tag:blogger.com,1999:blog-2918475087448292262.post1628092111170746729..comments2024-03-23T18:57:41.646+01:00Comments on Flyktlinjer: Dagens Nietzsche, om det dunkelt tänkta, härskartekniker och människans litenhetEddyhttp://www.blogger.com/profile/15604918466067481109noreply@blogger.comBlogger5125tag:blogger.com,1999:blog-2918475087448292262.post-81527859910632673732013-10-02T11:27:47.634+02:002013-10-02T11:27:47.634+02:00Tack! Jag tycker det är en rätt bra definition du ...Tack! Jag tycker det är en rätt bra definition du har! Att tänka på att ge läsaren förutsättningar att förstå varför man kommer fram till det man kommer fram till, betyder ju att försöka ta med läsaren på sina färder, inklusive misstag och irrfärder. Tycker det blir mycket intressantare, än ifall forskaren tvingas spela "fullkomlig", innehavare av "starka argument".Ann-Helennoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2918475087448292262.post-40431988292466156102013-10-02T11:13:29.674+02:002013-10-02T11:13:29.674+02:00Vetenskap är också en genre, som bestämmer vad som...Vetenskap är också en genre, som bestämmer vad som som blir möjligt att säga och skriva (och om man hårdrar det, vad man får komma fram till). Och det är redaktionen på respektive tidskrift som bestämmer vad som är och vad som inte är vetenskap. Så visst är vetenskap ett vitt och brett begrepp. Eller, för att åternyta till utgånspunkten för resonemaget, ett minst sagt duktlt begrepp som ytterst går tillbaka till och egentligen bara finns i professorernas huvuden. Enligt rådande hierarki för vem som får tala, var och när, inom akademiN.<br /><br />Jag förfäktar en mycket per pragmatisk och transperent definition: Vetenskap blir det när texten ger läsaren alla förutsättningar som denne behöver fär att förstå varför man kommer fram til det man kommer fram till. Och det finns grovt sett två huvudvägar: Logik eller iakttagelser. <br /><br />Det är mitt sätt att vara klar och tydlig, att förenkla så mycket som det bara går, men inte mer än så.Eddyhttps://www.blogger.com/profile/15604918466067481109noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2918475087448292262.post-81685364613773756032013-10-02T11:03:54.633+02:002013-10-02T11:03:54.633+02:00Genrer - viktigt för förståelse (tänker på kategor...Genrer - viktigt för förståelse (tänker på kategorimisstag och att läsa så att säga i fel tonart, ta en roman för en kokbok). Här tycker jag det är intressant, hur "det vetenskapliga" förstås - vad som är en vetenskaplig text, och också hur det ändras (speciellt då en kulturvetenskaplig text). Hur känns en sådan igen? Blir den vetenskapliga textens form snävare med allt referee'ande? Eller tvärtom, kan den utvecklas och mångfaldigas, då det skrivs så väldigt många artiklar, finns så många tidsskrifter? Vad krävs och vad är möjligt? Hur delar man in? (en del vill t ex dela in i "teoretisk" och "empirisk", där teoretisk är mer "vetenskaplig". Andra vill se "starka argument" som ett mått på vetenskaplighet, det vaga och essäartade, bedöms som ovetenskapligt, ogenomtänkt kanske.. jag håller inte med om sådana indelningar. Men jag undrar också faktiskt vad en "vetenskaplig text" är, kan vara, får vara). Ann-Helennoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2918475087448292262.post-31144567868237453752013-10-02T10:18:09.677+02:002013-10-02T10:18:09.677+02:00Detta betraktar som ett lysande exmpel på MOTSATSE...Detta betraktar som ett lysande exmpel på MOTSATSEN till det jag kritiserar i bloggposten. Här bemöts det jag skriver, texten, innehållet, tankarna. Och det välkomnar jag och tar jag tacksamt emot. Det är detta jag tror på och vill uppmuntra. Samtal som leder framåt. <br /><br />När det gäller genrer så menar jag nog att det alltid måste framgå av texten vad det är för genre, för transparens är att vara tydlig med allt.<br /><br />Detta att vi inte talar samma språk, eller att vi riskerar att allt med göra det, är en allvarlig fara inom akademin som idag bara accepterar publikationer i smala, branschspecifika tidskrifer där innehållet bevakas av auktoriteter inom fältet. Och hur ska ett gemensamt språk kunna växa fram och användas om man vägrar ange andra skäl för sin kritk än det intetsägande citatet som alla använder n'är de ska avvfärda något de inte förstår? Om man inte kan eller vill sätta ord på sin oförmåga växer dessutom problemet.<br /><br />Bara genom öppna samtal där orden står i centrum kan vi komma till rätta med problemen som vi kollektivt står inför. Det är vetenskapens uppdrag, och det kämpar jag för och utsätter mig även själv för. Samma regler måste gälla över hela linjen.<br /><br />Att anklaga någon förpliktigar! När den som anklagar underlåter sig att göra det. Då blir jag framförallt ledsen, men men. Det som inte dödar en härdar och ger inspiration till fördjupad kunskap och förståelse.<br /><br />Tack Ann-Helen!Eddyhttps://www.blogger.com/profile/15604918466067481109noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2918475087448292262.post-72690944613937648992013-10-02T09:43:44.695+02:002013-10-02T09:43:44.695+02:00Jag hör att du är frustrerad, och det kan man ju b...Jag hör att du är frustrerad, och det kan man ju bli, ifall man känner sig missförstådd. Men istället för att bara förklara sådana situationer med "makten" och hierarkier, tror jag det kan vara mer konstruktivt att anlägga också andra vinklar. Annars riskerar man att bädda för "kränktheten" och avskär i värsta fall också sina egna möjligheter att handla (och blir mer frustrerad). Du refererar till en kommentar på ditt inlägg igår, och kommenteraren skriver ju att avsaknaden av ett gemensamt språk, gör det svårt att förstå. Det är värt att ta i beaktande, i allra högsta grad, och då tänker jag t ex också på ifall akademiska texter når en publik, utanför kretsen av de redan invigda - eller riskerar teorin att bli ett självändamål, så att bara de läser och förstår som intresserar sig för just den teorin? Där får man väl som skribent fundera, vad som är viktigt för en och vad man vill med sina texter. Man kan också fundera på missförstånd i förhållande till genrer. Ifall man t ex skriver debattartiklar, som byggs genom att föra fram argument för och emot något, så gäller "det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta". Ifall man skriver essäistik, skriver experimenterande och öppet, och inte för att driva en fråga utan för att vända och vrida, undra och fråga, inte nödvändigtvis komma fram till ett svar eller bevisa något - då gäller något annat i förhållande till det dunkla och det får en rätt central plats för resonerandet, för det uppmuntrar till reflektion. Så att.. jag tror man kan försöka tänka på och markera vilken genre man skriver i, för att underlätta för läsaren att förhålla sig till texten och förstå.Ann-Helennoreply@blogger.com