Läraryrket måste bli mer attraktivt sägs det, allt oftare och från allt fler håll. Förslagen är många och olika, men ytterst få leder till ökad attraktivitet. Ingen säger nej till högre lön, men mer pengar leder inte till att arbetsuppgifterna blir mer stimulerande. Lärarassistenter är en god tanke, men den löser inte grundproblemet. Elefanten i rummet är läraryrkets ökande ADMINISTRATIVA börda, den märkliga självklarheten att lärare inte bara förväntas undervisa och skapa förutsättningar för lärande, utan dessutom ska prestera mätbara resultat och underkasta sig kontroller, utvärderingar och konkurrens. Så länge "ingen" ifrågasätter det faktum att eleverna idag i princip är befriade för ansvar för sina egna prestationer, kommer läraryrket att vara oattraktivt för alla som är intresserade av kunskap och lärande.
Höjd lön lockar kanske någon, men den avgörande frågan är om det rätt människor som dras till yrket ifall lönen är den viktigaste drivkraften. Och den som lockas av tanken på assistenter ser uppenbarligen inte några problem med administrationen, målstyrningen och resultattänkandet som idag genomsyrar utbildningssystemet. Som jag ser det är det inte attraktiviteten som bör ökas, det är synen på utbildning, kunskap och ansvar (för lärande) som behöver ses över. Attraktivitet är lika lite som kunskap ett resultat som kan skräddarsys, beställas fram och upphandlas i konkurrens, och så länge dessa insikter inte beaktas i debatten om skolan kommer lärare som vill arbeta med kunskap och lärande att känna sig lite som piloterna som arbetar för Ryan Air, det vill säga som ett hinder för de verksamhetsmål som ledningen och politikerna satt upp. Självklart går det ut över attraktiviteten.
Om man VERKLIGEN menar allvar med talet om läraryrkets attraktivitet krävs ingen raketvetenskap för att råda bot på problemet. Det är väldigt enkelt åtgärdat och det behöver inte kosta en krona mer än vad som är fallet idag.
1. Kunskapen behöver placeras i centrum och elevernas ansvar för sitt eget lärande måste placeras där det hör hemma och tydligt kommuniceras både till barnen och deras föräldrar. Om kunskapen uteblir och lärandet gr trögt är det inte första hand lärarens arbete som ska ifrågasättas. Den naturliga första frågan måste vara: Vad har du gjort för att lära dig det som förväntas av dig? Ett utbildningssystem som inte litar på att lärarna gör sitt yttersta för att skapa de bästa förutsättningarna för elevernas lärande och vidare kunskapsutveckling kan och kommer aldrig att bli attraktivt för den som söker sig till läraryrket för kunskapens skull.
2. Återinför ledighet vid alla lov, för såväl lärare och elever. Utan tid för återhämtning och reflektion hämmas lärandet och kunskapsutvecklingen. Kunskap är inget resultat som kan mätas, det är en ömtålig och komplex kvalitet som växer fram i dynamiken mellan människor. Det är inte orättvist att lärare har längre semester än andra, det är en förutsättning för lärande. Om och när läraryrket fylls av människor som sätter kunskapen i första rummet kommer de helt frivilligt att ägna den lediga tiden åt att i frihet och utan krav utvecklas som lärare. Ingen verklig lärare söker sig till läraryrket för att vara ledig, det är kunskapen och möjligheten att utvecklas som utgör drivkraften och yrkets attraktivitet står i direkt relation till graden av frihet.
3. Gör det möjligt att ägna en del av arbetstiden åt fortbildning. Vill man attrahera LÄRARE till yrket måste det finnas möjlighet att utvecklas i frihet. Till dels kan det handla om obligatoriska moment, men huvudsakligen måste det vara frivilligt VAD man väljer att fördjupa sina kunskaper om.
4. Avskaffa den administrativa apparat som nu likt en gökunge äter upp allt mer resurser och tär på lusten att lära. Den som vill arbeta med undervisning vill arbeta med KUNSKAP, inte med målstyrning, kontroll och dokumentation för dokumentationens skull. Utan tillit till lärarnas vilja att göra sitt yttersta för att resultatet ska bli så bra det bara går, givet förutsättningarna, kommer läraryrket aldrig att bli attraktivt.
Jag ser här tydliga paralleller till talet om klimatet; i grund och botten är det väldigt enkelt, men för att nå dit måste man släppa taget om en rad förgivettaganden som det saknas grund för. Skolan har steg för steg förvandlats och fokus har sakta förskjutits från lärande till resultat, från frihet och ansvar till styrning och kontroll, vilket lett till ökade krav på administration som i sin tur tar fokus och stjäl tid för det som skolan och läraryrket borde handla om: KUNSKAP. Den onda cirkeln behöver brytas och lärarnas makt över arbetet och dess innehåll behöver återupprättas.
Det finns inga genvägar till kunskap, det vet alla LÄRARE och så länge politiker och ledare för skolföretag vägrar inse detta och istället försöker få det man vill ha (mätbara resultat eller ekonomisk vinst) samt vägrar att med stöd i kunskap och beprövad erfarenhet skapa nödvändiga förutsättningar för lärande och kunskapsutveckling, kommer läraryrkets attraktivitet att vara låg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar