Det är nu lite över ett och ett halvt år sedan som jag började förändra både mitt liv och inställningen till mig själv. Förändringen inleddes av en slump, men den hade förberetts länge. Och det är väl så det är med alla varaktiga förändringar. Först förbereder man sig mentalt och sedan följer allt det andra, inte sällan som ett resultat av slumpen.
Med åren har jag insett att jag är hyperkänslig, både för vad som händer inom mig och runt mig, liksom i samhället och världen. För att inte gå under tvingades jag tidigt i livet lära mig hantera svängningarna i humör, psykologisk status, hälsa och kulturell och social förändring. Det är och har varit en berg-och-dalbana och jag är idag tacksam för att backarna samt svängningarna inte är lika våldsamma som de var i unga år. Jag har med åren blivit mycket bättre på att lära mig vilka signaler som betyder något och bör tas i beaktande och vilka jag kan (och ofta bör) ignorera, men det är fortfarande något jag jobbar med. Riktigt tyst och stilla är det aldrig.
För ett och ett halvt år sedan, tidigt på hösten 2017, mådde jag inte alls bra. Varken fysiskt eller psykiskt. Jag oroade mig för min egen hälsa lika mycket som för utvecklingen i vårt land, läget i världen och klimatet. Jag sov dåligt, hade problem med magen och kände mig stressad för minsta lilla. Jag åt regelbundet mediciner för att dämpa inflammationer, för att lindra värk, hindra förkylningar och minska magproblemen och förbygga astman. Jag tyckte nog att det var okej, jag hade vant mig vid att må dåligt och tänkte inte särskilt på det. Fast jag oroade mig allt mer och jag inser idag hur dåligt jag faktiskt mådde där och då.
Jag har alltid experimenterat med olika saker för att lära mig bli bättre på att hantera den jag är och hur jag fungerar och det var när jag läste en artikel om hälsovinsterna med resistent stärkelse och började äta rå potatis som förändringen av mitt liv inleddes. För jag märkte omgående en tydlig förändring. På bara några dagar lugnade magen och hela tarmsystemet ner sig. Hela jag lugnade bokstavligen ner mig, det var en MÄRKBAR förändring.
Senare på hösten köpte jag av en slump en bok om antiinflammatorisk mat som jag sträckläste under en tågresa mellan Stockholm och Göteborg. Det var som en helt ny värld öppnades upp för mig, en värld av nya, experimentella möjligheter. Jag slutade äta kött, främst av etiska skäl, och började äta mer grönsaker och bär. Jag la av helt med socker och drog ner på kolhydrater. Inte så att jag anammade någon speciell diet, men jag accepterade och förhöll mig till ett par nya principer ifråga om maten; framförallt MÅNGFALD. Jag slutade äta för min och den goda smaken i munnens skull och började fokusera på mikroberna som lever i tarmarna. Jag började lyssna på deras signaler och lever sedan dess allt mer i harmoni med bakterierna, vilket gjort att jag idag inte äter några antiinflammatoriska värktabletter, ingen magsårsmedicin och i princip använder jag varken förebyggande eller akut astmamedicin. Det är en markant skillnad. Jag har dessutom gått ner 10 kilo i vikt och är inte alls lika ofta förkyld.
Det finns ett före och ett efter att jag började äta potatismjöl uppblandat i vatten och lite äppelcidervinäger varje dag, för rå potatis är inte särskilt gott även om det gjorde gott för mig. Efter att jag la om kosten och kände mig allt bättre peppades jag att ändra fler saker. Ja sa till exempel upp mina dagstidningar och minskade mitt engagemang på sociala nätverk. Jag insåg att det inte var fler och tätare uppdateringar av nyheterna jag behövde, utan djupare analyser av samtiden. Det var är känns fortfarande som en befrielse att slippa matas med potentiellt oroande notiser om än det ena än det andra som jag förväntas vara intresserad av och istället läsa böcker om hälsa och forskning om kropp och själ, vilket är vad jag läser till morgonkaffet idag. Många böcker har det blivit, och mycket har jag lärt mig och kunnat integrerar i mitt nya liv.
I augusti förra året slutade jag äta gjuten och även om förändringen inte gick lika snabbt som när jag började äta resistent stärkelse märkte jag efter ungefär en månad en tydlig skillnad till det bättre. Det var som en ro spred sig i kroppen, som om intrycken minskade eller förändringshastigheten sjönk och topparna och dalarna slätades ut. För snart ett halvår sedan började jag meditera, vilket jag tänkt på väldigt länge och i perioder försökt experimentera med utan att riktigt veta något om det. Efter att jag börjat läsa lite mer systematiskt om motion, kost och mindfulness bestämde jag mig för att ge det ett år och sedan början av december mediterar jag en halvtimme varje dag. Redan efter en vecka kände jag stor skillnad, sedan har det gått i vågor. Innan sommaren ska jag göra en halvtidsutvärdering, men jag känner att det hjälper mig bli mer balanserad och stresstålig, mer närvarande och lugn. Inte bara när jag mediterar utan framförallt i vardagen och på jobbet.
Jag är ingen sökare, jag är en nyfiken upptäckare. Jag vill må bra och jag vill lära mig förstå både mig själv och min omgivning. Att jag blev forskare är ingen slump, det känns allt mer som en nödvändighet. Det var antingen det eller undergången, känns det som idag. Det jag söker är självkännedom men det jag får är kunskap om livet. Därför engagerar jag mig så i utbildningsfrågor, för jag ser självkännedom som nyckeln till både hälsa och hållbarhet. Känner man inte sig själv och är man inte nöjd med den man är kan och kommer man aldrig att kunna lyfta blicken för att se sina medmänniskor i ögonen och upptäcka att de, oavsett varifrån de kommer och hur de ser ut också är människor med önskningar, farhågor och rättigheter. Vi är alla del av livet på jorden och är alla beroende av både varandra och mikroberna som var här LÅNGT före oss.
Människa blir man tillsammans och hälsa är resultatet av samverkan, skulle man kunna sammanfatta det jag lärt mig hittills.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar