Styra mot mål och realisera drömmar är något annat än att sträva mot en vision, två helt olika sätt att leva och förhålla sig till livet. Kanske kan det tyckas meningslöst att sträva efter något som man inte ens försöker nå, vilket är skillnaden mellan mål/drömmar och visioner. Fast båda livshållningarna handlar om rörelse och styrning; mest handlar det dock om vart man riktar fokus: mot processen som sådan, vägen fram, eller mot slutpunkten. Skillnaden är avgörande och sätten att leva blir helt olika om man strävar efter att nå på förhand uppgjorda och fastställda mål eller om man utgår från föränderliga och ständigt reviderade visioner.
Målfokus förvandlar vardagen och livet till väntan eller ett slags transportsträcka. Målet är det enda som räknas, och när målet nåtts, vad ska man göra då? Sätta upp nya mål och starta om processen. Visionen omförhandlas ständigt och eftersom tanken inte är att visionen ska nås riktas fokus mot det som är här och nu. Vägen fram, vardagen, livet som sådant, blir med en sådan livshållning viktigast. Det spelar roll vart man riktar fokus och var som anses viktigast. Jag är processorienterad och tror på visionen som livsfilosofi. Även om tillfredsställelsen med att nå ett eftertraktat mål kan vara stor, ja närmast euforisk, är det bara ett enda unikt tillfälle. Frågan är om den känslan är större och sammantaget varar längre än summan av daglig och stundlig tillfredsställelse som strävan efter en vision kan skänka livet.
Vad är syftet med skola och utbildning, är det att nå examensmålen och få ett betyg eller handlar det om att sträva efter ny kunskap och nya utmaningar? Det spelar roll, både för synen på kunskap och studierna som sådana. Är det målet som räknas, beviset på att man klarat utbildningen, kommer vägen dit att underordnas. Eftersom alla inblandade "bara" bryr sig om målen, det vill säga det som går att mäta, räkna och jämföra är det som upplagt för fusk och oredlighet, vilket gör att det behövs en omfattande kontrollapparat. Tar man en genväg når man målet fortare, vilket alla tycker är bra eftersom det är detta som räknas. Därigenom skapas ett slags schizofren organisation vars rykte är viktigare än verksamheten som faktiskt utförs. Pengar och nyckeltal är ett slags mål, vilket stjäl fokus från skolans, den högre utbildningens och forskningens innehåll: Lärandet och kunskapen. En mer processorienterad skola är en skola man engagerar sig i för att vardagen där är eftertraktad i sig, för att lärande och forskande har ett egenvärde. Visionen: Världens bästa skola är inte ett mål, utan en strävan, och det är arbetet med att förverkliga visionen som är det viktiga, inte målet.
Om utbildningssystemet betraktas mer som en process än som en målstyrd organisation påverkar det verksamheten i grunden och kunskapen hamnar i centrum på ett helt annat sätt. Seminariet där man samlas för att diskutera texter och vända och vrida på begrepp kommer att handla om lärande, snarare än som fallet ofta är idag, om att fila på ansökningar eller diskutera strategier. Värdet med ett högre seminarium i en processorienterad skola där man strävar efter en vision handlar om det det som sker mellan deltagarna, där och då. I en målorienterad skola handlar det om resultatet, som saknar egenvärde. Målstyrning kan aldrig handla om kunskap eller lärande, i alla fall inte direkt och i namn av sig själv, för det är allt för abstrakta och komplexa kvaliteter. Mål handlar om sådant man kan mäta: Betyg, examen, pengar eller söktryck. Visioner handlar om vart man är på väg och vad man gör för att närma sig målet som ständigt hålls aktuellt och som omvärderas och förändras i dialog mellan alla inblandade.
Livet är också en process, liksom samhället och kulturen. Det är i alla fall så man kan välja att se på saken. Fast man kan också välja att betrakta det som ett mål som bryts ner i delmål som följs upp, utvärderas och jämförs med andras resultat. Igår var det första maj. Politik kan också betraktas som en process eller som ett mål. Om ett år är det val, och sedan länge har fokus för politikerna varit att vinna. Det är ett mål. Tänk om politik betraktades som en process, om samhället var en vision och om kultur var något man förvaltade. Tänk om skolans uppgift var att bidra i arbetet med att skapa en bättre och mer hållbar värld, om det var studierna och kunskapsutvecklingen som var i fokus, istället för betygen och examen. Tänk om livet var dagarna som gick och om det viktiga var vad man gjorde, inte vem man är eller vad man uppnått och kan visa upp för andra.
Tänk om meningen med allt var det som händer här och nu, istället för ständigt nya mål. Tänk om!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar