tisdag 17 juli 2018

Min ledare vs Vår demokrati

Efterfrågan på stark och handlingskraftig ledare som skapar resultat som ligger i linje med hur jag tänker och vad jag anser behövs är en kollektiv variant av egoism och girighet. Innan Donald Trump valdes till president var det många som ansåg att en företagsledare skulle passa som president; eftersom företagsledare är bra på att generera vinst och att få saker och ting gjorda. Efter två år med Trump kan man utvärdera hans insatser. Han är och har alltid varit bra på att lova runt och hålla tunt, vilket präglat hans presidentskap. Och han producerar resultat, han: twittrar, skriver presidentordrar, avskedar medarbetare, jagar immigranter och håller osammanhängande, självförhärligande tal, samt har dragit igång ett handelskrig med Asien och Europa; men särskilt mycket POLITISKA resultat åstadkommer han inte, om man inte räknar försöken att bryta upp det som Obama genomförde. Jag vet inte hur många amerikaner som idag är nöjda med sin president, men de rika som får skattesänkningar och företagen som gynnas av hans poltik har mer att vinna på att vara tysta än på att höja sina röster. Man kanske inte tycker om Trump och man är möjligen kritisk till hans uttalanden, men eftersom han är deras ledare sitter man stilla i båten.

Det är en riskabel utveckling. Om och när synen på politik allt mer liknar synen på aktier som går upp eller ner och som genererar vinst eller inte, kommer efterfrågan på en stark ledare som för MIN talan att öka. Om och när politikens uppgift anses vara att ge mig det JAG vill ha och anser mig behöva, ger man efter för människans inneboende egoism och girighet. Om den dominerande bilden av samhället är att det består av ett avgränsat VI med nedärvda eller förtjänade och villkorade privilegier som ska skyddas mot en hotfull, diffus och obestämbar massa av alla andra som kommer utifrån och vill snylta på VÅR välfärd, växer behovet av en stark ledare fram. Min ledare, som värnar mina intressen och som skyddar mig mot hoten som jag upplever. Poltik handlar mer än de flesta om psykologi, och en annan effekt som också går att iaktta är att om man skäms för att man valde en ledare som inte lever upp till förväntningarna är det lätt att man döljer skammen genom att offentligt agera med ännu mer entusiasm.

Det är så som demokratin undermineras; genom att medborgarna använder sina demokratiska rättigheter för att få det man vill ha, istället för att höja blicken, vidga perspektivet och reflektera över vad SAMHÄLLET behöver, idag och på lite längre sikt. Samhället är vårt att förvalta GEMENSAMT, vilket företagsledare som endast ansvarar inför aktieägarna är dåliga på. Det är egoismen och girigheten som utgör hotet och som behöver belysas och diskuteras. När Miljöpartiet lägger fram förslag vars syfte är att värna miljön för framtida generationer behöver förslagen bemötas med intellektuella argument, inte med känsloargument som förklätts till "vetenskap". Man kan och får tycka vad man vill om förslag som värnar demokratin och samhällets långsiktiga överlevnad, men om magkänslan tillåts styra poltiken är vi ute på ett sluttande plan.

Vår gemensamma demokrati behöver värnas kollektivt, annars löses den upp i atomer och försvinner; därmed försvinner även allt det vi vant oss vid att ta för givet. Vår demokrati skapar förutsättningar för fler och olika människor att leva sina liv i enlighet med sina drömmar och sina respektive olika sätt att tänka. Vår demokrati kräver kollektiv omsorg om det som är gemensamt. Mångfald är en förutsättning för hållbarhet, och därför är alla tankar som bottnar och går att härleda till individers egoism och girighet, alla tankar på vi och dem, att utgöra ett hot mot samhället som vi lärt känna det. Hotet mot vår demokrati kommer inte utifrån, det kommer inifrån, dels människor, dels grupper. Egoism och girighet anses med rätta vara dödssynder, inte bara för dig och för mig, utan för alla och även för demokratin.

När Jimmi Åkesson, som lanserar sig själv som din och min ledare, som en sverigevän, säger att det är känslan som räknas, eller när han ställer pensionärer mot invandrare, söker han stöd för sin politik i människors psykologiska och allt annat än rationella inre. Han säger att han tar oron på allvar, din och min oro. Han lanserar sig själv som din och min ledare. Vår demokrati och den livsnödvändiga mångfalden vill SD att vi ska se som ett problem eftersom det ökar deras chanser att likt Trump eller företrädarna för Brexit, få makten. En poltik som bygger på känslor är per definition kortsiktig och eftersom känslor inte syns på utsidan både bygger den på och banar väg för egoism och girighet. Det vore en katastrof för demokratin.

Det är skillnad mellan politiker som TALAR om ansvar, och politiker som faktiskt försöker ta ansvar. Skillnaden handlar om hur man ser på demokrati. Den politiker som lanserar sig själv som handlingskraftig och ansvarsfull talar till DIG och till MIG, det är oss hen söker stöd från, i sin personliga jakt på ära och makt. Den politiker som går till val på förslag som sätter demokratin och den långsiktiga hållbarheten före den personliga egoismen och den kortsiktiga girigheten, söker mandat för en ansvarsfull POLITIK som bottnar i humanism, ödmjukhet och solidaritet med andra och med livet på jorden.

Inget samhälle kommer att vara perfekt för alla, det kommer alltid att finnas massor av problem; fast det innebär inte att det råder undantagstillstånd som kräver extraordinära åtgärder och en stark ledare. Vår demokrati och mångfalt är den enda garanten som finns för öppenhet och långsiktig hållbarhet. Det är vår egen egoism och girighet vi alla måste göra upp med och diskutera, liksom våra föreställningar om människor som kommer utifrån. Om vi låter känslorna räknas får vi ett samhälle som är motsatsen till dagens, och vi kan glömma alla ambitioner om att bygga ett kunskapssamhälle. Demokratin och öppenheten kommer liksom sanningen att vara det första offret, om säger om vi slår in på den vägen. Ingen talade om alternativa fakta innan Donald Trumps ego hotades av jämförelsen mellan antalet besökare på hans ceremoni jämfört med Obamas ...

Inga kommentarer: