Information om mig

fredag 7 januari 2011

Slump, flyktlinjer och sanning

Kultur är på samma sätt som världen och även kunskap en icke-linjär process. Därför måste man, för det första, acceptera att tillvaron i hög grad styrs av slump. Och när jag talar om slump gör jag det i den betydelse av ordet som Deleuze har lanserat och som jag tänkte reflektera lite över här. I en rad olika texter och sammanhang återkommer han till tanken om filosoferande som ett slags kastande av en tärning. Det är en liknelse som jag verkligen gillar. Deleuze betonar härmed att tänkande varken primärt eller uteslutande är något som försiggår inuti huvuden på människor. Tänkande måste istället förstås som något som uppstår i möten mellan aktörer, inom ramen för en kontext. Därav följer att hela det sammanhang som ger upphov till konsekvenser måste beaktas, för att man skall kunna förstå hur tänkande uppstår och förändras.


Tärningen är ett mycket bra och pedagogiskt verktyg som hjälper en inse att alla möjliga framtidsscenarion inte föreligger vid varje givet tillfälle. Vad som helst kan inte hända som ett resultat av slumpen. Men vad som faktiskt kan ske om en stund bestäms obönhörligen av förutsättningarna som uppstår ur det som hände nyss. Och vill man förstå förutsättningarna för framtiden måste man följaktligen beakta hela sammanhanget, inte bara några på förhand utvalda aspekter av det (läs människor och det människor gör). Accepterar man denna tankemodell kan man utan problem plocka in slumpen i förståelsen, och den illustrerar då att vad som helst av ett begränsat antal möjliga scenarion kommer att realiseras; alltid fler än ett, men färre än många.

Och när man inser att slumpen spelar en mycket större roll i våra liv än vi till vardags vill och kan erkänna, ja då är det inte så svårt att förstå att utfallet av världens tillblivelse eller kulturella processer, inte går att reglera i detalj. Men det betyder naturligtvis inte att man ska ge upp och låta allt gå sin gilla gång. Tankemodellen är långt ifrån ett argument för laissez-faire! Självklart går det hjälpligt att påverka möjlighetshorisonten som föreligger och ur vilken slumpens utfall genereras. Däremot går inte att reglera den i detalj eller styra den i en bestämd riktning. Det är en liten, men väldigt viktig perspektivförskjutning som allt jag skriver om här utgår från och som styr mig i min livsgärning.

Relaterat till slump hör ett annat av Deleuze begrepp, flyktlinje. Och nu börjar bilden klarna hoppas jag. Härmed är de stora linjerna för denna blogg uppdragna. En av Deleuze översättare Ian Buchanan citerar honom (i ett mail som sändes ut via Facebook för ett antal år sedan nu): ”Det är aldrig början eller slutet som är intressant; början och slutet är bara punkter. Vad som är intressant är det som finns mellan.” (Citatet är hämtat från boken: Dialogues II. Deleuze & Parnet 2002:39). Buchanan fortsätter; ”För Gilles Deleuze ligger den verkliga potentialen i en text [eller en annan typ av aktör ] i själva processen, i dess flyktlinjer. Skribentens förmåga att ta upp avbrutna linjer i mellanrummen [är vad som] uppbådar tillblivelse via konsten, vilken ska förstås som en skapelse av något nytt och av ändlös potential att omforma.” Och detta skulle kunna fungera som ett slags programförklaring för denna blogg. Detta är en plats där avbrutna linjer skall samlas och där tillblivelser skall främjas. Blir vi tillräckligt många som agerar kommer vi tillsammans att förfoga över en ansenlig potential att omforma, vad vi nu vill ändra på. Tänk bara på att det aldrig går att utfästa några garantier. Kultur går inte att målstyra!

En flyktlinje kan enkelt beskrivas som en konstruktiv möjlighet som uppstår där/när man minst anar det. Och vad som behövs för att kunna utnyttja flyktlinjernas potential är kompetensen att upptäcka och fånga dem så att säga i flykten. Vidare krävs en prestigelös öppenhet och vilja att testa även idéer som någon annan är upphovsman/kvinna till. Här finns alla mina argument för att vara kritisk mot högskolvärldens nuvarande mål och ambitioner. Just eftersom det finns så oerhört många tecken som tyder på att Deleuze syn på världen är adekvat så kan jag inte komma till någon annan slutsats än att slumpen måste bejakas och sökandet efter flyktlinjer bör bejakas!

Resonemangen om slump och flyktlinjer handlar om att poängtera hur viktigt det är att bryta sig loss från föreställningen om att tänkande skulle vara ett solitärt fenomen. Tänkande är inte och varken kan eller får, lika lite som språket eller vetenskap för den delen, uppfattas som en verksamhet utförd i ensamhet. Utfallet av alla processer uppstår i mellanrummen mellan parterna, som en följd av att processen får ha sin gång och är i hög grad ett resultat av slump. Därför är det av central vikt att så många som möjligt lär sig känna igen en flyktlinje när den uppenbarar sig, för det gör den inte sällan när man mist anar det.

För att kunna förlösa potentialen i detta tänkande och för att kunna upptäcka och ta tillvara de flyktlinjer som uppstår överallt ligger det således i alla ingående parters intresse att hålla högt i tak och att se till att arbetet framskrider förutsättningslöst. Vad som behövs för att kunna upptäcka och testa dessa flyktlinjer är en öppet lyssnande och prestigelös samarbetsanda.

Vad som behövs är med andra ord lite mer inspiration från Nietzsche (1987:62).”Jag hyllar varje slag av skepsis som ger mig tillåtelse att svara: ”Låt oss göra ett försök!” Men jag vill inte längre höra talas om alla de ting och frågor som inte medger experiment. Där går gränsen för mitt ”sinne för sanningen”, för där har tapperheten förlorat sin rätt.”

12 kommentarer:

  1. Vilka intressanta artiklar! Jag har inte hittat hit förrän nu. Fantastiskt Nietzsche citat du hittat. Just det, låt oss göra ett försök. Låt oss experimentera med sanningen. Här finns en koppling till Gandhi faktiskt, han såg ju ickevåld som experiment med sanningen.

    SvaraRadera
  2. Hejsan Per!

    Mitt nyårslöfte var att ta tag i detta projekt som blivit liggandes alldeles för länge. Men jag känner mig äntligen redo att kasta mig ut och bli lite mer aktiv på nätet. Har samlat på mig en hel del som jag inte hittat någon publiceringsplats för, innan.

    Börjar kännas trångt i högskolevärlden, men här får jag en kanal att släppa ut lite ånga. Ser det också som en plats att testa tankar på.

    Kul med kopplingen till Gandhi! På återhörande Per!

    SvaraRadera
  3. ... och nu kommer jag och kontaminerar din blogg ännu mer.

    Dels är det ruggigt intressant att jämföra det du skriver med den matematiska kaos-teorin (som åtminstone för mig har öppnat ögonen väldigt mycket för hur saker kan hänga ihop).

    Dels, angående "slump" och vad vi kan göra av det. Wayne Gretzky lär ha sagt "the more I practice, the luckier I get". Samma princip tror jag gäller i många sammanhang. Vi kan inte påverka slumpen eller vad som händer alla gånger, MEN vi kan påverka vad vi gör av vad som händer, och vi kan också bädda för/ öppna dörrar för att ta emot intressanta saker som dyker upp.

    Slutligen: Äntligen någon mer än jag som tar upp att kunskap är icke-linjär! Var gång jag tar upp det på avd-möte när vi kommer in på progression osv så tittar folk förvirrat på mig...

    SvaraRadera
  4. Lysande Ulf!

    Jag citerar ju Keith R. i en post, och här dyker Gretzky upp. Även jag har tittat en del på kaosteori, och det finns tydliga kopplingar till Deleuze där.

    Som sagt: Tillsammans är vi starka, och med gemensamma krafter kan vi i alla fall försöka ändra synen på kunskap inom akademin!

    SvaraRadera
  5. Kan du inte utveckla "att vad som helst av ett begränsat antal möjliga scenarion kommer att realiseras; alltid fler än ett, men färre än många. "

    Varför inte många?

    SvaraRadera
  6. Hej Lennarth!

    Fler än ett, det syftar på att inget sker av sig själv. Det finns ingen yttersta orsak, allt sker inom ramen för samverkan och processer. Precis allt!

    Färre än många, det syftar på att allt aldrig är möjligt. Vad som helst kan inte ske! Det finns med andra ord alltid begränsningar för vad som är möjligt. Och det är lika viktigt som att inget sker av egen kraft.

    Därför är tärningen ett utmärkt tankeredskap för att illustrera vad som driver tänkandet och världen framåt. Ett av sex olika utfall kan det bli, men det går inte att veta vilket, i förväg.

    Hoppas det blev lite klarare!

    SvaraRadera
  7. Men många måste väl inte betyda alla?

    Jag är med på det där med tärningen som tanke modell och att det kan bli fler än ett utfall, och likaså att det inte kan vara alla för det som skett påverkar möjligt urval av slumpar. Men begränsningen många förstår jag inte. Borde det inte vara färre än alla?
    Men det kanske är vad man lägger i betydelsen av orden....

    SvaraRadera
  8. Tänk så här Lennarth: Inom den vetenskapliga världen idag regerar tanken om att allt har EN yttersta princip, att allt kan förklaras om man bara har de rätta metoderna eller verktygen. Väldigt förenklat är detta den rådande tankemodellen, men det finns naturligtvis undantag.

    Den syn på kunskap och vetenskap som jag annamat och jobbar med/efter utgår från andra principer. Om man inom vetenskapen idag strävar efter infinit perfektion så strävar man, inom den tanketradition som jag verkar inom, efter finit perfektion.

    Och då går det aldrig att precicera sig tydligaren än att svaret finns någonstans mellan: Fler än en, men färre än många (alla är alldeles för mycket, alltid. Många är bättre). Det ger utrymme för improvisation och kreativitet och tillför vetenskapen liv och rörelse. Kort sagt, det gär kunskapandet roligt igen!

    SvaraRadera
  9. Just sådär är det när jag läser: i mötet med texten sker något med mina minnen, de sorteras på ett nytt sätt, ges nya betydelser. Och ur det kommer en text, som jag skriver men som är en mix av mig och en annan. Eller av mina tankar och någon annans.

    /Annika

    SvaraRadera
  10. Kul Annika! När man inser det, och gör det till textens själva mening, då händer något stort. Det är tanken jag lever med, det är vad jag har lärt mig under arbetet genom åren med Deleuzes texter. Stort, magiskt!

    Tänk om det kunde vara en del av vårt uppdrag på högskolan. Tänk vad kul vi alla kunde ha då. Samtidigt som vi lärde oss något, alla, på alla nivåer.

    En dröm som håller mig flytande!

    SvaraRadera
  11. Stort tack för ditt skrivande! Jag har precis hittat din blogg i mitt eget sökande och famlande i Deleuze & Guattaris begreppsvärld!

    Jag passar på att citera sig i mitt senaste blogginlägg!

    Stort tack!

    SvaraRadera
  12. Tack Per! Tillsammans och i dialog kommer man längre än på egen hand. Tacksa ochglad om mina tankar kan vara till hjälp! Lycka till och på återhörande!

    SvaraRadera