Vasaloppet har just startat. Tänker på det som en multiplicitet. Fokus i TV-sändningen är på täten. Potentiella vinnare är vad man talar om, följer med kameran och intresserar sig för. Kampen i täten tillför arrangemanget ett moment av spänning. Lätt då att få för sig att Vasaloppet är en skidtävling bland andra, med den skillnaden att detta samtidigt är en klassisk utmaning för amatörer. Vasaloppet är dock väldigt mycket mer, och ingen del är mindre viktig än någon annan. En blogggreflektion kan se ut som följer.
Vasaloppet har en mytologi knuten till sig. Alla känner till historien om den blivande monarkens öden och äventyr, på 1500-talet, mellan Mora och Sälen. Även loppet som sådant, i termer av antalet arrangerade lopp sedan starten, är en aktör i denna multiplicitet. Och betydelsen av loppets klassiska hjälte kan inte underskattas. Mora Nisse, med sina nio segrar, förkroppsligar alla konnotationer som en åkare, elit såväl som motionär, har att förhålla sig till. Viktigt att lägga märke till i sammanhanget är dock att Vasaloppet inte HAR en historia, uppfatta fenomenet så leder tanken i en annan riktning än vad jag vill peka på nu.
En annan central, immateriell aspekt av multipliciteten Vasaloppet är alla de berättelser om loppet, dess vedermödor och taktiska finesser, erfarenheter och tips av allehanda slag, som sprids i Sverige och över världen av alla tidigare åkare. Med så många åkare spridda över så stora områden når Vasaloppet långt, långt utanför den smala strimman av land mellan Sälen och Mora. Och berättelserna om loppet håller intresset vid liv och händelsen aktuell, över året. Genom förkroppsligade föreställningar, minnen och förväntningar som överförs mellan alla med erfarenhet av och intresse för arrangemanget blir Vasaloppet ständigt till, inte bara på tävlingsdagen.
Vasaloppet tar cirka fyra timmar för eliten. TV-sändningen är någon timme längre och följer händelser både innan och efter elitens vedermödor. Men loppets moment av skidåkning pågår mycket längre, inte bara på tävlingsdagen. Under hela veckan som leder fram till första söndagen i mars arrangeras öppet spår. Men för att klara av de nio milen krävs naturligtvis att åkaren, innan tävlingsdagen, har utsatt sin kropp för många, många timmars träning. Hur många mil skidor sammanlagt som åks och som kan relateras till Vasaloppet vore intressant att försöka bestämma, men det är naturligtvis ingen lätt uppgift. Hit räknas även alla de mil som körs av alla de åkare som aldrig dyker upp vid starten, alla de mil som åks av dem som inte är anmälda men som tänker att de kanske ska åka. Många mil blir det, på snö och andra underlag. Vasaloppet pågår härigenom på ett eller annat sätt, i princip hela året. Vasaloppet är på ett eller annat sätt alltid aktuellt.
Åkarna utgör en viktig del i assemblaget, men de är inte viktigare än alla andra delar. Det är viktigt att förstå och göra sig medveten om, för det glömmer man ofta. Utifrån en oreflekterad syn på och uppfattning om Vasaloppet är det lätt att få för sig att tävlingen är begränsad till åkarna i spåret. Möjligen förstår man att blåbärskokarna och alla andra funktionärer är viktiga, också. Men betänk att utan en väl utvecklad infrastruktur som förflyttar alla åkare till och från tävlingsplatsen blir det inget lopp. Och arbetet med arrangemanget, både före, under och efter, är minst lika omfattande som åkarnas.
Räknar man alla som anmält sig, som tänkt anmäla sig och de som planerar eller bara drömmer om att anmäla sig till Vasaloppet, då blir det många människor. Och om man dessutom räknar deras anhöriga, som på ett eller annat sätt påverkas av loppet, då ökar antalet betänkligt. Och som sagt, räknar man på samma sätt rörande arrangörerna och funktionärerna, då blir summan ännu större. Vasaloppet mobiliserar. Antar att det är möjligt att räkna ut ungefär hur många kalorier som loppet totalt förbränner, om man bara skaffar sig rätt underlag för operationen. Kanske man även kan räkna ut hur många värmegrader dessa vedermödor representerar? Fascinerande tanke!
Men multipliciteten Vasaloppet består av väldigt mycket mer än vad som angivits ovan. Utan media och den utvecklade teknologi som möjliggör TV-arrangemanget i den form det idag har, förändras loppet i grunden. Och här har det hänt mycket på senare år, inte alltid till det bättre. Jag minns till exempel med saknad stunderna av stegrad spänning i studion, under passagerna i loppet som för inte alls speciellt länge sedan inte täcktes av kamerorna som idag registrerar allt som händer i täten, när experterna spekulerade om vad som hände ute i spåret. Viljan att veta är stark! Den går nog inte att hindra om möjligheter att få information finns, men den påverkar arrangemanget, på gott och ont. Teknologin är med andra ord inte bara ett passivt verktyg för överföring av information. Mediateknologierna påverkar i högsta grad blivandet av multipliciteten Vasaloppet.
Det går att fortsätta. Alla tittare som utspridda över världen följer loppet via TV eller andra medier är också en del av multipliciteten. Och alla dem som på ett eller annat sätt påverkas av att en del av att befolkningen för en dag frångår sina vanliga rutiner och sitter vid TVn en hel förmiddag. Uppräkningen av allt och alla de materiella, teknologiska och virtuella aktörer som deltar i blivandet av Vasaloppet blir lång. Jag avslutar bloggposten med att inleda en sådan lista. Fyll gärna på. Det är bara fantasin som sätter gränsen.
Snö, Gustav Vasa, skidor, Mora Nisse, Andre Pops, åkarna som åker, åkarna som bryter, åkarna som inte dök upp, åkarna som drömmer om att åka, blåbär, tittarna, arrangörerna, funktionärerna, medierna, företagen (vilka också utgör multipliciteter) som gör reklam i samband med tävlingen, minnen av genomförda lopp, minnen av upplevda lopp, minnen av lopp som inte blev som det var tänkt (jag sitter till exempel på Östra sjukhuset och tittar, istället för hemma i soffan som planerat), skidvalla, väderförhållanden, publiken på plats, kranskullan och kransmasen, vinnarna från tidigare år, alla som inte vann men som bidrog till spänningen genom att bryta sig loss tidigt från klungan eller som inte höll på upploppet, föreställningarna om vad som krävs för att vinna, all den mat som måste passera genom åkarnas, tittarnas, publikens, funktionärernas (och så vidare) kroppar, alla galningar som söker uppmärksamhet (tänker just nu på killen som bestämt sig för att åka loppet på slalomskidor, men det finns ju andra), och så vidare, och så vidare, och så vidare ...
Vasaloppet är ett sammanhållet fenomen i ständig tillblivelse. Det blir till i mellanrummet mellan alla aktörer som är en del av helheten, ett icke-linjärt organiserande av floden. Vasaloppet är en multiplicitet som blir till mellan territorialiserande och deterritorialiserande krafter. Vasaloppet består av såväl materiellt och teknologiskt innehåll som av immateriella uttryck. Allt sammantaget möjliggör och resulterar i arrangemanget Vasaloppet, och ingen del av multipliciteten är viktigare än någon annan. Vilken är din roll?
P.S.
Det må hända saker inom den franska filmen (som jag skrev om i en tidigare bloggpost) gällande iscensättandet av kvinnor, men Vasaloppet är än så länge ett arrangemang med förkrossande manlig slagsida! Ville bara synliggöra det, och samtidigt påpeka att det inte är en självklarhet, utan ett resultat av en lång rad aktörers samverkande handlingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar