Som det konstateras i essän har sajten verkligen satt känslorna i svallning, den har väckt en ansenlig mängd affekter, för att knyta an till de senaste dagarnas bloggposter. Och det är just vad jag här ska försöka göra, koppla detta samtidsfenomen till olika teoretiska tankar som berörts här på sista tiden. Merete Mazzarella skriver sin essä:
Själva tjänsten har fördömts i drastiska ordalag (”Alla som träffas här borde ses vid tippen för brännbart”, har det hetat på Youtube), den har försvarats och den har diskuterats som ett livsstilsfenomen. Det enda som entydigt står klart är dels att den omedelbart blev mäkta populär, dels att den inte är olaglig. Den kommer därför att följas av åtminstone en till, Ashley Madison, vars Europachef Constantin Dietrich redan förkunnat: ”Monogami är ute, det är nya tider nu.”Stannar man bara upp lite. Ser man på omgivningen med lite andra ögon. Om man bara skaffar sig verktyg för att se med, då hittar man hur många exempel som helst, överallt som kan fungera som underlag för (kultur)analyser som kan hjälpa en att förstå sin samtid och de sammanhang man ingår i på bättre sätt.
För Expressen förklarade norrmannen Sigurd Vedal, som lanserat Victoria Milan: ”Vi blir syndabock för något som alltid har existerat. 50–60 procent av dem som är i ett förhållande kommer att vara eller har varit otrogna.”
Det är som sagt både kulturvetenskapens styrka, och dess största problem. För eftersom man skriver om mäniskors vardag, det alla har framför ögonen och det som alla har en egen uppfattning om, innebär det att man får svårt att nå ut med vetenskapligt analytiska tankar. Den som ser det alla ser, men som dessutom ser förbi det uppenbara, det som andra inte ser, han eller hon kommer att stöta på patrull och får vara beredd på att bli förlöjligad eller avfärdad. Så ser förutsättningarna ut. Bara att gilla läget, och framhärda i det man tror på och vet är rätt, riktigt och oerhört viktigt.
Det vi kulturvetare har att säga är allt för samhällsrelevant och betydelsefullt för att reduceras till vardagsbetraktelser. Mazzarellas artikel visar på precis det. Hon tar ett fenomen, kopplar det till sitt ämne litteraturvetenskap, och kan därigenom visa att fenomenet otrohet har rötter långt, långt tillbaka i mänsklighetens historia. Den är inte uppfunnen av förslagna företagare. Dessutom kan hon med hjälp av världslitteraturen visa på komplexiteten i fenomenet.
Något liknande vill jag försöka ge mig på här, i ett resonemang som handlar om att visa hur språk, materialitet och affekt kan användas som analytiska redskap för att säga något viktigt om fenomenet otrohetssajter.
Jag lägger inga som helst moraliska värderingar i detta. Otrohet är vanligt, och det går inte att fördöma för någon som inte själv utsatts för det. Att uttala sig om vad som händer i en relation, det kan bara de inblandade parterna göra. Och tycker de att det är okej, eller inte. Ja då är det så. Är dessutom övertygad om att ingen otrohetsaffär är den andre lik. Otrohet är som så mycket annat, varken ont eller gott i sig. Det är sammanhanget och de konsekvenser handlingen ger upphov till som bestämmer dess moraliska värde.
Ekonomi är vad det handlar om. Constantin Dietrich och Sigurd Vedal har ett uppdrag, och bara ett: Tjäna pengar. Och här har de upptäckt en nisch som det går att tanka mervärde från. Människokroppen (materia) har sexuella behov (affekt), och reklamen (språk) för samman aktörer med liknande intressen. Begäret som driver processen, liksom allt annat begär som Deleuze och Guattari (för det är från dem analysverktygen är hämtade från) talar om, är en egen kraft som uppstår i mellanrummen mellan delarna.
Det var bara en tidsfråga innan otroheten skulle bli en del av det ekonomiska flöde som samhället utgår från, vilar på och blir till genom. Sexualitet har länge varit en viktig del av både den vita, BNP-genererande ekonomin, och den svarta (tänker på prostitution). Eftersom ekonomi och tillväxt är samhällsbärande, och eftersom allt som genererar mervärde därmed blir svårt att kritisera, så är kritiken och upprördheten som riktas mot otrohetssajterna bortkastad energi. Den som är upprörd, den som befinner sig i affekt, och som tycker detta är förkastligt, borde betänka att det bara eldar på uppmärksamheten för sajterna.
Vad jag ytterst vill visa på är att samhället är en komplex helhet, en icke-linjär process. Den framskrider, förändras och blir ständigt till i en ömsesidig process av blivande. Processen drivs av krafter som uppstår i mellanrummen mellan aktörerna som bygger helheten. Och aktörerna kan vara materiella, språkliga och affektuella, vilket täcker in alla aspekter av mänskligt liv.
Eftersom det sammanhang vi alla lever i styrs av en princip, ekonomi, borde ingen bli förvånad över otrohetssajter (eller över att SAAB inte säljer bilar utan affekter, vilket följande artikel i DN visar tydligt). Vi vet att det finns behov, och dessa kommer förr eller senare att upptäckas och exploateras, det ligger i sakens natur. Den som är upprörd över otrohet och som oroar sig för det fenomenets effekter bör ägna tiden och kraften åt att diskutera det, istället för att skjuta mot budbäraren. Internet är ett verktyg som kan användas på oändligt många sätt och till många olika saker.
Internet kan bland annat användas för att kanalisera affekter och föra mänskliga kroppar samman, som genom att vara språkbrukare bombarderas med intryck. Det är sammanhanget som helhet som ger upphov till effekter, ingen enskild del kan anklagas.
Affekter kopplade till upprördhet över ekonomins roll och över tillväxtens råa kraft kan och bör kanaliseras till annat än upprördhet. Min mision i livet är att visa på det meningslösa i att använda ilskan till att skriva insändare. Samhället och kulturen blir till i och genom handlingar, i och genom att materia sätts i rörelse. Tillväxten kan man tycka vad man vill om, men den är en realitet. Och som sådan bör den naturligtvis uppmärksammas. Den kan se olika ut. Därför bör det samtalas om dess konsekvenser. Kulturvetenskapen har verktygen!
Att se denna typ av samband, och att hjälpa människor att förstå och hantera utfallet av kulturella processer. Det handlar ämnet kulturvetenskap om.
Säger det igen: Kulturvetenskap är nödvändigt för samhällets långsiktiga hållbarhet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar