Vi strävar efter en absolut sanning och fullkomlig objektivitet, vilket är bra, förutsatt att man inser att det är mål som aldrig kan nås fullt ut. Men när det kommer till kvalitet är det som vi gett upp och låter massan bestämma. Ifråga om kvalitet är det majoritetens smak som avgör, antingen i en positiv konfirmerade betydelse där majoriteten bestämmer vad som är kvalitet, eller i en negativ bemärkelse där det som är smalt, svårt och som få uppskattar anses vara fint.
Försöken att finna en definition av kvalitet som fungerar överallt är ett hopplöst uppdrag. Det är som guldet vid slutet av regnbågen, så fort man når dit har den flyttat sig. Det existerar inget objektiv mått på kvalitet! Kvalitet är liksom kunskap en process och ett sökande i okänd terräng efter något man vet att man funnit först nar man har det framför ögonen.
Jag värnar kvaliteten i allt jag gör, men skulle vilja vända på det. Jag är kritisk till att kunden bestämmer och finner tanken på att skönhet alltid ligger i betraktarens ögon, och alla former av snobbism och elitism finner jag förkastligt. Därför vill jag har ett mått på kvalitet som kan användas av alla och som inte förändras över tid. Det borde kunna gå att skapa något sådant, även om det är svårt. Nyckeln till framgång är insikten om att kvalitet inte går att MÄTA eller KONTROLLERA, den kan bara upplevas och strävas efter.
Kvalitet är något, men den är inget i kraft av sig själv, den uppstår och förändras i dynamiken mellan. Jag skrev i våras om begreppet kontrapunkt och de tankarna är jag inte riktigt färdig med. Kvalitet skulle kunna vara något sådant. "Ett strukturerat spel mellan melodiska linjer." Kontrapunkt är inget i sig, det är det som händer mellan. Och det som händer mellan är sig aldrig likt även om det alltid är det samma. Det finns inget ett till ett förhållande i relationen mellan kvalitetens subjekt och objekt, tänker jag. Kvalitet är en upplevelse, men för att det ska vara meningsfullt att tala om KVALITET kan det inte vara vilken upplevelse som helst. Kunden har inte alltid rätt.
Kvalitetsutveckling bygger på ett slags evolutionärt spel mellan ett överflöd av möjligheter och en begränsad miljö, det är en dynamisk process utan mål som lever sitt eget liv. Om kontrapunkt handlar om improvisationer förstår jag kvalitetsarbete som ett sätt att arrangera arbetsförhållandena genom att skapa motrörelser som kan ta vara på dynamiken som uppstår mellan. Jag tänker att jazzimprovisation som handlar om att bygga upp en harmonisk dynamik. Improvisatören tänjer på det ursprungliga temat och utforskar dess gränser och skapar något nytt och eget mellan det givna och det som sker i stunden, tillsammans med publiken. Det är både unikt och igenkännbart samtidigt. Det är en mycket speciell kvalitet som håller på att gå förlorad i dagens samhälle där specialiseringen hela tiden utmanar gränserna för det möjliga och där effektivitet och kvantitet är viktigare än kvalitet. Det står alt mer klart att ett målsäkrat och kvalitetskontrollerat mätbarhetssamhälle INTE leder till kvalitet.
Själva poängen med denna typ av definition är att det INTE går att definiera eller beskriva kvaliteten i detalj, eftersom det handlar om aspekter av livet och tillvaron som är vaga till sin natur. Associationer kräver en bred uppsättning kunskaper om en rad OLIKA områden, som kombineras och ger fördjupad förståelse för HELHETEN. Bara så kan verklig kvalitet växa fram, mellan. Det samhälle som idag håller på att administreras till döds bygger informationsspridning och faktaöverföring. Kvalitet handlar om att göra något eget och unikt i ett helt annat sammanhang, av kunskaperna, erfarenheterna man har och sammanhanget man befinner sig i. Och det går inte att mäta eller kontrollera. Där och när kvaliteten finns och omsätts i handling vet man, och eftersom kvalitet inte är ett mål utan ett tillstånd krävs det lyhördhet, respekt och arbete för att hålla en hög och jämn kvalitet över tid. Kvalitet är liksom kunskap en OMVÄG och ofta måste man gå vilse för att hitta rätt eftersom det är genom misstag och misslyckanden man lär sig förstå var gränserna går.
Jag tänker ofta på något jag kommit att kalla indirekt kunskap; detta att lära sig saker i andra sammanhang än det de är avsedda och designade för. Det menar jag skulle kunna liknas vid kontrapunkt, och det är hur som helt antitesen till kvalitetsstyrning. Det är så jag har lärt mig, vilket avspeglade sig i urusla betyg, men också i det faktum att jag faktiskt skaffade mig kunskap för livet när jag gick i grundskolan. Det man talade om på religionen föll på plats under historielektionen, och jag lärde mig svenska på historielektionen och så vidare. När jag läste dagstidningen eller såg på TV, eller var ute i skogen med kompisar, det vill säga när jag gjorde något helt annat, utvecklades kunskapen när jag såg allt fler samband mellan. Både kunskap och kvalitet uppstår i dynamiken och spänningsförhållandet mellan teori och praktik som alltid skaver lite.
Det där skavet är det viktiga. Kvalitet är liksom ljuv musik resultatet av resonans, inte en exakt och brusreducerad, livlös frekvens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar