Särskilt högt uppdrivet är tonläget ifråga om religion. Icketroende agerar idag allt oftare lika fundamentalistiskt som de religiösa företrädare de går till storms mot. Tro är en fråga som saknar GIVNA svar, annars är det inte TRO. Man kan tro på Gud eller på att det inte finns någon gud, men det är i båda fallen en fråga om tro. Och trosfrågor lämpar sig synnerligen illa för att debatteras. Det är dömt att sluta i konflikt eftersom tro talar mer till känslan än till förnuftet. Tro är en intellektuell verksamhet, inte en rationell. Det krävs ödmjukhet för att tro och hantera trosfrågor.
Tankefröet till den här bloggposten planterades bland utkasten i somras, under resan till Österrike, närmare bestämt i Zell am Zee. När vi kom dit var det en sak som stack ut. Bland människorna som rörde sig i det lilla samhället fanns väldigt många muslimer. Jag trodde först att Österrike tagit emot många flyktingar och att de placerats där, men efter ett tag insåg jag dels att det inte var flyktingar, dels att det inte bara var muslimer, där fanns även många ortodoxa judar. Österrike är känt för att vara främlingsfientligt, vilket är så himla svårt att förstå eftersom alla man möter är så himla trevliga. Jag inser så klart att det kan handla om att jag liknar dem jag möter, men det är ändå svårt att förstå hur en befolkning som är så artig och som alltid hälsar när man möter dem, kan odla en sådan misstänksamhet. Jag såg dock inget av detta i Zell am Zee, den kunskapen har jag fått genom att läsa och ta del av nyheter. Hur kan man förstå detta, och vad har det med de inledande tankarna att göra? Låt mig förklara.
En sak slår en omgående när man kommer till Österrike, och det är att befolkningen generellt sett är djupt troende. Österrike är ett katolskt land och det syns överallt. Statyer av Jungfru Maria och krucifix och målningar finns överallt. Och allt kretsar kring kyrkan mitt i byn. Österrike är ett land och österrikarna en befolkning som generellt sett är mycket mer religiösa än vi i Sverige. Det finns undersökningar som visar att Sverige i en internationell jämförelse är ett extremt land ifråga om hur vi här ser på religion; det är alltså vi som är undantaget, inte se andra. Reaktionen på religiositeten i Österrike handlar inte om att österrikarna är annorlunda och att jag är normal, tvärtom är det jag som kommer från en extrem kultur.
Om det nu vore så att Islam är en invasiv religion som måste hållas kort, vilket islamofoberna hävdar. Om det vore så att människor med olika religion inte kan leva i harmoni sida vid sida, eller att religion måste vara en privatsak för att undvika konflikter. Hur kan man då förklara det faktum att Zell an Zee blivit ett resmål som lockar religiösa turister från mellanöstern samt att judar, muslimer och katoliker kan umgås utan att det leder till konflikter? En plausibel förklaring fick jag i höstas, för ett år sedan, under en av föreläsningarna i den serie seminarier jag ansvarar för. Det var när Zana Muhammad talade om sina erfarenheter av att vara svensk muslim. Han berättade då om sin syn på halalkött och han sa då att när han åker till USA, som han betraktar som ett religiöst land så betraktar han köttet han äter som halal. Med reservation för att jag kan ha blandat ihop det, möjligen var det inte USA han talade om, så menade han att i ett religiöst land, oavsett vilken religion befolkningen praktiserar, är maten för honom som muslim halal. Kanske, eller jag skulle säga, troligen, är det så man ska se på och förklara det faktum att mixen av turister i Zell am Zee såg ut som den gjorde och att andelen djupt troende var påtagligt mycket större där än på alla andra turistmål jag besökt under mitt liv.
Kanske är det svenskarnas hårdföra och i vissa läger närmast militanta ateism och fundamentalistiska syn på religion som provocerar fram de konflikter mellan religiösa och sekulariserade? Om katolikerna i Österrike välkomnar muslimska och judiska turister och kan leva i harmoni borde vi kunna göra det här också. Fast då krävs det nog att vi visar mer förståelse för religion och religiositet. Det betyder inte att Sverige ska införa sharialagar och slöjtvång, det är en illvillig villfarelse som sprids av företrädare för antidemokratiska rörelser som inte vill vårt land och vårt samhälle väl. Religiösa människor vill mötas med förståelse på samma sätt som alla människor vill det, och i Österrike är man djupt religiösa och verkar därför ha mycket lättare än vi här i Sverige att förstå och acceptera människor, både troende och icke-troende. Jag vet som sagt att det inte gäller överallt i Österrike, men i Zell am Zee är det så, vilket var en mycket hoppingivande upplevelse som jag bär med mig och hämtar stöd och inspiration från.
Om det nu vore så att Islam är en invasiv religion som måste hållas kort, vilket islamofoberna hävdar. Om det vore så att människor med olika religion inte kan leva i harmoni sida vid sida, eller att religion måste vara en privatsak för att undvika konflikter. Hur kan man då förklara det faktum att Zell an Zee blivit ett resmål som lockar religiösa turister från mellanöstern samt att judar, muslimer och katoliker kan umgås utan att det leder till konflikter? En plausibel förklaring fick jag i höstas, för ett år sedan, under en av föreläsningarna i den serie seminarier jag ansvarar för. Det var när Zana Muhammad talade om sina erfarenheter av att vara svensk muslim. Han berättade då om sin syn på halalkött och han sa då att när han åker till USA, som han betraktar som ett religiöst land så betraktar han köttet han äter som halal. Med reservation för att jag kan ha blandat ihop det, möjligen var det inte USA han talade om, så menade han att i ett religiöst land, oavsett vilken religion befolkningen praktiserar, är maten för honom som muslim halal. Kanske, eller jag skulle säga, troligen, är det så man ska se på och förklara det faktum att mixen av turister i Zell am Zee såg ut som den gjorde och att andelen djupt troende var påtagligt mycket större där än på alla andra turistmål jag besökt under mitt liv.
Kanske är det svenskarnas hårdföra och i vissa läger närmast militanta ateism och fundamentalistiska syn på religion som provocerar fram de konflikter mellan religiösa och sekulariserade? Om katolikerna i Österrike välkomnar muslimska och judiska turister och kan leva i harmoni borde vi kunna göra det här också. Fast då krävs det nog att vi visar mer förståelse för religion och religiositet. Det betyder inte att Sverige ska införa sharialagar och slöjtvång, det är en illvillig villfarelse som sprids av företrädare för antidemokratiska rörelser som inte vill vårt land och vårt samhälle väl. Religiösa människor vill mötas med förståelse på samma sätt som alla människor vill det, och i Österrike är man djupt religiösa och verkar därför ha mycket lättare än vi här i Sverige att förstå och acceptera människor, både troende och icke-troende. Jag vet som sagt att det inte gäller överallt i Österrike, men i Zell am Zee är det så, vilket var en mycket hoppingivande upplevelse som jag bär med mig och hämtar stöd och inspiration från.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar