tag:blogger.com,1999:blog-2918475087448292262.post1966465897304236963..comments2024-03-23T18:57:41.646+01:00Comments on Flyktlinjer: Om bokens och läsandets status i dagens samhälleEddyhttp://www.blogger.com/profile/15604918466067481109noreply@blogger.comBlogger3125tag:blogger.com,1999:blog-2918475087448292262.post-68132083670444430012016-09-22T12:49:58.322+02:002016-09-22T12:49:58.322+02:00Översiktsböcker och pedagogiskt upplagda läroböcke...Översiktsböcker och pedagogiskt upplagda läroböcker blir vanliga och vanligare, och det ligger helt i linje med rådande syn på kunskap. Ett bestämt, kvalitetssäkrat innehåll ska så snabbt som möjligt konsumeras och resultatet av studierna kontrolleras. Det är en STOR skillnad om man jämför med hur det var förr. När jag läste A-kursen i Etnologi läste vi flera avhandlingar och många artiklar. Vi befann oss redan som nybörjare när forskningsfronten. Även om det var svårt var det inspirerande, och jag älskade när mina lärare tipsade om andra böcker. Det har jag slutat göra, för det gav bara upphov till suckar och frågor om man skulle läsa det OCKSÅ, som det vore ett straff att läsa.<br /><br />Mina barn har överösts med böcker genom alla år, och de får alltid en bok eller två i födelsedagspresent eller julklapp, vid sidan av annat, för att jag vill inspirera dem. De vet att de inte måste läsa, men de gör det ofta ändå och ibland har det blivit riktiga lyckträffar. <br /><br />Den syn på kunskap som idag är rådande på högskolan är allt annat än bildningsfrämjande, och det går hand i hand med synen på läsning. Det oroar mig enormt mycket, för det hänger ihop med demokratin och den långsiktiga hållbarheten.Eddyhttps://www.blogger.com/profile/15604918466067481109noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2918475087448292262.post-89058730406624453322016-09-22T09:57:17.289+02:002016-09-22T09:57:17.289+02:00Jag läser mycket, flera timmar varje dag. Böcker a...Jag läser mycket, flera timmar varje dag. Böcker alltså. Mina barn ser mig nästan alltid läsa, hemma, och diskutera det jag läser, främst med maken men också på forum, eller på försök med dem. Läser de? Inte mycket ... än. Men, jag ser nyfikenheten växa hos dem, insikten att man kan få något via böcker som man inte kan få på annat sätt. De gillar ju att diskutera, och de vill <i>lära</i> sig saker. Men det tar tid att läsa. Tid de sällan tar sig. Äldste sonen har läst en del filosofiska texter, och tycker det är kul att diskutera. Jag tror det håller på att väcka syskonen lite. Tänker det är en långsam process.<br /><br />Datorspelande kan naturligtvis inte ersätta läsning, att tänka och reflektera. Men det är inte en helt värdelös verksamhet. Om man lyssnar på sin spelande tonåring blir man faktiskt förvånad över kommunikationen, samtalen. De är inte alltid triviala och ytliga. <br /><br />I våras läste jag en intressant bok, Demokratins röst (http://www.bokus.com/bok/9789187932069/demokratins-rost/), som handlar om litteraturens värde för demokratin. Och nu läser jag Tankar om läsning, http://www.bokus.com/bok/9789198083279/tankar-om-lasning/. Intressant. Men problemet är ju att nå ut till de inte redan frälsta. Det är som du skriver, inte förrän man läser som man förstår vikten av att läsa. Iofs har jag personligen aldrig ifrågasatt den. När jag var tonåring på åttiotalet fanns det inget annat att göra än att läsa när man hungrade efter något som kunde stimulera intellektet. Vi hade typ tio böcker hemma, man hade åsikten att böcker förstörde estetiken i hemmet. Jag läste uppslagsböckerna, tre stycken, slet ut dem. Och så bodde jag förstås på biblioteket. Dvs, det kan hända att man fastnar i att läsa trots frånvaro av förebilder. Eller att man inte gör det, trots förebilder. Svårt att veta hur man ska göra.<br /><br />Intressant det du skriver om källtexter, Eva. Jag har automatiskt själv letat källtexter när jag läste idéhistoria. Jag vill inte läsa <i>om</i> Nietzsche eller Weber eller Schopenhauer eller vem det nu var, jag vill läsa <i>av</i> dem. Nu hade vi för all del faktiskt källtexter varje vecka också tillsammans med översikterna, så jag kan inte klaga på det upplägget. Det är ju urfånigt att rapa upp vad någon har sagt, som man läst i en översikt, utan att ha läst källan själv. Det känns inte som kunskap, det känns som utantillfakta, en helt annan sak.<br /><br />Men jag förvånas, i de distanskurser jag läser, hur ofta frågan om <i>exakt</i> vad man ska läsa kommer upp. Rädslan att "läsa fel". Jag förstår inte hur man kan komma på tanken att fråga. Det är ju bara att läsa på. Jo, jag förstår iofs rädslan att läsa fel, rädslan att inte hinna med om man läser långsamt. Då måste man prioritera. Men allvarligt talat är det inte särskilt mycket att läsa, tycker jag ...<br /><br />Camillahttp://triloger.senoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2918475087448292262.post-47627552939232678372016-09-22T09:12:59.910+02:002016-09-22T09:12:59.910+02:00Mycket intressant läsning. Hur ser du på det här m...Mycket intressant läsning. Hur ser du på det här med mängden översiktslittertur på kurser? Har själv skrivit i utvärderingar att det kan bli för mycket översikter och yta i en grundkurs och för lite fördjupning. Visst, den intresserade studenten läser vid sidan av kursen också men det är inte självklart att man på egen hand i ett helt nytt ämne så lätt kan hitta godbitarna. Översiktslitteraturen kanske nämner dem men, som sagt, så ytligt att man inte får en susning om vad titlarna på t ex olika verk döljer. Detta har bidragit till att jag enbart på omvägar och långt senare fått reda på mer intressanta ingångar i ett ämne. Det har förvånat mig att sådant inte ansetts relevant på en grundkurs. Varför finns det en ovilja att gå direkt till källor, att hålla seminarier där man enbart går igenom källtexter och först utifrån dem läser och samtalar kring kontexten? Isället lägger man fokus på kontexten och man kommer nätt och jämnt fram till saken. Allt blir bara diffusa linjer, orsaker och verkningar av..ja vadå?! Man har ju knappt läst vad någon nämnd känd gubbe verkligen skrivit. Man riskerar att intresset svalnar. <br /><br />Ämnet som jag främst här tänker på är idéhistoria. Det är bland det mest intressanta jag läst men då syftar jag på det jag själv fiskat fram, absolut inte kurslitteraturen! Fokus var på så trista böcker att jag inte ens ville tenta av dem. Om kursen mer hade behandlat minst ett antal källtexter i veckan och man utifrån dem själv hade läst sig till eller fått föreläst för sig om kontexten hade jag gjort tentorna. Kanske var/är jag bara en dum student som inte fattade poängen. Men vet att jag absolut inte var ensam om att uppleva att det verkliga lärandet skedde vid entimmesseminarierna vi hade alltför få gånger på allt för få källtexter. Däremot lades alltför mycket tid på långa föreläsningar på kontexten. Mindre lyckad fördelning av tid och resurser.<br /><br />EvaAnonymousnoreply@blogger.com