tisdag 8 januari 2019

Rättvisa

Vad är rättvist? Den frågan fick jag efter att jag retweetade en text av Göran Greider på Twitter där han skrev:
Viktigt meddelande till allmänheten på hela jorden: Öppna dörrarna, gå ut på gatorna, kräv en ny, rättvis och hållbar värld.
Fast jag reagerade egentligen på svaret han fick:
Vad betyder rättvisa ur ett kommunistiskt perspektiv?
Det var den direkta kopplingen till kommunism jag reagerade på. Tanken att kritik mot kapitalism nödvändigtvis blir kommunism. Som om världen var svart eller vit och att det bara fanns två olika sätt att förvalta det gemensamma. Gud hjälpe oss om kommunism är det enda alternativet till nuvarande system, vilket liksom alla system bär på fröet till sin egen undergång. Det finns en hel massa andra vägar fram och mer elaborerade sätt att tänka. Jag svarade:
Ingen aning, jag känner ingen kommunist och ser den ideologin som obsolet. Varför måste begreppet kopplas till ideologi, varför inte filosofi?
Och fick följande reaktion:
Att uttala sig om ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” är provocerande. Rättvisa ur ett filosofiskt perspektiv tror jag är lika knepigt som att definiera ett ”spel”.
På det svarade jag, för jag kände att här fanns någon som nog trots allt ville samtala, inte debattera och förgöra:
Att ge upp och överlämna allt till marknaden finner jag mer provocerande än att försöka finna en väg fram som är hållbar, även om det är svårt.
Marknadsliberaler brukar hävda att allt blir bättre och bättre dag för dag, vilket det finns evidens för. Fast som alltid finns djävulen i detaljerna och vägen till helvetet är förfärande ofta kantad med goda intentioner. Vad betyder det till exempel, och vilka konsekvenser på sikt går att koppla till den drastiska minskningen av insekter, som påverkar småfågelbeståndet, vilket i sin tur påverkar (vad är svårt att uttala sig om)? Vad händer om bin och andra pollinerare försvinner, vilket verkar vara en uppenbar risk? Utarmningen av jordbruksmarkerna som gör att matens näringsinnehåll minskar? Skövlingen av regnskogar och minskad biologisk mångfald? Global uppvärmning? Eller antibiotikaresistens som går att koppla till den industriella köttproduktionen? På det stora hela blir det mesta helt klart bättre, men det betyder inte att nuvarande system är det enda och bästa. De snabbt växande klyftorna som kapitalismen ger upphov till är ett allvarligt hot. Frågan om rättvisa är därför viktigare än kanske någonsin förr, tänker jag. Det är därför jag engagerar mig i sociala nätverk, inte för att driva opinion utan för att väcka tankar och testa idéer. Svaret jag fick löd:
Måhända att marknaden provocerar. Å andra sidan, marknaden är mindre skrämmande än planekonomi och en kollektivistisk stat. Läs gärna ”the Harvest of Sorrow” av Robert Conquest. Boken ger bra historiskt tillbakablick och en otäck beskrivning av ngt som ofta skönmålas.
Visst har Sovjetkommunismen många liv på sitt samvete, liksom Kina. Båda systemen satte människans grandiositet framför kunskap och kritisk analys, vilket ledde till KATASTROFALA konsekvenser. Och kommunism har inte minst i Venezuela visat sig vara potentiellt förödande, det går inte att förneka. Men eftersom vi inte har facit i hand vad gäller konsekvenserna av den kapitalistiskt drivna, industriella produktionen av mat bör man iaktta försiktighet. Bara för att kommunism är fel betyder inte att kapitalism automatiskt blir rätt. Min replik blev därför:
Det finns en väg mellan också. En oprövad väg som handlar om balans mellan både och, istället för kamp mellan antingen eller. Rättvisa uppstår mellan människor, den är inget i sig; tänker jag.
Som resulterade i följande svar:
En väg emellan låter bra. Exempel? Mellan människor i förhållande till vad? Det finns inte mycket som är invariant och vad som skiftar bör också påverka förhållandet mellan individer och således rättvisebegreppet. Jag tänker att det är en förhandlingsfråga och inget som uppstår.
Samtalet fortsatte. Jag svarade:
Jag tänker på rättvisa som ett mellanrum som båda parter accepterar och respekterar. Idag växer klyftor mellan människor som sliter isär samhället, vilket är destruktivt för alla. På olika sidor av en klyfta växer ömsesidigt förakt.
Det är en tanke jag ofta återkommer till. Min nästa bok handlar om det där gäckande och svårdefinierade mellanrummet som det är så lätt att ta för givet, men som måste respekteras för att inte samhället ska implodera under trycket av sina egna inre spänningar. Tanken om RÄTTVISA som ett mellanrum fångade jag i flykten, vilket stärker mig i övertygelsen om att kunskap finns överallt, om man bara lär sig se, förstå och fånga tillvarons flyktlinjer. Det ovanligt respektfulla utbytet av tankar på Twitter, som jag hyser ett högst ambivalent förhållande till, avslutades på följande sätt, vilket jag är glad och tacksam för:
I acceptera och respektera läser jag in att förhålla sig till. Jag håller nog med dig i sak. Tack för kul samtal! Jag önskar dig en trevlig lördag.
För att uttala sig om något måste man läsa in sig på ämnet, sägs det. Jag håller inte med om det, inte om man har för avsikt att interagera på Twitter eller skriva ett blogginlägg. Självklart känner jag till Rawls med flera, men jag är inte intresserad av att kasta referenser i ansiktet på andra, det är inte en bra början på ett utbyte av tankar mellan människor som vill förstå varandra. Jag tror på kraften i samtalet och menar att det är viktigare att våga tänka själv och utsätta sina tankar för granskning än att ängsligt vända sig till klassikerna varje gång man ska uttala sig om något, alternativt sätta andra på plats med hjälp av andras renommé. Jag läser klassikerna och arbetar ständigt med viktiga tänkares verk på alla områden jag är intresserad av, men jag ser också på bildning som de neurala spår som finns kvar efter att jag glömt vad jag lärt mig (vilket jag bloggade om för ett tag sedan). Om jag vill tala om Rawls tankar, eller om någon annan tänkares verk, vill jag göra det med hen, inte med någon självutnämnd auktoritet på området som anser sig veta bättre.

Jag har inte formulerat någon ny teori om rättvisa, men jag har försökt visa på vikten av samtal om angelägna frågor i vardagen, för att uppnå ömsesidig förståelse för och för att hjälpa varandra att förstå den komplexa värld vi lever och både påverkar och påverkas av i vår strävan efter att få livspusslet att gå ihop.

Inga kommentarer: