fredag 1 juni 2018

Anledningen till att planering, styrning och kontroll inte fungerar är enkel och uppenbar

Idag läggs mycket fokus och stora resurser på planering, styrning och kontroll av processer, inte bara i tillverkningsindustrin utan även i så pass dynamiska och komplexa verksamheter som vården, skolan och på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. New Public Management implementeras och ledaren idealiseras och planering, styrning, kontroll och utvärdering betraktas som lösningen på snart sagt alla problem. Därför dignar alla, både anställda och arbetslösa, friska och sjuka, barn, vuxna och äldre under allt mer uttalade krav på prestation och vi har byggt ett system där alla bevakar varandra i strävan efter effektivisering och målstyrning. Utfallet av människors levda liv och kulturen som människor både påverkar och påverkas ska kontrolleras till varje pris och det tas för givet, både att det är önskvärt och att det går. Övertygelsen om att det går att veta något om och kontrollera framtiden, att man kan sätta upp mål och sedan med hjälp management styra även dynamiska processer mot dessa mål ser jag som ett av mänsklighetens största misstag.

Det görs prognoser om framtiden som bygger på allt större mängder data om allt fler aspekter av det som görs, tänks och händer i realtid. Vi har idag i det närmaste full kontroll över det mesta av det som  sker här och nu, vilket kringskär människors möjligheter att vara kreativa och tänka i nya banor och innebär att chanserna att vara spontan och följa infall och impulser minimeras. Detta sätt att leva och samhällsplanera gör att förutsägelserna för framtiden ser ut att bli säkrare och säkrare, vilket tas som intäkt för (natur)vetenskapens framsteg och leder till att intensiteten i utvecklingstendensen ökar än mer, vilket ger oss mer kontroll och styrning, tydligare planering och allt mer sofistikerade managementmetoder i jakten på effektivitet, lönsamhet och måluppfyllelse. Människor blir allt friskare och lever allt längre, men livet handlar inte bara om det. Hur mår vi egentligen? Hur ser det ut på arbetsplatser och för sjuka och arbetslösa? Trivseln i vår nya sköna värld, hur är det med den? Finns det tid att reflektera över meningen med livet och kan man njuta av tillvaron? Leder mer pengar verkligen till ökad lycka?

Det är avgörande frågor som borde ställas först, innan man reflekterar över framtiden och möjligheterna att kontrollera den. Framtiden går nämligen inte att förutsäga eller kontrollera. Den som säger något annat är mystiker och uttalar sig om metafysik, hen säger sig veta något om det som ligger bortom det kontrollerbara. Idag talas det allt mer om evidens, men framtiden existerar per definition inte och därför går uttalanden om det som ännu inte hänt att kontrolleras vetenskapligt. Förr litade man på prästerna som ansågs ha direkt tillgång till Gud och därmed kunskap om framtiden. Idag har vetenskapsmannen övertagit den rollen, den makten och kontrollerar därmed vad som är möjligt att tänka. Som kulturvetare och med stöd i forskning om kultur känner jag mig som det där barnet i H C Andersens saga om kejsarens nya kläder, som utropar de förlösande orden: Han är ju naken! Skillnaden är att "ingen" lyssnar på vad jag och många med mig har att säga; man skyller på budbäraren och betraktar alla som inte accepterar den rätta läran som kättare. Därför lever övertygelsen om att framtiden går att kontrollera i högönsklig välmåga.

Framtiden går inte att uttala sig eller veta något om! Om det gick skulle brottslingarna klara sig bättre, och det gör de bevisligen inte. Deras mål är minst lika höga som politikernas och företagsledarnas, deras informationsinhämtning är rigorös, planeringen minutiös (i alla fall om vi talar om de verkligt stora kupperna), disciplinen järnhård och den interna kontrollen stark. Alla kriminella stämmer så klart inte in i beskrivningen, men det råder ingen tvekan om att det finns brottslingar som tänker och agerar som företagsledare och politiker. Man sätter upp ambitiösa mål, inhämtar information, planerar, leder och kontrollerar. Ändå lyckas i princip ingen, trots att belöningen ibland är spektakulär. Varför? För att INGEN någonsin kan räkna med det oväntat oväntade, som överallt är regeln och inte undantaget. När verksamheter missar målet, företag går i konkurs och budgetar spricker inträffar det av samma skäl som kriminella åker fast. Och det är just för att man följer planen och gör precis allt rätt i enlighet med den information man har som det går åt skogen. Det handlar inte om inkompetens eller bristande information, tvärtom. Den mänskliga faktorn är inte ett problem, utan en förutsättning. Så länge vi bortser från detta och väljer att förneka fundamental kunskap om verkligheten, människan och kulturen, kommer problemen som samhället brottas med aldrig att kunna lösas.

Vi ska vara tacksamma för att framtiden är öppen och att det inte fungerar att styra och kontrollera samhället och verkligheten, för om det hade varit möjligt skulle kunskapen och kompetensen som finns att kunna användas för alla syften, inte bara för de allmänt önskvärda och i demokratisk ordning beslutade. Kriminella och andra skulle kunna utnyttja kunskapen och metoderna för sina syften och ingenting skulle förändras. Vi är och förblir dömda att leva våra liv här och nu, mellan då och sedan. Både framtiden och historien förändras i ljuset av det som är. Framtiden kan inte kontrolleras, med som görs här och nu går att styra över och det får även konsekvenser för framtiden. Det går att planera för framtiden och det bästa och mest önskvärda, men om man inte förbereder sig på det värsta kommer man förr eller senare att bli besviken. Låt oss därför stanna upp, tänka efter och samtala om vad det är som kännetecknar ett gott liv och vad som verkligen betyder något!

Inga kommentarer: