Tystnad bär oundvikligen på mycket mer makt än det uttalade eftersom oproblematiserade försanthållanden tas för givet av både dem som gynnas och dem som missgynnas av att det, vad det än är, hålls för sant och självklart. Vetenskapen är betydelsefull och ska spela en central roll i alla moderna samhällen, låt mig börja med att påpeka det. Men det är samtidigt både farligt och problematiskt att omge sig med allt för många tvärsäkra forskare som hävdar att de sitter inne med säker kunskap och vill att mänskligheten ska lägga ödet i deras händer.
En vetenskap värd namnet resonerar även kring sådant man möjligen kan ha missat, just eftersom man tagit det så pass mycket för givet och självklart att man ens ägnat det en tanke. En sådan sak är nykterhet. Man glömmer lätt bort att nykterhet inte är något självklart och en gång för alla givet. Tänk till exempel på all psykofarmaka som skrivs ut av läkare och som konsumeras dagligen av väldigt många människor i vårt land och över världen. Hur mycket sådana substanser kan man stoppa i sig och fortfarande, i lagens likväl som i kulturell mening, betraktas som nykter? Och det finns även andra substanser som används regelbundet som också i en eller annan mening påverkar människors medvetande. Tänk på ADHD-barn som behandlas med amfetamin i små doser för att kunna fungera ”normalt” i samhället. Tänk också på alla värktabletter som konsumeras. Listan kan göras hur lång som helst. Resultatet blir att gränsen mellan nykterhet och onykterhet luckras upp och görs flytande.
Om man uteslutande diskuterar och riktar uppmärksamhet mot definitioner av onykterhet och om man utgår från att problemen bara finns där missar man lätt det faktum att nykterhet är ett högst föränderligt och diffust tillstånd som, inte minst av forskningssymetriska skäl behöver definieras. Det finns helt enkelt ingen neutralt mänskligt ursprungstillstånd. Från det ögonblick människan koncipieras till dess hon dör är alla individer stadda i ständig förändring. Man växer upp, åldras och under livets gång (brukar det i alla fall heta) byts på sju år samtliga celler i människokroppen ut. Man har bra och dåliga dagar, humöret växlar ständigt, man är ömsom upprymd ömsom nedstämd, trött eller pigg. Rörelse och förändring är som sagt normaltillståndet, själva utgångspunkten som alla förståelser måste bygga på!
Talar man om droger är det problematiskt att ensidigt koncentrera sig på missbrukaren och missbruket och att utgå från att det uteslutande är detta som behöver definieras och undersökas. Drogfrågan berör alla, men om bara missbruk problematiseras skapas lätt ett vi och dem förhållande som sätter käppar i hjulet för den som vill arbeta konstruktivt för ett bättre samhälle där fler än idag kan hitta en plats och bidra till ett gemensamt byggande av framtiden.
När fokus riktas mot missbrukare och missbruk ges läkemedelsindustrin fritt spelrum att lansera fler och mer specialinriktade preparat som kan användas för att likrikta mänskligheten. Patologiseringen av allt fler mänskliga tillstånd är en allvarlig utveckling som inte så lite luktar 1984 och som rymmer en ansenlig potential till kontrollmakt. Vill vi verkligen ha ett samhälle där alla är på samma humör jämt? Att rikta uppmärksamhet mot denna typ av frågor är betydelsefullt. För om begreppet nykterhet kunde göras till en fråga för allmän debatt skulle alla människor tvingas till delaktighet. Det handlar i grund och botten inte om substanser, det handlar om sammanhang och om vilka aktörer som ingår däri och om hur man ska se på och förhålla sig till konsekvenser av interaktion mellan aktörer.
Läkemedelsbolagen är stora och mäktiga nätverk uppbyggda upp av mindre enheter, eller aktörer med utvecklad förmåga att knyta andra aktörer till sig. En betydelsefull motor i detta system är naturligtvis pengar. Tillväxt är med andra ord också en aktör. Normen om tillväxt är den kanske viktigaste blinda fläcken i vårt samhälle idag. Frågorna som därför måste ställas är: Vilket samhälle vill vi ha? Vilka aspekter, värden och aktörer skall betraktas som överordnade? Och vad innebär det att vara människa, hur kan begreppet människa förstås?
Denna typ av frågor bildar utgångspunkten för vad jag vill med denna blogg. Svaret på frågorna, oavsett hur de ser ut, kommer hur man än vänder sig och vad man än gör, vad som än prioriteras, obönhörligen att skapas inom ramen för aktiva handlingar, görande. Hårdrar man detta påstående kan man säga att man får den värld och den kultur man förtjänar eftersom den är ett resultat av summan av samtliga aktörers handlingar. På samma sätt finns det bara ett vi, inga dem, ingen utsida och samtliga aktörer är hänvisade till samma, högst begränsade, del av universum. Aktörerna rör sig och agerar i en och samma dimension. Det är förutsättningen för allt och utgör därför själva grundfrågan i snart sagt alla problem som rör mänskligt liv.
Om detta vill jag samtala här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar