söndag 21 oktober 2018

Kritiskt företagsekonomiskt tänkande

Ännu en session. Fler tankar och mer eller mindre sammanhängande reflektioner och fria associationer. Kritiskt tänkande handlade det om; olika sätt att se på och hantera kritiskt tänkande på högskoleutbildningar och i forskningen.

Först den helt avgörande skillnaden mellan detta att vara kritisk och att framföra kritik. Vem som helst kan framföra kritik, men att tänka kritiskt är ett förhållningssätt eller en färdighet som kräver att man har en idé om hur det skulle kunna vara istället. Innan man kan komma vidare i en diskussion om detta angelägna ämne måste man även skilja ut Kritisk teori och vara på det klara med att det är just en teori, det vill säga en modell eller tanketradition. Problemet idag är att det sällan fins tid att reda ut och bygga upp förståelse för grundförutsättningarna för det ämne man diskuterar.

Ett citat kom upp, ett förslag på beskrivning av vad kritiskt tänkande skulle kunna handla om. Det tillskrevs konstnären Nils Dardell som lär ha sagt: Varför inte tvärtom? Fast det är också ett citat som i dokumentären om finansmannen Jan Stenbeck ansågs beskriva hans inställning till det mesta. Kanske passar citatet bättre för att beskriva vad kreativitet är, fast å andra sidan hänger dessa saker ihop. Det går inte att vara kreativ utan att äga förmågan till kritiskt tänkande, och utan kreativitet är det svårt att utveckla och förfina den kritiska förmågan.

Kan man utbilda någon i kritiskt tänkande? Det står i högskolelagen att vi ska utbilda studenterna i kritiskt tänkande, först inledningsvis på en grundläggande nivå och sedan genom att skapa progression. Hur mycket kritiskt tänkande ligger bakom den formuleringen, kan man undra? Det är lätt att säga och ge någon annan i uppdrag att utföra en skräddarsydd tjänst, men en helt annan sak att utföra ordern med önskat resultat. Visst kan man formulera mål och skapa dokument som visar att man tänkt rätt, men för att utfallet ska bli som man tänker sig krävs något helt annat och frågan är om det är möjligt att uppnå målet, annat än i något slags instrumentell eller formell mening, på pappret. Jag tror rent allmänt att det är svårt att styra någon annans kunskapsutveckling och handlar det om kritiskt tänkande tror jag det krävs att den som ska lära både vill, förstår och utför arbetet helt på egen hand. Som lärare kan man övervaka processen och bedöma resultatet, men inte mer än så.

Var ska det kritiska tänkandet praktiseras och hur skiljer det sig åt på olika nivåer i det akademiska systemet? Som lärare har man att förhålla sig, dels till: Högskolelagen och högskoleförordningen. Dels till: Utbildningsplaner och kursplaner. Dels till: Scheman, lektioner och seminarier: Dels till: Examinationer, som ska vara rättssäkrade. Kritiskt tänkande är lätt att säga och alla håller med om att högskolan inte ska vara okritisk, men vad betyder det och hur examinerar man kritiskt tänkande? Det är inga lätta frågor och ju svårare och mer abstrakt problemet är desto mer tid behövs för att bringa reda i saken. Vad innebär kritiskt tänkande i ovanstående nivåer/aspekter av undervisningens praktik, på formell nivå, i skrivningarna och informellt, i undervisningsvardagen? Under vilken kategori i utbildningsplanernas stipulerade rubriker hör det kritiska tänkandet hemma? Är det under: Kunskap och förståelse? Eller: Färdighet och förmåga? Jag vet inte, men lutar åt att det är en kvalitet som ska genomsyra alla nivåer och kategorier. Fast tvingas jag välja skulle det bli under: Värderingsförmåga och förhållningssätt, vilket är den mest abstrakta kategorin.

Högskolans uppdrag utgår från samhällets och demokratins långsiktiga behov av kritiskt, självständiga och ansvarstagande medborgare. Högskolans verksamhet handlar ytterst om att skapa ny kunskap och om att förvalta resultatet av det kritiska, självständiga och ansvarsfulla arbetet. Det är lite av en paradox att kvalitet i utbildning idag allt mer handlar om att målstyra och kontrollera, när vi vet att ny kunskap är just ny och därför inte går att styra mot eller kontrollera. När vi får det vi vill ha får vi inte det vi behöver, och vise versa.

Den avgörande frågan är om och hur det kritiska tänkandet praktiseras i vardagen och vad det betyder för lärare och studenter, eller om det är något som sker på formell nivå och lever ett eget liv i dokument och utvärderingar av handlingsplaner och styrdokument. Är tänkandet ens kritiskt om det inte handlar om vardagen och det som sker mellan människor som vill lära sig mer och bättre? Liksom med väldigt mycket annat som rör kultur och komplexitet är det lätt att vara överens och ännu lättare att skriva texter, men att verkligen praktisera kritiskt tänkande är svårt eftersom det är ett undflyende begrepp. Frågan blir därför om det handlar om att visa att man lever upp till systemkrav eller är det något som faktiskt betyder något i vardagen och i praktiken. Det är en samvetsfråga mer än något annat.

Under sessionen lyfts och diskuteras olika sätt att se på kritisk praktik:
Kritik = felfinnande (Här handlar det om att jämföra det som sker och ställa det i förhållande till dokument eller regler, vilket är allt för mekaniskt för att kunna kallas kritiskt tänkande, menar jag)
Kritik = söka logiska inkonsekvenser (Här närmar man sig något som kan sägas vara uttryck för kritiskt tänkande, för logiska inkonsekvenser är alltid kontextuella och därför relativa och föränderliga)
Kritik = modeföljande (Detta sätt att praktisera kritiskt tänkande handlar om att marschera i takt och om att leva upp till normer inom ett ämne, vilket inte är vad jag menar med kritiskt tänkande eftersom det måste vara en individuell handling)
Kritik = ifrågasätta normer och värna miljön (om det görs individuellt och med fokus på den logiska uppbyggnaden av helheten och med förståelse för förändring, är det kritiskt tänkande man sysslar med och det är inget man blir färdig med; det är viktigt)
Habermas kunskapsintressen nämns, vilket leder till fördjupad förståelse för komplexiteten och mångtydigheten. Han talar om tre sätt att närma sig kunskap. För att: 1. Lösa tekniska problem. 2. Förstå världen. 3. Klara av nya situationer samt överskrida dessa. Särskilt den sista punkten fångar det jag menar med kritiskt tänkande. Det handlar om att komma framåt samt om att överskrida och om att aldrig slå sig till ro. Kritiskt tänkande är en DYNAMISK PROCESS.

Man kan, och det görs väldigt ofta, tänka i termer av negationer. Dardel och Stenbeck ovan praktiserade det sättet att tänka. Men, som sagt, är det kritiskt tänkande eller är är det styrt tänkande som håller sig inom givna ramar och därför inte leder till ny kunskap, nya praktiker och normer. Jag är benägen att se det så, att göra tvärtom handlar inte om att söka ny kunskap och heller inte om att överskrida den. Ledarskap och följar- eller medarbetarskap är motsatsen till kritiskt tänkande. Vi ska inte utbilda ledare och följare, vi ska utbilda studenter som är kritiska till både sin utbildning, rådande normer och kunskaper samt sina egna förgivettaganden. Kunskapen är inte högre om den inte kombineras med kritiskt tänkande och förmågan att vända och vrida på den samt relatera den till kontexten där den ska användas. Kan man inte ändra åsikt är det heller inte kritiskt tänkande man praktiserar.

Vad innebär det att utvecklas, som människa och som akademiker. Det är en relaterad fråga. Vad ska stå i centrum för högre utbildning och forskning? Kunskapen, eller lärarna/forskarna, studenterna, akademisk kultur? Jag menar att akademisk utbildning endast kan vara AKADEMISK om kunskapen står i centrum, och den går inte att kontrollera och ingen äger den. Inför den måste man vara anpasslig och ödmjuk, vilket är viktiga delaspekter av kritiskt tänkande.

Sessionens avslutande frågan var: Vad är företagsekonomi, och är den kritisk? Följande förslag till svar lyftes. Företagsekonomi har ett specifikt studieobjekt (företagsekonomi handlar om organisationer och organisering). Den vetenskapliga disciplinen bygger på ett normativt förhållningssätt (organisationernas verksamhet ska förbättras, tyvärr ibland oavsett vad organisationerna sysslar med). Det finns inom ämnet en ambivalent inställning till teori (många vet inte vad teori betyder), samt en bristande tillit till den egna förmågan (ett underdog-ämne). Här finns som jag ser det massor av goda grunder för framväxten av ett kritiskt tänkande, samtidigt som det är uppenbart att det återstår en hel del arbete. Dock är det ovanligt att frågan ställs i dagens akademi och ännu ovanligare att man "vågar" blotta det egna ämnets brister, vilket lovar gott inför framtiden.

Vad ska företagsekonomer syssla med och hur kan man bli bättre på att utveckla olika aspekter av det kritiska tänkande som alla är överens om behövs? För att nå dit måste man klargöra premisserna för ämnet och det som studeras. Vända och vrida på OLIKA aspekter av det som studeras. Individerna måste beaktas i tänkandet: Vem ska lära, vad och varför? Och samhället måste också finnas med i reflektionen: Vad spelar roll egentligen: I alla fall inte endast organisationers väl och ve. Och utan hänsyn tagen till olika typer av forskningsresultat, inte bara från det egna ämnet, kan inget kritiskt tänkande utvecklas: Idag används läroböcker när man skulle kunna använda forskningsartiklar och andra böcker istället, vilket skulle tvinga studenter att utveckla ett eget, kritiskt förhållningssätt och öva dem i förmågan att ta ansvar. För att utbildningens ska kunna sägas vara kritisk och för att den verkligen ska främja kritiskt tänkande måste ovanstående aspekter beaktas. Frågan är om vi verkligen vill det och om det vore välkommet, från politikernas, näringslivens håll och samhället i övrigt?

Allt kokar mer till frågan om vad AKADEMISK kvalitet är? Vad ska vi ha högskolan till? Och den frågan är minst lika komplex ...

Inga kommentarer: