torsdag 30 mars 2017

En liten betygsbetraktelse

Övertygelsen om att det går att visa vad man kan eller att någon kan intyga att någon annans kunskaper genom att visa upp eller lämna över ett papper med siffror eller bokstäver, stämplar och prestigefulla brevhuvuden, är en rest från äldre tiders magiska tänkande. Det fungerar endast för att vi bestämt att det är så här man gör, men betyg säger ingenting om kunskaperna eller förmågorna hos en individ. Kunskap är en ömtålig och kontextberoende kvalitet som far illa av att behandlas på det sättet.

Betyg bygger på tanken att konkurrens driver kvalitet, men det är ett antagande som är svårt att belägga. Både kunskap och kvalitet är komplexa begrepp. Vad är kvalitet? Svaret på den frågan är kontextberoende. Hur mäter man kvalitet, och är det verkligen ställt bortom varje rimligt tvivel att mätmetoderna är objektiva? Det går inte. Kvalitet är en subjektiv upplevelse? Kunskap liknar kvalitet på många sätt. Även kunskap är kontextberoende och innebörden i begreppet förändras över tid och går inte att definiera klart och otvetydigt. För att man ska kunna mäta något krävs att det inte förändras och att det går att definiera på ett objektivt sätt. Är det inte möjligt att uppnå detta kommer mätresultaten att handla om något annat än det man efterfrågar. Och om betygen blir viktigare än innehållet, vilket brukar bli resultatet när kunskap och kvalitet ska mätas, särskilt om det ligger pengar i potten, skapas incitament att manipulera resultatet. Betyg är enkla och tydliga medan det betygen antas stå för är diffust och subjektivt. Ju viktigare betygen är och ju mer man talar om kvalitet, desto större är risken att kunskapen utarmas i samhället.

Jag är kritisk till betyg av just dessa skäl. Kunskap får sitt värde genom att omsättas i handling och den uppstår mellan människor som samverkar. Kunskap är inget man har eller presterar, det är något man gör och det är resultatet av handlingarna som betyder något, inte bokstäverna eller siffrorna. Ett utbildningssystem som sätter kunskapen i centrum är en lärande organisation som reflekterar och främjar utveckling och lärande. Dagens utbildningssystem är en prestationsfokuserad, mätande och kontrollerande organisation där betyg och nyckeltal i praktiken är viktigare än kunskapen. Dagens skola och högre utbildning producerar mätbara resultat, i en naiv förhoppning om att kunskap är något man får på köpet. Problemet är att om kunskapen och lärandet uteblir finns inga mekanismer inom systemet som kan vända utvecklingen rätt igen. Alltså kan allt fortsätta som vanligt och ju längre tiden går desto svårare blir det att upptäcka problemen eftersom kunskapen utarmas och kompetensen att bedöma läget sjunker.

Dagens utbildningssystem är lika beroende av produktionen av betyg som ekonomin är av tillväxt och när skolan öppnats upp för marknadskrafterna samverkar processerna och driver på utvecklingen i riktning bort från kunskap och kvalitet. Betyg och kundnöjdhet är det enda som betyder något. Det går att mäta och om resultaten av mätningarna inte blir de önskade kan resultaten manipuleras. Pengar övertrumfar kvaliteten lika lätt som känslorna övertrumfar intellektet. Siffror har dessutom ett slags magisk kraft att sätta den kritiska förmågan ur spel. Tio är bättre än åtta, det vet alla. Är det så resultaten ser ut finns inget att diskutera. Vinnarna är tacksamma och kommer aldrig att ifrågasätta systemet, och förlorarna förväntas hålla tyst eller riskerar att anklagas för missunnsamhet om de luftar missnöje med hur mätningen gick till. Det som upplagt för betygsinflation, vilket det finns gott om forskningsbelägg för. Problemen jag pekar på här är allmänt kända, men eftersom det är svårt och kostsamt att åtgärda dem är det lättare att bara fortsätta på den inslagna vägen så länge situationen inte blir ohållbar. Liksom för övrigt är klimatskeptikernas strategi.

Som lärare dras jag allt oftare in i diskussioner där jag ska försvara min professionella bedömning och nivån för betygen ifrågasätts. Att hålla kvaliteten uppe kostar på, och stödet inifrån organisationen är obefintligt. Så länge mätningarna inte indikerar sjunkande kunskaper och kvalitet anses allt vara gott. Lärares subjektiva erfarenheter av sjunkande förkunskaper viftas bort, med hänvisning till utvärderingar som gjorts. Kvalitetsmedvetna lärare som försvarar kunskapen och sätter lärandet i första rummet är ensamma och riskerar att betraktas som ett problem. Ingen tackar en för att man upprätthåller höga krav. Alla älskar en om man sätter höga betyg, och kundnöjdhet är en kvalitetsindikator. Hur skulle kunskapen inte bli lidande?

Vi får inte de kunskaper och den kvalitet vi önskar oss. Vi får vad vi förtjänar.

Inga kommentarer: