Tålamod är nyckeln till all varaktig framgång

För många år sedan nu körde Carlsberg en reklamfilm som var ett filmklipp från filmen En iskall i Alexandria (från 1958), som handlar om några soldater som måste korsa öknen för att nå sina kollegor. Hela filmen igenom talar de om och längtar efter sen iskalla öl som de ska dricka när de kommer fram. Reklamfilmen var i form av scenen där de sitter vid bardisken och får sig ölen serverad, och slogan (som också hämtades från filmen) var: Worth waiting for!

Vad anses vara värt att VÄNTA på idag när allt ska gå snabbare och snabbare och allt mer köps på kredit? Inte ens kunskap anses vara värt att vänta på. Tiden som studenterna tillbringar på högskolan anses vara för lång och politikerna vill korta den; givetvis utan kvalitetsförlust (obs ironi). Utbildning går inte att skynda på, lärande tar den tid det tar. Om det sprider sig en känsla av otålighet i skolan och på universitetet uppstår det stress, vilket hämmar inlärningen och kunskapskvaliteten.

Många unga drömmer idag om att bli influensers, och en YouTube-kanal är onekligen en snabb väg till kändisskap och rikedom. För de ytterst få som lyckas, vill säga. De kommersiella TV-kanalerna översvämmas av casinoreklam. Det är tecken i tiden och det säger något. Vad som beror på vad går dock inte att uttala sig om med säkerhet. En sak vet vi dock, att all verklig och varaktig lycka och framgång kräver TÅLAMOD. Unga som drömmer om att bli fotbollsproffs är väl medvetna om den berömda 10000-timmarsregeln. Läser också på nätet om det berömda Marsmallowtestet, som är en annan indikation på att det finns ett samband mellan förmågan att kunna vänta (eller i alla fall att kunna finna strategier för att uthärda väntan) och lycka och framgång i livet.

Senare studier visar på ett möjligt samband mellan möjligheten att kunna vänta och att prestera väl på intelligenstester.[1] Forskning tyder även på att dessa personer med tålamod har mer aktivitet i prefrontala cortex. [1] Det verkar dock inte vara fallet att vissa är födda med egenskapen tålamod, utan snarare lyckas fokusera sin uppmärksamhet på annat än den frestelse som ligger direkt framför dem. Den prefrontala cortexen, vårt arbetsminne, kan vara extra viktigt i detta fall då det hjälper oss att fokusera på vår uppgift även vid distraktion.[1]

På senare tid har jag läst en hel del om hjärnan och vikten av att sova minst åtta timmar per natt för att kunna prestera på toppen av sin kognitiva förmåga. Jag har även både läst om och själv börjat praktisera meditation för att hantera den ökande graden av stress som jag känner i arbetslivet. Det verkar finnas massor av belägg för att mental träning ger resultat, även om det tar tid. Jag mediterar en halvtimme per dag och har bestämt mig för att fortsätta göra det under hela 2019. Även om jag redan känner stor skillnad tänker jag att det krävs minst ett års övning innan det går att säga något säkert om effekten. Trots att jag alltid känt mig rastlös inser jag, när jag tänker tillbaka på vem jag var och hur jag tänkte, att det som verkligen betytt något för mig är det jag tvingats vänta på. Och eftersom det finns massivt forskningsstöd för att tålamod är positivt och viktigt på en hel lång rad olika sätt, vill jag lyfta detta och påminna om att vi vet att det inte finns några genvägar till hälsa, lycka, framgång och intellektuell utveckling. Tar vi inte till oss dessa kunskaper kan det sluta med en förskräckelse. Klimatet som är en förutsättning för livet på jorden, till exempel, utsätts för enorm press av mänsklighetens samlade brist på tålamod.

Vi är alla beroende av att utbildningssystemet fungerar och verkligen leder till kunskap. Vad händer med kvaliteten i lärandet om skolan slår in på samma väg som näringslivet och stressar och pressar den uppväxande generationen att visa resultat, snarare än faktiskt och på riktigt lära för livet? Vad händer om otålighet blir en dygd, istället för tålamod, uthållighet och tillit? Om inget är värt att VÄNTA på, vad handlar då livet och samhället om?

Jag följer med fasa det oerhört viktiga arbete som utförs av tankesmedjan Balans, som just nu granskar hur de folkvalda politikerna tänker och agerar på skolområdet. Det är verkligen skrämmande läsning. Politikerna talar om SATSNINGAR på skolan för att locka väljare, men i själva verket handlar det om nedskärningar. För att rättfärdiga besluten och för att få det att framstå som att man har koll hävdar många att man effektiviserar skolverksamheten, vilket alltså är omöjligt. Vi får den skola vi betalar för och den kunskapskvalitet vi skapar förutsättningar för, det vill säga den skola och kunskap vi förtjänar.

Tid anses vara pengar, det är den bärande tanken i samhället och kulturen idag. Det är också elefanten i rummet, som vi alla förr eller senare kommer att tvingas hantera. Ju förr desto bättre, för ingen kan säga att vi inte visste eller förstod vartåt det håller på att barka. Snabbare är inte bättre och det går inte att köpa sig lycka, hälsa eller varaktig framgång. Tålamod behöver göras till en dygd igen. Den här typen av förändringar genomförs inte i en handvändning, det kommer att ta tid. Låt oss hoppas att det inte är försent att försöka vända skutan. Och låt oss påminna oss om och söka tröst i vetskapen om att forskningen ger stöd för tanken om att allt viktigt och verkligt värdefullt är värt att vänta på.