducenterna, i enlighet med gällande lag (kapitel 4, § 11c) arbetar efter, då man liksom för tobaksprodukter har med en varningstext i alla renodlade annonser för öl, vin och sprit. Det kan till exempel stå ”Alkohol i samband med arbete ökar risken för olyckor”, eller ”Alkohol är beroendeframkallande”. Varför återfinns sådana varningstexter uteslutande i annonser för alkohol och inte på några andra ställen där man talar om alkohol?

På många av de sidor i Metro där vinspalten publicerades kan man således iaktta en paradox. Överst på sidan läser man en artikel där ett tiotal viner, med hjälp av mer eller mindre vitsigt fyndiga formuleringar rekommenderas utan reservationer och varningar. Och lite längre ner på sidan, i en annons för ett vin som i princip bara består av en bild på en flaska och kanske ordet ”Eldig spanjor”, där står det med stora svarta bokstäver mot vit bakgrund: ”Att börja dricka i tidig ålder ökar risken för alkoholproblem”.

Läser man tidningen Livets goda (och andra liknande tidningar och böcker) blir paradoxen ännu tydligare. Där finns anmärkningsvärt nog väldigt få alkoholannonser, som alltså varnar för bruket av alkohol, men däremot en lång rad artiklar som handlar om alkoholframställning, vin-, öl-, och sprithistoria, tester och recensioner samt krönikor om hur vin och alkohol på bästa sätt avnjutes. Men ingenstans i dessa artiklar uppmärksammas alkoholbrukets baksidor eller framförs några som helst varningar. Åtminstone om man väljer att betrakta alkohol som en drog kan det vara berättigat att ställa frågan: Om varningarna framförs av omsorg om brukarna, vore det då inte mer logiskt att budskapet presenterades på ett något mer nyanserat sätt även i hyllningsartiklarna, recensionerna och i anslutning till rekommendationer och information om vin?Nedanstående bild visar också hur samma regler kan följas på olika sätt, med olika konsekvenser som följd.

 
Slutsats? Det finns inga enkla lösningar!