tag:blogger.com,1999:blog-2918475087448292262.post6467633515180204132..comments2024-03-23T18:57:41.646+01:00Comments on Flyktlinjer: Sagans eviga vishetEddyhttp://www.blogger.com/profile/15604918466067481109noreply@blogger.comBlogger4125tag:blogger.com,1999:blog-2918475087448292262.post-11997677654758350502017-04-20T17:21:57.360+02:002017-04-20T17:21:57.360+02:00Bibeln är verkligen en sagoskatt, sprängfylld med ...Bibeln är verkligen en sagoskatt, sprängfylld med lärdomar och vishet. Om man bara kan förstå att det är så den ska läsas. Tro är inte en motsättning till kunskap, utan ett komplemåent. Båda sätten att se på vetande behövs. Världen och tillvaron är allt för komplex för att rymmas i en modell eller ett enda perspektiv. Det handlar inte så mycket om vad man läser, utan hur man läser och vad man gör med insikterna man får av att arbeta med texterna.Eddyhttps://www.blogger.com/profile/15604918466067481109noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2918475087448292262.post-1692462514956373652017-04-19T21:58:58.035+02:002017-04-19T21:58:58.035+02:00Censur av berättelser riskerar att fördumma i sitt...Censur av berättelser riskerar att fördumma i sitt uppsåt att tillrättalägga. Att tro att människor inte kan använda sin fantasi och intellekt att tolka berättelsen på ett vettigt sätt, åtminstone med hjälp av andra, är att totalt sakna tro på sin medmänniskas hjärnkapacitet, hjärta och moraliska omdöme. När man alltså inte litar på att dessa funktioner existerar så övas de inte heller. Rädsla och överbeskyddande <br />och kontrollerande inställning skapar den olycka och det monster man fruktar. <br /><br />Flera gånger har jag läst och arbetat med en del bibeltexer, bl a skapelseberättelsen och liknelsen om den förlorade sonen. Måste säga att just den sistnämnda är helt otroligt tacksam som arbetsmaterial. De aboslut bästa lektionerna jag någonsin haft har lustigt nog alltid inbegripit bibeltexter. Det blir en särskild magi över lektionerna, tid och rum försvinner, alla blir koncentrerade och alltid händer något som inte går att riktigt ta på. Vid ett tillfälle sprang en elev ut plötsligt, gråtande. Det gick så fort att jag frågade de kvarvarande vad som hände. Några som kände henne bättre menade att texten nog berört en aktuell situation i hennes liv. Jag talade med henne efter lektionen. Ja, hon hade uppfattat att texten handlade om hennes familjesituation och att hon nu insåg att hon ville försonas med sin pappa som hon trotsat i månader. Gissa om jag var förbluffad! Och varje gång jag år efter år använt denna text i klassrummet har det blivit effekter. Ja kära nån, vad kan inte gamla berättelser beröra och betyda för människor! Jag bara tackar och tar emot. Det är just för dessa stunder jag blivit lärare. Att få vara med när elever upptäcker en koppling mellan sig själva och det som det pysslar med i skolan är en ynnest och ger arbetet djupt tillfredställande mening. <br /><br />EvaAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2918475087448292262.post-49192143023388735132017-04-19T21:06:03.159+02:002017-04-19T21:06:03.159+02:00Intressanta reflektioner Eva. Dina ord får mig att...Intressanta reflektioner Eva. Dina ord får mig att tänka på den inbillade eller skapade bristen på tid, som tvingar fram ett slags minsta motståndets lag. Genvägar är frestande, men kan bli dyrbara. Källkontroll och källkritik är viktigt, men lika viktigt är det att det finns tid att tänka efter och reflektera. <br /><br />Saknar tiden när barnen var små och jag kunde läsa sagor och böcker. Det är ju inte kunskap man får, utan vishet. Sagorna innehåller så mycket klokskap, och de betyder olika saker i olika åldrar och sammanhang. Man kan se dem som tidsdokument, så censurerar man går känslan för historien och kulturens föränderlighet förlorad, vilket motverkar utvecklingen av förmågan att tänka kritiskt. Det är så tragiskt, och på sikt förenat med risker. Eddyhttps://www.blogger.com/profile/15604918466067481109noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2918475087448292262.post-2967730203881206552017-04-19T09:59:35.120+02:002017-04-19T09:59:35.120+02:00Sagor är intressanta och tacksamma att använda i s...Sagor är intressanta och tacksamma att använda i skolan. Brukar arbeta flera lektionspass med Berättelsen om det osynliga barnet av Tove Jansson. Den går att nyttja för "allt" som kursplanen i svenska påbjuder. I januari upptäckte jag dock något intressant. Snubblade på originalutgåvan från 1962 på skolbiblioteket. Dittills hade jag bara läst berättelsen i antologier och utdrag i läroböcker. Vad upptäcker jag? Den är censurerad! Källhänvisningarna är hela tiden till denna första upplaga och ingen eventuell nyare version! Sju rader är borttagna och inte vilka som helst förstås. Raderna handlar om att man inte får ett eget ansikte förrän man lär sig att slåss. Sådant är tydligen för våldsamt att ha med i en text för skolungdomar... Blev riktigt paff och irriterad. Det gäller att alltid kolla källan blev lärdomen. Så mycket kan gå en förbi om man nöjer sig med andras urval och tolkningar.<br /><br />Det där med minnet var intressant också. Man minns mer fel än man vill tro. Väldigt mycket struntprat om mandelaeffekten är ett uttryck för det. Upptäckte själv ett megastort minnesfel efter 35 års ålder. Upptäckte att jag aldrig haft bindestreck i mitt dubbelnamn officiellt. Enligt Skatteverket har jag Eva som tilltalsnamn. Kollade gamla dokument och pass. Jo, överallt var mitt namn särskrivet som två namn utan bindestreck! Har aldrig någonsin sett detta och inte heller föräldrarna. Detta är otvetydigt bevis för att man ser det man tror sig se och när man ställs inför faktum att minnet var felaktigt så finns det människor som trots detta börjar skylla på mandelaeffekten... <br /><br />Eva Anonymousnoreply@blogger.com