tisdag 28 mars 2017

Narkotika och begäret efter pengar

Igår tittade jag färdigt på TV-serien Narcos som handlar om jakten på den beryktade knarkkungen Pablo Escobar. Serien har verkligen gripit tag om mig. Inte sedan jag såg filmen Traffic har jag känt att problemen med narkotika(handel) belysts på ett bättre och mer mångfacetterat sätt. Narkotika är ett gift vars verkan ingen går helt fri från. Narkotika påverkar inte bara missbrukarna och deras familjer utan hela samhället på olika sätt.

Det finns många olika typer av skildringar av narkotikans effekter. Varnande eländesskildringar som Ett anständigt liv och Requiem for a dream. Sedan finns det humorfilmer (som Fear and Loathing i Las Vegas) och hjälteberättelser som (det är i alla fall så jag uppfattar karaktärsbeskrivningen av George Jung i filmen) Blow.

Och så finns det filmer och här en TV-serie som skildrar komplexiteten i systemet som binder samman producenter, distributörer och brukare och där människorna bakom skildras utan förenklingar. Det må vara så att Pablo Escobar (enligt hans son) var långt mer hänsynslös och grym i verkligheten men jag ser det som en viktig poäng att man i Narcos skildrar sammansatta människor och inte hjältar och monster, vilket är vanligt. Liksom i filmen Traffic visar TV-serien hur narkotikahandeln påverkar både smugglarnas liv och polisernas, men även politikerna och hela det Colombianska samhället. Det är en dramadokumentär, men karaktärerna är porträttlika och handlingen är i alla fall i stora drag trogen verkligheten.

Escobar utförde verkligen vidriga dåd, men jag ser ändå honom liksom alla andra som offer. Inte så att det skulle ursäkta någonting, absolut inte. Så här tänker jag: Narkotika, eller i alla fall tung narkotika som heroin och kokain, är en drog vars förmåga till agens är människan övermäktig. Inte bara den som missbrukar riskerar att bli beroende, alla som kommer i kontakt med drogen utsätter sig för risken att drabbas av drogernas enorma kraft. Detta skildras på ett träffande sätt i Narcos. Även om Escobar en tid var bland de rikaste i världen är han ett lika olyckligt offer för narkotikans makt som missbrukarna i Miami, Los Angeles och New York. Han startade sin kriminella bana som smugglare och byggde på det sättet upp en infrastruktur, som när kokainet kom i hans väg helt tog över både honom och hans verksamhet. Plötsligt upptäckte han en vara som kunde säljas per gram vilket dramatiskt förenklade smugglingen. Så länge han höll sig till mindre kvantiteter gick det bra, men när han insåg och började utnyttja drogens fulla ekonomiska potential var han förlorad.

Smugglarna är lika beroende av pengar som missbrukarna är av drogerna. Det är vad som slagit mig under seriens gång och vad jag suttit och reflekterat över. Kokain är dels en vara som säljer sig själv eftersom den som blivit beroende bokstavligen gör vad som helst för att få tag i mer. Priset är högre än för guld, men väger ingenting i jämförelse. Den som börjar handla med droger kan mycket väl fastna i beroende av pengar vilket inte står långt efter beroendet av droger. Escobar var under en tid världens sjunde rikaste och pengarna som var i omlopp runt honom trotsar all fantasi, vilket gör att fler än man vanligtvis tänker på när man talar om narkotika drabbas och kan ses som offer.

En bild: ett ton marijuana tar väldigt mycket större plats än ett ton kokain. Men i jämförelse med hur stor plats sedlarna med dollar som kokainet representerar är det ingenting. Vet inte om det är sant, men läser på nätet att kostnaden för att köpa in tillräckligt med gummiband för att organisera kontanterna (eftersom det är en svart ekonomi måste man hantera kontanter) kostade 2.500 dollar i månaden. Den typen av ekonomisk rörlighet och flöden av pengar går ingen spårlöst förbi, men man förstår kanske inte varifrån pengarna kommer. Därför är det alltid fler än man tror som påverkas av narkotika och som är beroende av drogen.

Kokainsmuggling kräver en väl utvecklad logistik som dessutom måste hållas dold från alla. Både polisen och konkurrenterna utgör ett hot. Den som upptäcker en så pass lukrativ vara kan aldrig någonsin räkna med att få behålla den för sig själv. Hela samhället drabbas, dels av pengarna som rullar in och sätter de vanliga marknadskrafterna ur spel, del av våldet som den typen av desperation som beroenden (av både pengar och droger) triggar. Escobar som var rikast var tvungen att anställa en armé av beväpnade och utförde en lång rad mord på poliser, domare och även oskyldiga civila som drabbades av bomber och kom i vägen för skottlossning. Det är en illustration till den ohållbara med klyftor i ett samhälle. Alla drabbas, om än på olika sätt, av att skillnaderna mellan de rikaste och fattigaste ökar. Escobar kunde köpa sig vänner bland folket eftersom han hade mycket pengar och de hade lite. Om skillnaden mellan varit mindre hade han aldrig kunnat betala dem, och de hade inte varit desperata nog att ta emot hans pengar.

Droger är ett samhällsproblem eftersom det drabbar missbrukarna och deras familjer, men drogernas verkan drabbar även samhället och ekonomin eftersom sjukvårdskostnaderna och försäkringspremierna ökar, eftersom kostnaderna för polis och bevakning ökar. Men även av skälen som jag försökt reflektera över här. Det är inte bara drogerna som är problemet, utan pengarna också, vilka sprider sig och dess påverkan på kulturen är oöverblickbar. Jag vill föra in dessa tankar och insikter i debatten om narkotika och jag vill visa på vikten av samtal där komplexiteten kan beaktas och reflekteras över. Det är inte ett enkelt problem, vilket är lätt att få för sig. Narkotikans effekter handlar inte bara om missbrukare, för även den som aldrig varit i närheten av droger påverkas och kan till och med vara offer utan att veta om det.

Hur kan man då tänka och göra för att motarbeta problemen? Jag tänker på två saker. För det första behöver ekonomin bli mer transparent. Företagshemligheter är problematiska på många olika sätt. Möjligheten att tvätta pengar är bara ett, men ett viktigt problem. Till dels har problemet lösts i och med att kontanthanteringen i samhället minskat, men det finns saker att göra som skulle få andra positiva effekter. Äganderätten måste inte nödvändigtvis innebära frihet från insyn, tänker jag. Särskilt inte om det kan försvåra otillbörliga ekonomiska transaktioner. Den andra saken, som kanske redan tillämpas, är att göra som man gör i en annan välgjord och ögonöppnande TV-serie som också handlar om narkotika och som verkligen beskriver komplexiteten och drogernas påverkan på samhället, nämligen The Wire: Följ pengarna. Droger är ett mynt med (minst) två sidor och även om den ena är höljd i dunkel är den andra fullt synlig eftersom pengar inte är värt någonting om de inte omsätts i varor och tjänster. Följer man pengarna måste man dock vara beredd på att man kanske inte hittar det man tror och flödet kanske inte tar en dit man önskar.

Inga kommentarer: