Tyvärr verkar det som vi glömt och därför bortser från en vital del av lärandets process, nämligen förbindelseledet mellan viljan att veta och resultatet av studierna. Idag betraktas vägen mot bättre vetande allt mer som en meningslös transportsträcka. Därför tror allt fler att lärande går att styra, allt mer effektivt och allt snabbare, utan att kvaliteten påverkas. Kunskap förväxlas allt mer med information och utbildning förväxlas därmed med överföring. Lärare och kompetensen att lära framstår med dagens syn på kunskap allt mer som hinder på vägen mot mål och resultat.
Idag läggs en växande andel av medlen som investeras i utbildningssystemet på kontroll och styrning av lärandeprocesser, mot på förhand bestämda mål. Lusten att lära antas kunna väckas med högre lön för lärarna och med välbetalda anställningar för elever och studenter som tar sig igenom systemet och plockar ut sin examen. På ytan är allt frid och fröjd. Alla nyckeltal som följs upp pekar i rätt riktning. Ändå växer den diffusa känslan hos allt fler, att något inte står rätt till. Allt fler lärare vittnar om trötthet, både fysiskt och mentalt. En del slutar. Och jag förstår dem, för allt mer av ansvaret för kunskapsutvecklingen läggs idag på lärarna. Utbildningssystemet betraktas som en produktionsenhet som liksom all annan produktion måste visa resultat.
Kunskap och lärande är dock inget RESULTAT. Lärande är något man gör och kunskapskvalitet handlar om vad man vet och kan, inte om vilka betyg man har eller vilka examensbevis man kan visa upp. Problemet är inte betygen eller det faktum att studenter får examensbevis, utan dels att skolor och lärosäten idag förväntas producera resultat, dels att kunskap saknar egenvärde i dagens samhälle. Fokus i utbildningssystemet har flyttats från lärande till produktion av jämförbara nyckeltal, från innehåll och kunskapsengagemang till yta och tomhet.
Vi måste hitta tillbaka till lusten att lära. Förmågan att lyssna, både på vår egen inre röst och på samhällets långsiktiga behov, behöver värnas och utvecklas. Lärande är inte alltid roligt, men förvärvad kunskap gör skillnad och är alltid mödan värd. Istället för styrning och kontroll behövs öppenhet och transparens, frihet och ansvar. Även det är kompetenser som har med lärande att göra, livslångt lärande. Att lära för livet är att leva för att LÄRA. Jag blev lärare för att jag ville lära, inte för att målstyra produktion av nyckeltal. Jag vill upptäcka ny kunskap tillsammans med studenterna som läser på kurserna jag är inne på, inte kontrollera att regler följs och att svaren som ges stämmer överens med facit.
Lever man för att lära är frågorna alltid viktigare än svaren, liksom förmågan att ändra uppfattning och lära om. Kunskapens värde handlar inte om hur säker eller korrekt den är, utan om hur användbar den är. Livet är lärande och lärande livet. Framtiden blir till idag, den finns inte förrän den realiserats. Framtiden är öppen och den bestäms delvis av handlingarna som utförs idag, och handlingar formas av människors drömmar och visioner. När många vill samma sak kommer fler att agera för att drömmen ska bli verklighet. Ingen mur i världen kan stå emot kraften av en enad befolkning som inte ställer upp på det muren står för och som inte accepterar det hinder i tillvaron den utgör. Jag ser dagens syn på kunskap som ett slags mur. Organiseringen av skolan och den högre utbildningen må vara effektiv och målstyrd. Utbildningssystemet producerar mer resultat än någonsin, men därför skapas allt mindre KUNSKAP och allt fler lär sig allt mindre. Det blir så när kunskap förväxlas med information och utbildning anses handla om överföring av fakta.
Vi får den kunskap vi förtjänar och blir alla till i samma process som samhället. Världen är ett slags flöde och kulturen är ett slags anordning som kanaliserar flödet, som utgör hinder för vissa rörelser och underlättar andra. Tillvaron är inte möjlig utan reglering av flödet, men regleringen får inte blir för hård för då stoppas processen, och helt utan reglering riskerar flödet att upplösas i intet. Kunskap kan inte växa där det finns krav. Höga förväntningar är något helt annat, men får man inte misslyckas förvandlas förväntningarna till krav, vilket gör att lärandet hämmas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar