tag:blogger.com,1999:blog-2918475087448292262.post8741136467394028256..comments2024-03-23T18:57:41.646+01:00Comments on Flyktlinjer: Lärarapati och otillfredställd kunskapshungerEddyhttp://www.blogger.com/profile/15604918466067481109noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-2918475087448292262.post-960955708600839762016-03-09T20:05:51.248+01:002016-03-09T20:05:51.248+01:00Många delar dessa upplevelser Eva, och det går så ...Många delar dessa upplevelser Eva, och det går så klart ut över kvaliteten. Tyvärr verkar det inte finnas några incitament att hantera konsekvenserna av nuvarande samhällsbyggarideologi. En bubbla byggs upp, liksom på bostadsmarknaden och på andra håll. Och alla system har en svag länk. I skolan är det läraren, men eftersom alla är djupt involverade i helheten finns ingen möjlighet att stoppa processen. Än så länge håller jag ut, men det tär på mig att göra det. Jag vet bara inte vad jag skulle kunna göra istället. Jag vill ju vara lärare, men för att bara det måste ju systemet byggas med det som utgångspunkt. Kunskapen behöver placeras i centrum, inte något annat!Eddyhttps://www.blogger.com/profile/15604918466067481109noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2918475087448292262.post-77009088563341858202016-03-09T09:26:50.947+01:002016-03-09T09:26:50.947+01:00Det är lätt att bli ledsen och tappa hoppet när ma...Det är lätt att bli ledsen och tappa hoppet när man läser (allt för mycket av) det du skriver.<br /><br />Du nämner det här med sjukskrivningar och om att gå in i väggen. Har själv varit sjukskriven i 4 år, inte pga av någon sjukdom utan för att skoljobbet bröt ned mig så att jag en dag inte kunde stiga upp ur sängen. Det är ju en vanlig historia men det jag tycker är anmärkningsvärt är att alla jag mött personligen som har liknande erfarenheter också har det gemensamt att de sällan eller aldrig tagits på allvar inom sjukvård eller social omgivning. Läkare uppfattar det mest som ett individuellt problem, omgivningen blir avvaktande, avståndstagande eller ilsken att man "bara går hemma på bekostnad av samhället". Försäkringskassans personal ser bara fuskare och latmaskar. Att tänka längre på vad händelser verkligen beror på, att lyssna på varningar (jag varnade min rektor gång på gång i månader före utan åtgärder) att förebygga och att överhuvudtaget se mönster verkar stört omöjligt. Allt blir individens fel, man ska anpassa sig, bita ihop, jobba på (eller mindre eller sämre men dölja det), bli APATISK...!<br /><br />I måndags på föreläsningen blev jag oroad över att professorn verkade vara på väg att tappa greppet. Han var ovanligt blek, verkade befinna sig i sin en egen värld. Föreläsningen höll en kvalitet långt under hans övriga. Det var sista föreläsningen för delkursen men kursinnehåll kvar för många föreläsningar till. Han bakade ihop allt och verkade oerhört stressad. Kanske var det "bara" influensasymptom eller bakfylla? Den sociala konventionen bjuder inte direkt till att man efteråt går och frågar professorn hur han mår egentligen. Maskerna och rollerna måste upprätthållas. Annars riskerar ju allt att fullständigt braka samman(?) Men man kan ju undra över om vissa brak inte är mer välkomna än andra, mer konstruktiva så att säga.<br /><br />Eva Anonymousnoreply@blogger.com