Sätter ord på de senaste dagarnas turbulenta händelseutveckling. Demokratin är i fara och måste värnas, tänker jag. Utan en väl fungerande demokrati kommer samhället att lösas upp av inre spänningar. Vi har alla ett ansvar för den uppkomna situationen, medborgare, politiker, debattörer, forskare och politiker. Utan ett samhälle som grund fallerar allt och blir det omöjligt att ägna sig åt någon som helst kvalificerad verksamhet. Det är allvar nu.
Överutnyttjandet av ordet ansvar och okynnesanvändningen av misstroendeförklaringar är allt annat än ansvarsfullt, oavsett vad som hänt. Åtminstone om det görs utan stöd i en ordentlig utredning. Två fel blir inte ett rätt, och att stå i TV och lägga pannan i djupa veck och tala om regeringens ansvar utan att kunna erbjuda ett eget trovärdigt alternativ är både naivt och oansvarigt. Alliansen har hotat med misstroendeförklaringar i tre år nu, och för att inte tappa ansiktet slog man till när det var taktiskt rätt. Det är inte att värna demokratin. Att kunna lita på någon är en kompetens och när oppositionen använder misstron som politiskt vapen liknar det mer en personlighetsstörning än ett ansvarsfullt agerande för landets och demokratins bästa.
Det parlamentariska läge som råder för tillfället är unikt, och det är bräckligt. Det måste alla förstå, anpassa sitt agerande till och vara ödmjuka inför. Att sabotera förutsättningarna för landets ledning och medvetet försvåra för regeringen, bara för att man kan är oansvarigt och gynnar inte Sveriges långsiktiga intressen. Alla politiker har ansvar för sitt, och det part man företräder, agerande. Och när politikerna tänker och agerar kortsiktigt, egoistiskt, när politik blir ett taktiskt spel om makt; då går det ut över demokratin som vi alla är beroende av.
Tillit är den kanske viktigaste och mest värdefulla resursen i en demokrati. Idag förväxlas tillit med naivitet och aningslöshet och misstro betraktas som ett sätt att ta ansvar. Det är en upp och nervänd logik som underminerar demokratin och vänder människor mot varandra. Misstro är lätt att ge uttryck för. Alla kan säga att jag litar inte på hen, men hur vet vi att det är sant. Anna Kindberg Batra och övriga i Alliansen har allt att vinna på att uttrycka misstro, men om det blir ett acceptabelt vapen i kampen om makt blir det snart omöjligt för någon regering att styra landet. Det går inte att bygga ett hållbart samhälle på misstro.
Idag satsas det på tok för mycket
på medieträning och alldeles för lite på att utveckla kompetens att
känna
tillit. Politiker måste ta mycket mer ansvar än vad man gör idag. Grundproblemet som är själva orsaken till situationen som uppkommit är ju att politikerna vill avskaffa sig själva och överlåta ledningen för landet åt marknadskrafterna. Säkerhetsriskerna som nu måste hanteras bottnar ju i att tilliten till staten är låg, och tilliten till marknaden är hög. Gång på gång på gång visar det sig vara ett felaktigt antagande. Ändå fortsätter politikerna att nedmontera det allmänna till förmån för det privata. Det är ett allvarligt tecken på en allmän tillitsproblematik i hela samhället, och att lägga "ansvaret" för problemen på enskilda är naivt och omoget. Dagens politiker agerar som bortskämda barn, och det gäller över hela linjen. Var finns vuxenansvaret, långsiktigheten, bildningen och förtroendebyggandet?
Förr hade vi blockpolitik i Sverige. Idag finns en avgrundsdjup klyfta i parlamentet som fylls av det misstroende som SD utnyttjar för sina syften. Politiken behöver verklighetsanpassas. Tilliten måste återupprättas, och för att den ska kunna återupprättas krävs att medborgarna i vårt land börjar lita mer på varandra. Tillit är inget man förtjänar, det är något man ger. Att lita på andra tills motsatsen bevisats är att ta ansvar. Misstro är motsatsen till ansvar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar