tag:blogger.com,1999:blog-2918475087448292262.post8110820345495488721..comments2024-03-23T18:57:41.646+01:00Comments on Flyktlinjer: Källkritik och andra problematiska förslag på lösningarEddyhttp://www.blogger.com/profile/15604918466067481109noreply@blogger.comBlogger1125tag:blogger.com,1999:blog-2918475087448292262.post-8632883478584396952018-03-14T21:12:51.444+01:002018-03-14T21:12:51.444+01:00
Walter Benjamin: “Kapitalismen som
religion” (fra...<br />Walter Benjamin: “Kapitalismen som<br />religion” (fragment från 1921, fulltext)<br /><br />Kapitalismen kan betraktas som en religion, dvs kapitalismen tjänar väsentligen tillfredställandet av<br />samma besvär, kval, oro, som tidigare de så kallade religionerna gav svar på. Påvisandet av denna<br />religiösa struktur hos kapitalismen – inte bara, som Weber menade, en religiöst betingad skapelse<br />utan ett till sitt väsen religiöst fenomen – skulle idag fortfarande leda på avvägar i form av en<br />måttlös universalpolemik. Senare kommer detta emellertid att överblickas.<br />Tre drag hos kapitalismens religiösa struktur går det emellertid att få kunskap om redan nu. För det<br />första är kapitalismen en ren kultreligion, kanske den mest extrema som någonsin existerat. Allt i<br />denna är meningsfullt endast i omedelbar relation till kulten, den känner ingen särskild dogmatik,<br />ingen teologi. Ur detta perspektiv framträder utilitarismens religiösa nyans. Med denna kultens<br />konkretion sammanhänger ett andra drag hos kapitalismen: kultens permanenta varaktighet.<br />Kapitalismen är firandet av en kult sans rêve et sans merci. Det finns här ingen “vardag”, ingen dag<br />som inte är festdag i den fruktansvärda meningen av ett utvecklande av alla möjlig sakral pompa, en<br />yttersta anspänning hos den tillbedjande. Denna kult är för det tredje något som skapar skuld.<br />Kapitalismen är förmodligen det första fallet av en kultisk praktik som inte renar från synd, utan<br />skapar skuld. Därigenom har detta religionssystem sin plats i en oerhörd nedstörtande rörelse. Ett<br />oerhört skuldmedvetande, som inte vet hur det skall rena sig från synd, griper till kulten – inte för<br />att rena från denna skuld, utan för att göra den universell, för att hamra in den i medvetandet och<br />sist men inte minst inbegripa Gud själv i denna skuld, för att så äntligen intressera honom själv för<br />reningen från synden. Detta kan här alltså inte förväntas ske genom kulten som sådan, men inte<br />heller i ett reformerande av denna religion – som tvunget skulle hålla fast vid något i den man ser<br />sig förvissad om – och inte heller i ett avvisande av den. Det ligger i väsendet hos den religiösa<br />rörelse som kapitalismen utgör att den håller ut till slutet, ända tills Gud blivit helt skyldig och man<br />uppnått det förtvivlans världstillstånd som är det enda man ännu sätter sitt hopp till. Däri ligger det<br />historiskt oerhörda i kapitalismen, att religionen inte längre utgör en reform av varat utan<br />söndersmulandet av det: Utvidgandet av förvivlan till ett religiöst världstillstånd ur vilket<br />frälsningen är att vänta. Guds transcendens har fallit. Men han är inte död, han har dragits in i<br />människans öde. Denna planenet människans passage genom förtvivlans hus i sin banas absoluta<br />ensamhet, är det ethos som är bestämmande för Nietzsche. Denna människa är övermänniskan, den<br />förste som börjar att vetande fullfölja den kapitalistiska religionen. Det fjärde draget är att Gud<br />måste hållas hemlig för den, och får nämnas först då skyldiggörandet av honom nått zenit. Kulten<br />firas inför en outvecklad gudom – varje föreställning, varje tanke på honom, bryter den hemlighet<br />som hans fullbordan utgör.Alan Fordhttps://www.blogger.com/profile/18145656617531585004noreply@blogger.com