torsdag 26 juli 2018

Jakten på effektivitet, och dess effekter på natur, djur, människor och lärande

Tänker på vad effektivitet är, vad effektivisering leder till och på vad som offras i jakten på effektivitet. Vilka effekter får det för naturen och klimatet, vilka konsekvenser får det för livet på jorden, djuren i det fria och djuren som människor håller för ekonomisk vinnings skull? Och så tänker jag på vad hela tankebilden och jakten på effektivitet gör med förutsättningarna för lärande och kunskapsutveckling. Allt och alla hänger ihop i en komplex och dynamiskt föränderlig väv även om det är svårt att peka på otvetydiga samband mellan det ena och det andra. Vart är vi på väg, Sverige, Europa, mänskligheten, världen?

Sedan i maj har det knappt regnat alls där jag har varit, och det har aldrig hänt i hela mitt liv. Detta är den absolut, utan någon som helst konkurrens "bästa" sommaren i hela mitt och även mina föräldrars liv. Forskarna må vara oense om vad som orsakar vad, men en förkrossande majoritet är ense om att klimatförändringarna är skapade av människan. Samtidigt lider västvärlden sedan 1980-talet av en växande fetmaepidemi som leder till en lång rad allvarliga sjukdomar. Och jag kopplar samman dessa saker och härleder problemet till de allt mer uttalade kraven på effektivisering överallt, som också påverkar skolans förutsättningar att främja lärande samt kunskapsutveckling och högskolans möjligheter att bedriva forskning och studier på högre nivå.

Kravet på mätbara prestationer och snabbare avkastning på kapital är uttryck för en underliggande jakt på pengar och rikedom; tillväxt och effektivisering är två sidor av samma mynt, det går inte att få det ena utan det andra. Och på många områden är det helt oproblematiskt och ibland önskvärt. Slöseri går naturligtvis inte att försvara; men om man försöker effektivisera sådant som inte går att effektivisera, om man försöker skynda på processer som kräver tid för att utvecklas optimalt eller som inte går att styra mot på förhand uppgjorda mål, leder det förr eller senare till både kostnader och kapitalförstöring. Problemet är att det oftast är någon annan som får betala priset; antingen någon annanstans eller senare i tid. Vi som lever här på jorden idag får till exempel betala priset för den politik och de beslut som tagits av tidigare generationer.

För att effektivisera produktionen av kött krävs storskalighet och eftersom djur inte röstar eller är konsumeter kan de drivas mycket längre innan systemet kollapsar. Priset vi betalar för att kunna köpa "billigt" kött är skyhögt, om, säger om, man tar med ALLA kostnader i kalkylen. För att kunna hålla en stor besättning djur krävs små ytor och massor av antibiotika. Djuren stressas av detta vilket leder till ökad risk för sjukdom och efterfrågan på mer antibiotika. Och för att få lönsamhet i slaktandet byggs allt större och allt fätre anläggningar, helt i enlighet med den ekonomiska logik som råder överallt, vilket gör att djuren måste fraktas längre och längre innan de dödas. Om man nu inte bryr sig om djuren kanske man bryr sig om det växande hotet mot antibiotikaresistens? Billigt kött är inte hälsosamt för någon och utifrån en samhällsekonomisk kalkyl existerar det inget billigt kött. Hela tankefiguren bygger på att kostnaderna kan skjutas över på någon annan.

Regnskogen huggs ner och ersättas med palmodlingar; för att det är mer lönsamt. I effektivitetens namn offras ovärderlig, biologisk mångfald för en växande monokultur. Och samma utveckling ser man överallt. Lokala tobakshandlare ersätts med Pressbyrån eller SevenEleven, småskaliga och unika caféer ersätts av Starbucks eller EspressoHouse. Innerstädernas utbud av olika affärer utarmas när kommersen flyttas till stora köpcenter eller nätet. Förr kunde man promenera till alla affärer man behövde, idag krävs det antingen egen bil eller att någon annan utför transporten av varan åt en. På område efter område ersätts mångfald med enfald, i jakten på effektivitet. Det sägs att konkurrens driver kvalitet, men det är inte sant eftersom konkurrens tvingar fram effektiviseringar som leder till minskad mångfald, er stress och ett fattigare utbud.

Skolan står inte utanför denna utveckling och den håller följaktligen på att bit för bit, tas över av multinationella koncerner som talar om och säljer in sina "unika" metoder med hjälp av det magiska ordet kvalitet men som i själva verket, i sin jakt på ekonomisk vinst, tvingar fram samma effekt på utbildningsområdet som på alla andra områden. Liksom djuren som lider i fabrikerna har kunskapen inget att sätta emot och lärarna och forskarna som försöker föra dess talan är antingen stressade av kraven på prestation och måluppfyllelse eller har av självbevarelsedrift slutat bry sig och spelar med i det destruktiva spelet, vilket naturligtvis påverkar lärandet och kunskapsutvecklingen negativt. Och när kunskapen minskar och den analytiska förmågan utarmas minskar chansen att man ser sambanden och förstår vad som är möjligt att göra. Några få, aldrig så excellenta experter kan inte ersätta den samlade kunskapen och förmågan i en högt utbildad och intellektuellt intresserad befolkning.

Jag förstår om texten uppfattas som rörig, för jag kan bara rafsa ner några ögonblicksbilder och hugskott. Jag vill dock varna den kritiske läsaren för att gå ner på detaljnivå för att försöka vederlägga min tes. Det är så man förväntas göra i dag, det är så evidensbaserad kunskap produceras, helt i linje med effektiviseringens tankemodell. Det jag talar om är något annat; det handlar om att rikta blicken mot KOMPLEXA samband. Problemet är att det saknas förståelse för skillnaden mellan komplex och komplicerad. Och så länge insikten om detta saknas blir det svårt att bryta mönstret.

Till hösten är det val, och det valet handlar inte om hur mycket man vill betala i skatt; det är ett ödesval som handlar om livet på jorden och hur vi vill att våra banbarn ska ha det. Det är ett samvetsval och det står naturligtvis var och en fritt att välja den enkla väg som leder till lägre skatt, billigare flygresor, minskad mångfald (men också klimatförändringar, ökad stress samt osäkerhet och sämre hälsa). Den som vill kunna säga till sina barnbarn att jag insåg vart vi var på väg och hur ohållbart vårt sätt att leva var så därför valde jag ett part som gick till val på en politik som sträckte sig längre in i framtiden än till dagen efter valet, ett part som trotsade den populistiska lockelsen och lade fram förslag som bryter det destruktiva mönstret och MINSKAR effektiviteten.

Inga kommentarer: