För att placera kunskapen i centrum och samtidigt försvara anständigheten i politiken och den offentliga debatten behöver man reflektera mer över vad som kommer först och är viktigast egentligen; vilken sida eller vilket parti man sympatiserar med, eller att det man säger faktiskt hänger ihop med vad man vet och vilken människosyn samt grundläggande värderingar man har och verkligen står för. Det är på inget sätt enkelt detta, men för att värna kunskapen behöver fler, oftare påminna sig om att ifall man vill vara med och bygga ett anständigt kunskapssamhälle måste man vinnlägga sig om att leva efter devisen; först kommer kunskapen och den kritiska analysen, sedan reflektionen över vilket politiskt ideologi man ansluter sig till. Särskilt i dessa dagar, i slutet av valrörelsen, som denna gång är mer infekterad än kanske någonsin, är detta viktigt. Och ska en ansvarsfull klimat- och en human migrationspolitik kunna föras är det en absolut förutsättning.
Ingen politiker kan lösa allt och samtidigt frälsa befolkningen och styra samhället med fast hand till framgång; det är en orimlig förväntan på folkvalda politiker. Stanna upp lite och tänk efter, vad är det man begär om man kräver detta? Finns det överhuvudtaget någon människa som kan leva upp till sådana förväntningar? Att många är kallade råder det ingen tvekan om, men någon utvald som kan fylla ut kavajen som hålls fram existerar inte. Dessutom är det inte en demokratisk ledare som beskrivs, det är en diktator, en upplyst despot, vilket forskningen om förvaltning av samhället visat är ohållbart. Önskningar av det här slaget utgår från känslorna, inte från befintlig och beprövad kunskap.
Oavsett vilket parti man föredrar måste man göra sig medveten om det orättfärdiga i att lasta den sittande regeringen för alla problem i vårt land. Det gäller inte bara nuvarande regering, det gäller alltid och oavsett vilket parti som har makten. Utan förståelse för vilka förutsättningar regeringen haft och utan hänsyn till verkligheten och vad som är möjligt och rimligt att kräva kan ingen hållbar politik föras, av någon. Begreppet confirmation bias handlar om detta, om att göra sig medveten om hur lätt det är att låta sina fördomar styra ens åsikter. När man verkligen vill att det ska vara på ett visst sätt sätts objektiviteten förfärande lätt ur spel, och hur förklarligt detta än är går det aldrig att försvara ett sådant agerande, i alla fall inte för någon som verkligen sätter kunskapen i första rummet. Alla påverkas mer eller mindre av confirmation bias, särskilt om man är stressad och pressad eller om mycket står på spel. Därför är det paradoxalt nog så att ju mer man behöver kunskapen, desto svårare blir det att verkligen veta om ens åsikter faktiskt vilar på en stabil grund av kunskap eller utgår från ens känslor. Om det är något Sverige, medborgarna och demokratin behöver idag är det tid, tid att tänka efter, tid att reflektera och analysera och tid att samtala i lugn och ro. De allt hetsigare debatternas allt mer affekterade tonläge utgör en risk och försvårar försvaret av kunskapen och anständigheten.
Oavsett vilket parti man föredrar måste man göra sig medveten om det orättfärdiga i att lasta den sittande regeringen för alla problem i vårt land. Det gäller inte bara nuvarande regering, det gäller alltid och oavsett vilket parti som har makten. Utan förståelse för vilka förutsättningar regeringen haft och utan hänsyn till verkligheten och vad som är möjligt och rimligt att kräva kan ingen hållbar politik föras, av någon. Begreppet confirmation bias handlar om detta, om att göra sig medveten om hur lätt det är att låta sina fördomar styra ens åsikter. När man verkligen vill att det ska vara på ett visst sätt sätts objektiviteten förfärande lätt ur spel, och hur förklarligt detta än är går det aldrig att försvara ett sådant agerande, i alla fall inte för någon som verkligen sätter kunskapen i första rummet. Alla påverkas mer eller mindre av confirmation bias, särskilt om man är stressad och pressad eller om mycket står på spel. Därför är det paradoxalt nog så att ju mer man behöver kunskapen, desto svårare blir det att verkligen veta om ens åsikter faktiskt vilar på en stabil grund av kunskap eller utgår från ens känslor. Om det är något Sverige, medborgarna och demokratin behöver idag är det tid, tid att tänka efter, tid att reflektera och analysera och tid att samtala i lugn och ro. De allt hetsigare debatternas allt mer affekterade tonläge utgör en risk och försvårar försvaret av kunskapen och anständigheten.
Mot oanständighet och ignorans finns inget vapen att ta till, försvaret för kunskapen och anständigheten måste ske på kunskapens och anständighetens planhalva. Vill man leva i och verka för kunskapssamhället och ett anständigt samhällsklimat måste man naturligtvis själv agera i enlighet med dessa värderingar och inte hemfalla till hat och ignorans, (person)anklagelser och billiga, låga poänger. Ett sätt att tänka och agera för att värna det man verkligen tror på och faktiskt står bakom (förutsatt givetvis att man försvarar humanism, god ton och kunskapen) är att göra det obekvämt att vara kunskapsignorant och rasist. Det är ingen bra idé att anklaga någon för att fara med osanning eller sprida hat, för det triggar just de känslor och den confirmation bias man vill bekämpa. Då lämnar man walk over till rasister, populister och banar väg för kunskapsresistens och alternativa fakta. Jag skrev på min FB-sida igår att jag önskade att den som bestämt sig för att rösta på SD ska ta bort mig som vän eftersom jag aldrig kommer att kunna respektera någon som med öppna ögon och i det prekära läge som Sverige befinner sig i just nu väljer att utnyttja sin demokratiska rättighet till att ge makt åt ett parti som är öppet rasistiskt och kunskapsignorant.Det ett sätt, men det finns andra och vi har alla ett ansvar för att göra vad vi kan och agera ut den skillnad i världen som vi vill se.
Jag bryr mig inte om vad någon röstar på, så länge man låter sig vägledas av kunskap och sina egna grundläggande värderingar. Är man inte rasist, värnar man sanningen, anständigheten och mänskliga rättigheter kan man inte samtidigt rösta på SD. Det är OMÖJLIGT att få både och; det gäller för övrigt, om än inte i lika hög grad, partier som svävar på målet om hur man efter valet kommer att förhålla sig till SD. Kunskap och anständighet är förutsättningar för demokratin, och demokratin är i sin tur en förutsättning för samhällets långsiktiga hållbarhet. Det finns inga genvägar till lycka och välgång.
Det jag skriver om här gäller alla, även våra folkvalda politiker i deras arbete med att ta fram förslag och löften som väljarna ska ta ställning till. Partiernas grundläggande värderingar måste vara vägledande, liksom kunskapen och omsorgen om vårt land och demokratin, inte viljan till och strävan efter makt. Politik handlar inte om att vinna, utan om att VILJA, och strävan efter framgång till varje pris, oavsett konsekvenserna, är en ohållbar, oanständig och kunskapsförnekande strategi. Även politiken behöver bli mer anständig och utgå mer från kunskap, annars kommer historiens dom över samtiden att bli hård och skoningslös. Om inte alla värnar kunskapen och anständigheten får man möjligen men högst osäkert en politik man vill ha, men samtidigt motarbetar man den politik som samhället behöver på längre sikt. Tron kan försätta berg, men det är omöjligt att få både det man vill ha och det man behöver; därför är det irrationellt och fullständig orimligt att önska sig det.
Jag bryr mig inte om vad någon röstar på, så länge man låter sig vägledas av kunskap och sina egna grundläggande värderingar. Är man inte rasist, värnar man sanningen, anständigheten och mänskliga rättigheter kan man inte samtidigt rösta på SD. Det är OMÖJLIGT att få både och; det gäller för övrigt, om än inte i lika hög grad, partier som svävar på målet om hur man efter valet kommer att förhålla sig till SD. Kunskap och anständighet är förutsättningar för demokratin, och demokratin är i sin tur en förutsättning för samhällets långsiktiga hållbarhet. Det finns inga genvägar till lycka och välgång.
Det jag skriver om här gäller alla, även våra folkvalda politiker i deras arbete med att ta fram förslag och löften som väljarna ska ta ställning till. Partiernas grundläggande värderingar måste vara vägledande, liksom kunskapen och omsorgen om vårt land och demokratin, inte viljan till och strävan efter makt. Politik handlar inte om att vinna, utan om att VILJA, och strävan efter framgång till varje pris, oavsett konsekvenserna, är en ohållbar, oanständig och kunskapsförnekande strategi. Även politiken behöver bli mer anständig och utgå mer från kunskap, annars kommer historiens dom över samtiden att bli hård och skoningslös. Om inte alla värnar kunskapen och anständigheten får man möjligen men högst osäkert en politik man vill ha, men samtidigt motarbetar man den politik som samhället behöver på längre sikt. Tron kan försätta berg, men det är omöjligt att få både det man vill ha och det man behöver; därför är det irrationellt och fullständig orimligt att önska sig det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar