måndag 3 oktober 2016

Kort om: resistenser av olika slag

Ett av de allra största hoten mot samhället som vi lärt oss att ta för givet är den antibiotikaresistens som sakta men säkert håller på att utplåna resultatet av år av forskning. Det kostar samhället enorma summor både att ta fram nya mediciner och för att betala skadorna som resistensen medför. Som det verkar är det en kamp som vi inte kan vinna. Bakteriernas överlevnadsförmåga är helt enkelt starkare än människans, som är är en långt mer komplex och till dels även paradoxal varelse. Och då snackar vi bara rent ekonomiska kostnader. Antibiotikaresistensen innebär dessutom lidande och umbäranden på en rad andra områden.

Resistens är något som växer fram som en konsekvens av vårt sätt att leva och tänka. Antibiotikaresistens är ett resultat och en aspekt av kultur. När pengar och ekonomi står i fokus ser det ut som en bra idé att tränga ihop så många djur som möjligt på så liten yta det bara går, för att tillgodose en växande efterfrågan på billigt kött. Antibiotika möjliggör att en ohållbar hantering kan växa fram och bli till norm, vilket tvingar bort aktörer från marknaden som strävar efter ett mer hållbart jordbruk. Förutom alla andra problem är detta agerande en kapitalförstöring av gigantiska mått, och det är vi och våra barn, samt så klart djuren, som får betala priset. Det finns som bekant inget sådant som en gratis lunch. Någon betalar, alltid. Vi får inte det samhälle vi önskar oss och drömmer om, vi får det samhälle vi förtjänar. 

Som om det inte vore illa nog växer det även fram en annan typ av resistens, som är samma andas barn. Faktaresistensen är också en konsekvens av ekonomiseringen av samhället, av att pengar inte ses som ett medel utan som ett mål i sig. När fokus i skolan inte längre är kunskapen, utan vinster och effektiviseringar förlorar kunskapen sitt värde, inte bara i skolan utan i samhället som helhet. Och när kunskapen förlorar sitt värde blir det svårare, både att lära och att förstå vad man ska med kunskap och lärande till. Donald Trump är själva sinnebilden för en människa som sätter makt och pengar för egen del, framför allt annat. Han visar, inför hela världen, via TV-kameror hur mycket han värderar kunskapen. Kunskap är ett hinder för Trump, liksom för Jimmie Åkesson och alla andra som vill skapa en värld byggd på drömmar om hur det skulle kunna vara, om inte ...

Faktaresistensen är ett tecken på att vi lämnat det moderna samhället bakom oss och tagit steget in i det postmoderna samhället där ALLT individ- och kundanpassats. Där var och en väljer vad just de håller för sant och där ingen litar på någon annan än den som TYCKER som jag. I det postmoderna samhället är det känslan som räknas, inte kunskapen. Därför är den växande faktaresistensen minst lika farlig, eller kanske till och med farligare, än antibiotikaresistensen. För den som saknar förmågan att förstå och som (därför?) tappat intresset för kunskapen kommer så klart att få svårt att ta kloka beslut, det vill säga beslut som vilar på vetenskaplig grund. I ett postmodernt samhälle är min sanning lika god som din och om jag tycker att det känns som Sverige drabbats av massinvandring så är det så, även om du inte delar min bild. Det är känslan som räknas och om jag tycker att klimatförändringarna är nonsens så är det så, för i det postmoderna samhället gäller kartan, min karta, inte verkligheten.

Faktaresistens leder till antibiotikaresistens som leder till en resistens mot känslor, i alla fall känslor som handlar om något annat än mig själv. Ser vi framväxten av ett samhälle som utvecklat ett slags medmänsklig resistens? Vad kostar det i så fall, idag och på sikt? Om pengar verkligen betyder något är detta frågor vi måste ställa oss, annars är vi alla bortom räddning!

Inga kommentarer: