söndag 25 februari 2018

Vad hände med tanken på att hushålla med resurser?

Det hushållas häpnadsväckande dåligt med resurser i vårt land. Efter att man la ner det kulturvetenskapliga utbildningsprogrammet som jag arbetade på undervisar jag sedan ungefär fem år i företagsekonomi om olika aspekter av ämnet organisation och om vetenskapsteori. Skillnaden mellan ämnena är mindre än man kan tro, för det handlar väldigt mycket om kultur, makt, organisering och annat som kulturvetare forskar om. Jag är även inne lite i några av marknadsföringskurserna, men när det kommer till redovisning har jag inget att bidra med. Företagsekonomi är liksom etnologi ett öppet och eklektiskt ämne, så jag trivs och finner det lärorikt. Inget är så utvecklande som att byta miljö och perspektiv; trots att vi vet det är inaveln i den svenska akademin ett växande problem som tyvärr förstärks av nuvarande syn på vetenskaplig meritering. Det är inte att hushålla klokt med begränsade resurser, vilket är vad ämnet företagsekonomi handlar om.

Många förknippar företagsekonomi med vinstmaximering, men ämnet skapades redan i antiken för att utveckla kunskap om hur man hushållar med begränsade resurser. Att fokusera enbart på lönsamhet är närmast motsatsen till hushållande, och dagens strikta ekonomifokus är en hänsynslöst snäv tolkning av begreppet resurs. Moderaterna vill att vi ska tala om invandringens KOSTNADER och menar att det är ett uttryck för en ansvarsfull politik. Mer långsiktigt hållbart och ansvarsfullt vore att tala om och tänka på samhällsförvaltning och politik som hushållande med begränsade resurser. Att reducera människor till kronor och ören är cyniskt, och även om talet riktar sig mot de andra slår det alltid tillbaka på oss själva. Människa blir man i andra människors ögon och samhället växer fram i mötet mellan. Genom att betrakta flyttningar som en kostnad, det vill säga endast fokusera på utgifterna kan man få det att se ut som ett lönsamt och ansvarsfullt beslut att stänga gränserna. Genom att medvetet välja att inte göra en balansräkning där både kostnader och intäkter vägs mot varandra bygger man sin politik på falska grunder.

Människor är resurser, inte närande eller tärande, och samhällsförvaltning handlar om hållbar hushållning med resurser. Den tanken behöver plockas upp och tas till heders igen, annars reducerar vi varandra och våra liv till ekonomiska resultat vilket är en återvändsgränd. Att jaga vinster och minimera kostnader är motsatsen till hushållning och hotar att bli en jakt mot undergången. Titta på vården, skolan och polisväsendet som alla är skattefinansierade verksamheter. Hur tänker och agerar man där? Hushållar man med resurserna man har eller jagar man kostnader? Utifrån ett strikt ekonomiskt perspektiv handlar dessa verksamheter endast om utgifter, och som ett led i arbetet med att sänka kostnaderna har man skapat marknader och släppt in privata aktörer som man tänker sig ska effektivisera verksamheten och spara pengar. Och det gör man också, men eftersom besparingarna inte återförs till samhället utan hamnar i skatteparadis eller i ägarnas fickor är strategin utifrån ett hushållningsperspektiv minst sagt problematisk. För att motivera kostnadsjakten och effektivitetshysterin talar man om kvalitet och införs system för kvalitet, och man mäter resultat. Bygger man bilar går det utmärkt att tänka och agera på detta sätt, men när det gäller utbildning, vård och polisverksamhet leder det till misshushållning av befintliga resurser.

Ekonomi är ett verktyg och rätt använt är det leda till fantastiska resultat. Dagens oreglerade marknadisering av snart sagt alla aspekter av samhället är dock allt annat än klokt och hållbart HUSHÅLLANDE med begränsade resurser. Flyktingar som kommer hit är inga blanka blad som bara kostar pengar, det är människor med kunskapar, erfarenheters drömmar och visioner. Även om det det tar fem år att integrera dem är kostnaderna för det en bråkdel av vad det kostar att föda, utbilda och vårda ett svenskt barn innan hen kan börja arbeta och bidra till förvaltningen av samhället. Inte ens utifrån ett strikt ekonomiskt sätt att räkna på saken går kalkylen ihop, och analyserar man dagens samhällsförvaltning utifrån ett hushållningsperspektiv blir det uppenbart hur ohållbart och cyniskt nuvarande sätt att se på människor och offentligt förvaltade verksamheter är.

Hushållning med resurser handlar om en strävan efter balans mellan intäkter och utgifter. Samhället ska inte gå med vinst, det ska bära sina kostnader och inte äventyra framtida generationers möjligheter och det går bara om man tänker hushållning och kontrollerar och reglerar jakten på profit. Den som inte tror mig kan kontemplera över följande: Vad händer med skattefinansierade verksamheter om de åläggs att minimera kostnaderna och maximera produktionen och intäkterna; varifrån hämtas vinsten? Från människorna som befinner sig i verksamheten och som kämpar för att ge vårdtagarna vård, eleverna undervisning och medborgarna trygghet. Tänker man hushållning tvingas man ta hand om VARANDRA och det gemensamma istället för att konkurrera om krympande resurser. Utrymmet mellan och samhället kan då växa och fler kan få mer utan att någon annan får mindre. Hushållar man mad resurserna fokuserar man på annat än att få ut mesta möjliga resultat ur minsta möjliga insats och fler kan bidra med mer. Samhället är alla vi tillsammans och vi får skörda det vi sår. Om vi inte investerar i varandra, om vi bara jagar kostnader och mäter varandra i pengar, reducerar vi varandra och slutar se oss som människor och då träffar skiten fläkten, som de säger i USA, som allt mindre framstår som ett föregångsland.

6 kommentarer:

Alan Ford sa...

Vart tog det söta lilla flickan vägen,ingen som vet,ingen som vet...Just D

Om man följer utvecklingen av Sveriges Hushållninsselskapet då får man rätt svar.

http://hushallningssallskapet.se/om-oss/

Från ideell organisation-rörelse till konsult företag AB. Namnet är det samma men tjänsten är ren ekonomisk interesse,vinst och kund orienterad. Det behövs inte hermenautisk läsning av avsikterna Det rent som 12 årig(12 gånger destillerad wisky) att deras incitament är bara ekonomisk tillväxt förklädd i floskler om hållbarhet,ekologisk osv.Det är världen av idag och den är allt mer främmande för mig,kanske for dig också och några till men det är sama värld.

Lite skratt har jag upplevt förra veckan när jag lyssnade på Ring P1(http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1019523?programid=1120) när en gammal farbror Helge Silversson ringer och sätter på plats Täppas F.fast jag trodde det var Robert Gustavsson som ringde.Mycket klokt och hedervärt.

Blev förvånad idag när i söndagsintervjun P1 Alexaner Bard var ;ung hegelian,nitzschean och marxist allt på en gång. Spektakel och biligt retorik ett barn av vår tid. Kanske interresant för dig som etnolog for att spana i framtiden.?

ps / Inte mycket liv här på bloggen,det käns lungt och trygt,kontemplerande atmosfär.Skönt och regelbundet nästan att man blir orolig om du missar någon dag.Vart hämmtar du all inspiration och den krafft för att hålla utt ?

mvh/predrag

Eddy sa...

Det är spännande tider vi lever i, om man bara kan förmå sig att se det så Predrag, och det är vad jag försöker göra! Kulturen finns överallt och allt kan man hitta en kulturell vinkel på, och så länge jag vaknar med huvudet fullt av tankar orkar jag, men bara en dag i sänder. Har lovat mig själv att inte lova mig eller någon annan något annat. Vi får se hur länge det bär.

Lyssnade på Bard, som jag läst det mesta av och följt genom åren. Han är intressant på väldigt många olika sätt, och omöjlig att placera in i ett fack.

Allt gott!
Eddy

Björn Nilsson sa...

Jag tycker det där argumentet om barnen är konstigt, kanske till och med motbjudande. Undrar om något tror på det argumentet på riktigt. Kan man byta ut en ung svensk hyggligt utbildad gymnasist mot en jämnårig somalier med ett pars skolgång, och räkna med att det blir en vinstaffär i alla fall? Företagsekonomi innehåller både debet och kredit, man får räkna ned dem och se vad saldot blir. Annars kan det hända (och kanske redan händer) obehagliga saker i kommunernas och landstingens ekonomier. Bättre att ha riktiga siffror på bordet än att missnöjda/misstänksamma medborgare skall behöva gissa utifrån vad de tror sig se/höra. Hur som helst: den lönsamma arbetskraftsinvandringen i stor skala förefaller tillhöra historien.

Eddy sa...

Den som säger att flyktingar kostar pengar reducerar människors liv till ekonomi, och den som gör det har ett ansvar att i sin kalkyl ta med alla människors alla kostnader, tycker jag. Annars räknar man på ett sätt för de egna och ett annat för de andra. Jag ställer inte upp på den tanken, den människosynen. Invandring handlar inte om pengar, utan om hushållning med resurser, och alla människor är en potentiell resurs.

Alan Ford sa...

Jag har inte läst något av hans skrifter men det som jag har hört av musiken och hans offentliga uppträdanden funkar i Sverige,som han beskriver som ankdammen" och jag instämmer men lika som Zizek Slavoj i global sammanhang.Med andra ord;rolig,chokerande,bombastik,pajas,säljande osv.
Just nu letar efter en trovärdig person som är klass för sig dvs lever som han lär allt annat är bara positionering. Kanske en ny Sokrat för 21 tusende ,om man var djup troende skulle man vänta på mesias återkomst men jag är troende utan särskilld orsak.

Har inte läst av henne heller men inspirerande text i min smak;

https://www.versobooks.com/blogs/3585-a-war-without-end-by-ursula-k-le-guioende

Imagin by Lenon / predrag

Björn Nilsson sa...

Grundregel: ta hand om dina egna - ingen annan kommer att göra det. Och i längden kommer ingen att ta hand om dig heller, så vida vi inte ombildar oss till någon sorts klansamhälle bakom stängda grindar. Svenska politikers främsta uppgift är just att organisera det, inte fixa och trixa med budgetar och resurser för att ordna in migranter på ett sätt som orsakar motvilja och protester hos de människor vars välfärd politikerna är ansvariga för.

Nu kan man ju tänka sig att någon gör en kalkyl angående den 89-åriga tydligen rätt pigga dam som dödades av en afghan i Västernorrland förra året. Hurra, här sparar vi in flera års pensionsutgifter m.m. och kanske kommer över en lägenhet. Men å andra sida: vad kostar fängelset för den unge afghanen som aldrig haft ett ordentligt jobb? - Det är sånt räknande som vore skönt att slippa.